Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I sången kommer orden för deltagarna i Afasikören: "Tar man första steget så går det lättare sen"

/

Att ha afasi innebär en försämrad förmåga att använda språket, som orsakats av en skada på hjärnan. Ett bra sätt att få tillbaka orden är att sjunga, det intygar deltagarna i Afasikören. När Internationella funktionshinderdagen arrangeras den 3 och 4 december kommer Afasikören att uppträda – dels för att sprida glädje men också för att visa på sångens läkande kraft.

Annons

"Vi vägrar vara tysta" står det på en t-shirt som hänger i Afasiföreningen Bollnäs-Ovanåker lokaler på Östra Stationsgatan. Afasi innebär just språkliga svårigheter efter en hjärnskada, oftast efter en stroke. Man kan ha svårt att prata och skriva, eller förstå talat och skrivet språk.

– Jag tror det finns många som har afasi som bara sitter hemma och inte vill gå ut. Det är dumt, de borde komma hit och sjunga med oss. Tar man första steget så går det lättare sen, säger Gunnar Jonsson.

För några år sedan drabbades Gunnar Jonsson av en stroke. Livet förändrades helt och för att komma tillbaka vistades han bland annat i Forsa för att rehab-träna. En helg skulle han ta bussen hem till Bollnäs.

– Jag övade Bollnäs, Bollnäs, Bollnäs, för mig själv. När jag steg på bussen så sa jag i alla fall Borlänge till chauffören. Men jag kom hem i alla fall, minns han.

När orden inte kommer kan det vara en bra övning att sjunga. Med sången kommer orden tillbaka i en skön melodi. Maj-Lis Olsson är ordförande i Afasiföreningen Bollnäs-Ovanåker och hon leder också föreningens afasikör.

– Det är inte bara nyttigt att sjunga. Det är roligt också. Man blir på bra humör, säger hon.

Ingrid Fahlgren håller med:

– Det här är det bästa som finns. För mig är det lättare att sjunga än att prata, sedan är det roligt med det sociala umgänget som finns i föreningen, säger hon.

Innan de börjar sjunga inleder deltagarna träffen med lite gympa. Till tonerna av Gubben Noak sjunger de en egen variant där fötterna, benen och armarna används i takt till musiken. Sedan plockas sångpärmarna fram och deltagarna diskuterar flitigt vilka sånger de ska sjunga. När de ska uppträda på Internationella funktionshinderdagen kommer det att bli några låtar av Joe Hill, för att uppmärksamma att det är 100 år sedan han dog, några Bellman och andra klassiska visor. Några deltagare kommer också att visa tavlor som de målat och alster som de tovat, vilket passar bra då temat på dagarna är Kultur och Hälsa.

För Kent Planeskog betyder Afasiföreningen mycket. Den 5 november 1991 var han med i en trafikolycka. Han skadades så svårt att han låg fem veckor i koma. När han fick åka hem var det i en liggande rullstol. Kent Planeskog kunde först inte prata och vägen tillbaka har varit lång. Kent har varit envis och tagit kampen.

– Det är skönt att träffa andra som har samma "fel". Här kan vi byta erfarenheter och stötta varandra, säger han.

– Vi gör mycket i föreningen, vi har månadsträffar och andra fester. Men det är inte alltid bara skoj, ibland blir vi lite ledsna över det som blivit. Då är det skönt att ha varandra, säger Maj-Lis Olsson.

De tycker det är viktigt att uppmärksamma afasi. Människan som drabbas är samma person, som innan orden försvann. Många på tisdagsträffen berättar om gamla bekanta som gått omvägar, just för att slippa undan ett möte med dem.

 Hur ska man göra då?

– Möt personen. Vi är samma personer som förr, säger Gunnar Jonsson.

– Under samtalet är det ett bra tips är att vänta. När jag pratar och inte hittar orden så ge mig tid. Orden kommer men det kan ta lite tid. Fyll inte i, utan avvakta, säger Kerstin Hansson.

Mer läsning

Annons