Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Joakim om sitt kriminella liv: "Jag har varit i mitt personliga helvete och kommit tillbaka"

/
  • Att vara en del av naturen är en mäktig upplevelse, säger Joakim Guvelius. När han äter kött vill han vara med hela vägen, från skottet i skogen till tallriken på matbordet.
  • Att ro ut med båten på Norrsjön ger Joakim Guvelius en nästan meditativ känsla.
  • I flera år har Joakim Guvelius kämpat för att gottgöra sitt förra liv. Nu är han nykter sedan sex år och har äntligen börjat få det liv han önskar. Här tillsammans med hunden Lexus.

I flera år levde Joakim Guvelius, 33, som kriminell och drogmissbrukare. För sex år sedan nådde han sin botten och bestämde sig för att börja leva. I dag finner han styrkan i naturen och jakten.
– Jag förvandlades till en parasit på samhället, säger han om sitt gamla liv.

Annons

Det började på ett klassiskt vis. I mitten av tonåren blev Joakim Guvelius, från Alfta i Hälsingland, erbjuden hasch. Det hade kunnat stanna där. Om han hade lyssnat på oron från omvärlden. Men han ville inte tro på varningsropen. Haschet blev början på hans personliga skärseld. En destruktiv vandring som skulle vara i drygt tio år.

– Jag har varit i mitt personliga helvete och kommit tillbaka, säger Joakim Guvelius, som i dag tagit sig ur sitt missbruk.

Där och då, när han upplevde sitt första rus, kunde han inte ana vilka konsekvenserna skulle bli. Hasch byttes efter ett tag ut mot starkare droger. Hans vardag utvecklades till en jakt på nästa rus.

– Amfetamin, tjack, blev min drog. När jag flyttade hemifrån blev allt värre. Jag sökte mig mer och mer till likasinnade personer och tog mer och mer avstånd från min familj. Jag snörde in mig allt djupare i den kriminella världen. På något plan tyckte jag att det var häftigt.

Läs också om Josefins resa för att bli drogfri: "Jag tänkte, antingen överlever jag eller så dör jag"

I början såg han sig inte som en knarkare. Vad han än gjorde så hittade han på argument för att rättfärdiga sitt beteende, hur dumt det än var. Missbruket tärde dock på honom. Både psykiskt och fysiskt.

– Mellan rusen mådde jag dåligt. Men jag erkände det inte för mig själv. En period var jag så nere att jag ringde till en bekant och bad honom att sätta jungfrun på mig.

Inom drogkretsar innebär det första gången någon injicerar droger i blodet med en kanyl. Efter det togs hans missbruk till en helt annan nivå.

– Det började kräva allt mer pengar. För att få ihop dem gjorde jag inbrott, sålde vidare andra droger och sådant. Jag förvandlades till en parasit på samhället, säger Joakim Guvelius, och fortsätter:

– Ju mer åren gick desto mer äcklad blev jag av mig själv. Allt förvandlades till en desperat jakt på nästa rus. Jag skämdes för den jag blivit. När jag inte var påverkad mådde jag riktigt dåligt.

Läs mer: Kraftigt ökning av drogrelaterade dödsfall i Gävleborg

Ett liv med missbruk och kriminalitet tenderar att sluta illa. År 2009 hann verkligheten ikapp Joakim Guvelius. Då åkte han in i häktet efter att ha varit med och misshandlat samt rånat en person tillsammans med två andra. Under utredningens gång satt han häktad med restriktioner i åtta veckor. Det blev hans uppvaknande.

– Det var första gången på flera år som jag var tvungen att möta mig själv utan droger. Jag var död själsligt och nere på botten. Då bestämde jag mig för att det måste få ett slut. Jag skrev ett brev till pappa och sa att efter regn kommer solsken. Så här i efterhand tror jag att det var nödvändigt att sjunka så långt för att jag skulle vilja ta mig upp igen.

Efter rättegången stod det klart att straffet blev fängelse. På grund av tidigare brottslighet dömdes han till totalt 18 månader på Karlskogaanstalten.

Fängelsevistelsen kombinerades med behandling och den sista tiden gjorde han på ett specialiserat behandlingshem för personer med beroendesjukdomar.

– Jag hade blivit tvingad till olika behandlingar tidigare, av socialen. Men det fungerade inte då, jag var inte mottaglig. Däremot såg jag människor på de där behandlingsmötena som lyckats bli drogfria. Jag såg att det fanns ett annat sorts liv i dem, de var inte bara gråa skal som jag. När jag satt i fängelse tänkte jag tillbaka på dem och andra människor som tillfrisknat. Jag visste att jag skulle må bättre utan drogerna.

Efter straffet och behandlingstiden stod han inför ett val. Börja om på nytt någon annanstans i Sverige, eller flytta hem till Alfta. Han valde det senare. 2011 stod han åter på sin hembys gator.

– Det var jobbigt. Men jag kände att jag var tvungen att gå med rak rygg. Jag ville ge tillbaka till min by för allt jag ställt till med.

