Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kim föddes som tjej och vill bli kille: "Man känner sig inte hel"

/
  • Rocky är ett stöd i vardagen. Jag hade även en egen häst i fem-sex år, men som dog i juni förra året, säger Kim Roos som kan tänka sig att i framtiden jobba och hjälpa hundar som har det svårt.
  • – Det är jättejobbigt att det ska ta sådan tid med att byta kön. Man får vänta. Man vill få det här gjort på en gång. Jag hoppas jag blir godkänd att få byta kön, säger Kim Roos.

23-åriga Kim Roos i Edsbyn föddes som tjej, men känner sig och lever numera som kille. Kim väntar på klartecken för könskorrigering, och hoppas på ett positivt svar i vår. Kim har nu klarat av den första samtals- och intervjudelen som har skett i Uppsala.

Annons

– Mitt budskap är att man ska se varje människa som en människa. Vi är människor allihop och ska därför behandlas lika, säger Kim Roos hemma i det ljusa köket, där hunden Rocky och två katter snurrar omkring. Kim älskar djur och vill i framtiden jobba med och hjälpa utsatta djur.

Kim har bedömts som transsexuell, som är ett måste i vårt land för att kunna få nytt juridiskt kön, så Kim till exempel ska kunna få inskrivet man i sitt pass.

Läs mer: Ovanåker utbildar sin personal i HBTQ-frågor

Det behövs också om man vill genomgå könskorrigerande operationer. Kim är beredd att börja med hormoner som ger mörkare röst och skäggväxt och att så småningom genomgå en bröstoperation, men vill avvakta med ytterligare en operation. Kim förklarar själv begreppet transsexuell.

– Jag föddes i fel kropp. Jag känner mig som en kille. Det har jag gjort sedan jag var liten.

– Det är något som är fel. Det är något som inte stämmer. Det blir konstigt, när man känner att det är något som är fel. Det krockar med varandra, säger Kim.

Kim har alltid gått i killkläder och lekte som liten mest med killar. Det har känts mer rätt och mest naturligt. Samtidigt har det varit jobbigt att fysiskt sett vara tjej, men ändå känna sig som en kille. Samtidigt som Kim har varit noga med att konstatera, att jag är den jag är.

Men det är svårt att klä känslor och upplevelser i ord.

– Det är svårt att förklara sådant där. Jag har alltid känt mig som kille och dragits mer ditåt. Man känner sig inte hel. Det är något som fattas.

– Jag tror det blir lättare att förklara, när allt är klart. Då har jag ju gått igenom det.

Läs mer: Evelina utreder könsbyte

Namnet Kim dök upp för fyra år sedan. Innan var det Angelika.

– Jag känner mig som en Kim. När jag var liten och vi var på utlandssemester och jag skulle bada, så sa jag till andra barn att jag hette Kalle. Då var jag så liten. Jag har ljugit mig fram ganska mycket om att jag är kille. Säger någon av misstag Angelika numera, då lyssnar jag inte.

Kim är uppväxt i Edsbyn och har gått i Celsiusskolan.

– Det gick inte så bra. Jag hoppade av skolan. Jag blev hemma då först och började sedan på praktik i stallet hos Edsbyns ridklubb. Jag fick ta hand om hästarna, ge dem mat, sköta in- och utsläpp och borsta hästarna. Jag fick stanna där så länge jag ville och blev kvar fyra år.

Under senare år kan man märka en större öppenhet, när det gäller könskorrigering. Sedan 2013 behöver inte den som vill byta kön sterilisera sig, som det var lag på tidigare. Det utreds också om att sänka åldern när det är tillåtet för könsbyte, en åldersgräns som i dag är 18 år.

När Kim var mindre tyckte omgivningen att det nog var lite konstigt, men när Kim blev äldre tyckte omgivningen att det var okey att Kim kände och agerade som kille. Kims fostermamma stöder Kim till hundra procent och även bror och syster i fosterfamiljen tycker det är bra att Kim nu tar steget.

– De har alltid sett mig som en kille. När jag var liten lekte jag med min syster och hennes kompisar. Det har alltid varit lätt att prata med henne. Jag kände att jag kunde vara mig själv.

– Omgivningen möter mig bra nu och tar mig för den jag är. Jag blir bemött som den jag vill vara. Och det känns bra inombords.

Kim kom till slut fram till sitt beslut, som kommer att förändra livet totalt. Kim var runt 15 år, när tankarna på en könskorrigering dök upp på allvar.

– Det tar ju några år att byta kön. Det innebär att jag får gå och prata med olika psykologer först. När det är godkänt ska jag få hormonsprutor, så går man på det ett år först innan själva operationen börjar.

Är du verkligen säker på detta?

– Ja, till 100! Jag känner mig helt övertygad om att det är helt rätt. Jag har träffat andra och pratat med dom och tagit stöd och hjälp.

När Kim blickar in i framtiden är det mycket troligt att det blir flytt till en större stad som Karlstad, där systern bor, eller Stockholm. Kim kan även tänka sig att öppna ett hunddagis i Edsbyn.

Läs mer: Kim deltar i Vändplatsens kreativa verksamhet

Läser du ofta nyheter i din mobiltelefon? Ladda ner vår nya app här, till Iphone eller till Android!

Iphone: App Store

Android: Play Butik

Mer läsning

Annons