Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Från storstaden till hälsingeskogarna

För Barbro Ager fanns det aldrig något annat. När hon var 12 år bestämde hon sig för att bli textilkonstnär. Även om yrkesvalet var enkelt har livet fört henne till oanade platser.

Annons

När man kliver in genom dörren till det grå huset i Långhed möts man av tyger i alla sorters färger och material. Bakom de drömska konstverken om liv och död, lek och fantasi vittnar de gamla väggarna om en lång historia. Huset är en gammal handelsbod från 1800-talet.

Här bor konstnären Barbro Ager, en kvinna med silverfärgat hår och vänliga bruna ögon. På bordet i ateljén ligger små tygbitar utspridda och runtomkring i huset hänger lapptäcken, kläder och textiltryck.

Den gråa himlen och det småduggande regnet utanför gör sommardagen dyster. Men inne hos Barbro är det sol, eller i alla fall färgsprakande.

– Färgerna är en del av mitt signum. Jag jobbar med tempererade färger och har alltid velat färga saker själv, berättar hon.

För Barbro är konsten så självklar. Vid tio års ålder ville hon bli lumpsamlare efter att ha följt med mamma till skräddaren, som gav henne provlappar. Senare, tolv år gammal, gick det upp för henne att hon skulle bli textilkonstnär och som 14-åring började hon praktisera på NK:s franska damskrädderi.

– Det var där alla fina tanter gick och sydde sina kläder, berättar Barbro.

När Barbro fyllde 18 år började hon på konstfack i Stockholm där hon under fem år specialiserade sig på textiltryck. Sedan dess har det bara rullat på. Barbro har bland annat illustrerat böcker, lett kurser, drivit galleriverksamhet, haft utställningar, fått olika stipendier och föreläst.

Något hon håller extra kärt är mötet med Astrid Lindgren som hon träffade när hon gjorde lapptäcken till neonatalavdelningen på Astrid Lindgrens sjukhus.

– Astrid Lindgren kom på invigningen, hon var så gammal så invigningen kunde inte vänta tills hela sjukhuset var klart. Jag fick gå och hålla henne i hand och visa mina täcken och hon berättade om sitt liv och osina minnen, berättar Barbro.

Listan över Barbros meriter är längre än så. Förra sommaren ställde hon ut sina lapptäcken i en 1300-tals kyrka i Holland, hon har en knappsamling på 800 000 knappar och 2003 formgav hon Emigrantmuseet på Ol-Anders gården i Alfta tillsammans med konstnären Leif Nordlöf.

– Idén bakom museet bygger på ett lapptäcke som jag hittade när jag var i Amerika. Det tillhörde en kvinna som föddes här på 1820-talet och som åkte till Amerika 1847, berättar Barbro.

Livet som konstnär har inte alltid varit lätt, speciellt inte ekonomiskt. Barbro är tacksam för alla de stipendier hon har fått tagit emot genom åren. Men som sagt: vad gör man inte för konsten?

– Det har aldrig funnits något annat för mig, berättar Barbro med djup övertygelse.

Hur kan man vara så säker? Men Barbro är säker, om något, och inspirationen bara kommer till henne. Hon har aldrig behövt leta efter den.

Motiven i hennes konst har kommit och gått under åren. När hon ställde ut i konsthallen i Bollnäs 2011 var det svamparna som var i fokus. I en tryckserie speglade de födelsen, livet och döden.

Ett annat motiv, som fanns med henne redan under tiden på konstfack och som hela tiden återkommer, är grenarna som spretar åt olika håll.

– Min bror kallar de för gammelbuskarna, berättar Barbro och skrattar.

I dag bor Barbro i Långhed tillsammans med sambon Simon. Hur hon hamnade här vet hon inte riktigt. Det började med att hon hittade huset på nätet och nu har hon blivit kvar i 16 år.

– Man vet aldrig vart livet tar en, konstaterar Barbro och hon själv är ett levande bevis.

Nu drömmer hon om att göra är en retrospektivutställning, från olika epoker av hennes liv.

– Jag saknar aldrig sysselsättning. I min ålder kanske man snarare skulle göra sig av med lite grejer, säger Barbro.

Mer läsning

Annons