Han bröt helt med sitt gamla liv. Men trots att han var drogfri såg många honom fortfarande som "knarkaren".

– Det var bara ett fåtal som trodde på att jag vänt om livet och många tog avstånd. Vilket jag tycker är helt förståeligt.

Ledare om drogliberalismens konsekvenser: Först en fredagsjoint, sedan slutenvård

Det tog ett år innan folk på byn började lita på honom. Vägen tillbaka in i gemenskapen gick mångt och mycket genom innebandyföreningen Alfta Indians.

– En gammal vän såg till att jag fick börja träna med dem. Det slutade att jag fick spela med A-laget och det blev en väg in i byns gemenskap. Jag har klubben att tacka för mycket, säger Joakim Guvelius.

Att han föreläst och varit öppen om sin bakgrund har också hjälpt honom att bli accepterad. Beslutet att lämna ut sig själv var emellertid inte enkelt.

– Men det har gått bra. Att försöka få ungdomar att förändra sina liv och avstå droger är ett sätt för mig att ge tillbaka till samhället.

Det går inte en enda dag utan att han har ångest över saker han gjorde under påverkan eller för att få tag på pengar till mer knark.

– Jag slår ner på mig själv varje dag och skäms för det jag gjorde i mitt förra liv. Jag jobbar med att förlåta mig själv och använder det som en drivkraft. Genom att lägga alla korten på bordet och vara öppen med min historia hoppas jag min missär kan hjälpa andra.

Läs även om Johannes Malmbergs livsomvälvande resa med bipolär sjukdom: "Det är dags att sluta skämmas"

Ett sätt att bearbeta känslorna på har varit att söka upp några av hans offer, människor som fått lida för att tillgodose hans beroende.

– Jag har pratat med en del. Förklarat varför jag gjorde som jag gjorde och sagt förlåt. Flera av de jag pratat med har varit förstående och sagt att det är lugnt.

Varför är det så att vissa hamnar i missbruk och kriminalitet? Svaren är olika för alla. En bidragande orsak för Joakim Guvelius kan ha varit ett trauma från barndomen.

– När jag var sex år gammal tog min mamma livet av sig. Jag bearbetade aldrig det. Jag stängde bara av, helt och hållet, säger han och fortsätter:

– Jag kände mig sviken av henne. Hon bara försvann, utan att säga hej då. Det gjorde otroligt ont. Jag bar omkring på en otroligt stor inre sorg. Det var antagligen den jag flydde från genom drogerna.

En del i behandlingen handlade om att konfrontera den sorgen. Ett sätt att göra det på var att skriva ett brev till hans mamma, och sedan läsa det vid hennes grav.

– Det var som att släppa fram 20 år av fördämda känslor. När jag gjorde det läkte jag lite som människa. I dag har jag förlåtit henne. Det var den enda lösningen hon såg, vilket jag får acceptera.

Läs mer: Rockabillytrubaduren som kom ut som gay – "Det var som att bära något tungt och så äntligen få släppa det"

Sedan tre år tillbaka är han fast anställd som församlingsassistent i Svenska kyrkan i Ovanåker. Huvudsakligen jobbar han med barn- ungdomsverksamheten.

Samtidigt har han hittat en ny passion: Naturen och jakt. Ett intresse som egentligen funnits med sedan barnsben, då han fick följa med sin far ut till älgpasset. Det är i skogen och markerna Joakim Guvelius hittar frid, styrka och energi.

– Det är mitt vattenhål i livet, där jag hämtar kraft. Att få vara en del av naturen är mäktigt.

Med sitt tidigare liv var det däremot inte självklart att han skulle få vapenlicens.

– Det var magiskt när jag fick licensen. Jag var väldigt nervös innan och trodde inte att det skulle gå.

När han fyllde år, förra januari, fick han ett speciellt paket av sin pappa.

– Det var hans gamla Tikka M777K. En kombibössa. Att få det förtroendet av min pappa... det väger tungt. Pappa har betytt väldigt mycket i mitt tillfrisknande.

Den 4 september i år, på sexårsdagen av sitt nya liv, tog han med sig sin fars gamla bössa och rodde ut på Norrsjön, vid Gäddvik utanför Runemo. Där lyckades han skjuta en gräsand – första viltet med just det geväret.

– Sedan gjorde jag i ordning den själv och bjöd min flickvän, pappa och en kompis på middag. Det var riktigt häftigt.

Nu håller Joakim Guvelius på att renovera övervåningen på sin fars hälsingegård. Tanken är att han och flickvännen ska flytta in där när allt är klart.

– När jag bestämde mig för att bli drogfri när jag satt i häktet hade jag ett vanligt liv som mål. Där är jag i dag. Jag är snart skuldfri, jag har tagit körkort och jag får jaga, jag har en fantastisk och stöttande flickvän, bra kontakt med min familj och fina vänner.

Mer läsning