Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Läsartext: Storsångaren Gösta Winbergh porträtterad i Voxna

I samband med Jussi Björlingfesten i Voxnabruk 11-12 juli medverkade också Bo Tanem, som i ett samtal med Nils-Göran Olve, f.d. ordförande i Operavännerna berättade om tenoren Gösta Winbergh.

Annons

Gösta Winbergh, är av många ansedd som en av världens främsta operasångare och värd att nämnas på samma gång som Jussi Björling och Nicolai Gedda.

Winbergh var född 1943 i Stockholm och Bo Tanem kom tidigt i kontakt med honom och blev hans informator under flera år. Detta ledde till en livslång vänskap och Tanem kunde följa Winberghs karriär från ungdomstidens rocksångarkarriär, via utbildningen vid Kungliga Musikhögskolan, debuten som Rodolfo i La bohème 1971 i Göteborg, anställningen vid Kungliga Operan fram till 1981 och därefter en lång och framgångsrik internationell karriär som förde honom till alla de stora scenerna, La Scala, Wienoperan, Covent Garden, Metropolitan med flera.

De första två decennierna efter debuten var han en typisk lyrisk tenor, känd framför allt som Mozartspecialist, men 1991 sjöng han sin första Lohengrin i Zürich och därefter blev han en av de mest efterfrågade sångarna i Wagnerfacket. När José Carreras insjuknade i leukemi fick Gösta en förfrågan från Placido Domingo om han kunde ersätta Carreras som en av De Tre Tenorerna. Ett mycket hedrande erbjudande men Gösta avböjde.

Bo Tanem hade länge närt planer på att skriva en biografi över vännen och de träffades med ojämna mellanrum så att Tanum kunde intervjua honom och samla material. Med tiden blev det allt glesare mellan sammankomsterna. Gösta var inte längre så villig att prata om sitt liv. De planerade dock en återförening på vårvintern 2002 – men då kom dråpslaget: Den 18 mars avled Gösta Winbergh i Wien mellan föreställningar av Fidelio, endast 58 år gammal och alltjämt i yppersta form.

Det var med stor rörelse som Tanum berättade om det tragiska slutet, om hur han på många år inte ville ägna en tanke åt det material han samlat. Nu, fjorton år senare har han börjat få perspektiv på det hela och vi kan bara hoppas att han orkar återuppta arbetet.

Det var en fängslande berättelse som illustrerades med i flera fall sällsynta inspelningar av Winbergh. Nils-Göran Olve kompletterade också sakkunnigt framställningen med musikkommentarer.

Göran Forsling

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Helahälsingland Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Helahälsingland Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel

Mer läsning

Annons