Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett konstnärsliv på 26 år

/
  • Erik Olof Wiklund har hunnit mycket på sina 26 levnadsår.
  • Världens minsta hälsingegård, gjord i balsaträ, av Erik Olof Wiklund.
  • Erik Olof Wiklund ordnade ett bokbål på samma plats där Erik Jansson 1844 höll ett bokbål för att bränna okristlig litteratur.
  • Tavlan med en skjuten dalahäst symboliserar hur Hälsingland med sina världsarv tar upp kampen med Dalarna, ett landskap Hälsingland känner avundsjuka gentemot, enligt Erik Olof Wiklund.

Författaren och konstnären Erik Olof Wiklund har många järn i elden. Det verkar han alltid ha haft, för han har hunnit med mycket på sina 26 år. En vanlig dödlig kan vara nöjd om man gjort hälften under ett helt liv.

Annons

När Erik Olof gick i lågstadiet satt han med sin farmor och målade små stenar med ögon. Han började åka runt på marknader och rätt snart sålde han 3000 föremål om året. När han kände sig färdig med det inledde han en ny karriär. Han debuterade som författare 2008 med boken Breven från Kristina. Hans morfar hittade en samling brev på hälsingegården Söroms, skrivna på 20-talet. Dessa blev grunden till hans första bok och det var här nånstans som Erik Olof Wiklund började snöa in på Hälsingland.

– Jag försöker använda mig av både historien och samtiden, och göra något nytt av det. Se hur de kan samspela utan att det ena stjälper det andra.

Förutom lugnet på landsbygden så är det framförallt historien som lockar med Hälsingland, säger han. Han är uppväxt i en villa i Tranberg utanför Alfta, med hälsingegårdar på vardera sida om huset. Trots att han kan mycket om hälsingegårdar och jobbar mycket med, det är inte drömmen att ha en egen.

– Det kommer med så mycket ansvar, jag skulle lägga all min tid på att rusta huset på gammalt vis. Däremot skulle jag kunna tänka mig att bygga ett modernt hus, i betong och mycket glas, mittemellan två gamla gårdar. Jag gillar kontraster.

Nära hans barndomshem finns minnesstenen från det bokbål som Erik Jansson höll den 11 juni 1844 för att bränna okristlig litteratur. Erik Jansson lockade många att resa till Amerika för att få ett bättre liv.

Erik Olof Wiklund har också haft ett bokbål vid den där stenen. 170 år efter Erik Jansson, på sin födelsedag, som också råkar vara årsdagen för händelsen. Nu har han tilldelats Ejva Damm-stipendiet av Gävle Kommun som han ska använda för att undersöka flykten från landsbygden.

Han vill se vad svenskarna lämnat för märken där borta på andra sidan, vad vi tagit med oss hit och också vad det är som gör att vi fortsätter snegla över Atlanten i jakten på ett bättre liv. Det är stor variation på Erik Olof Wiklunds konst. En sönderskjuten elgitarr, världens minsta hälsingegård i balsaträ, en oljemålning av en skjuten dalahäst på Nabbabacken i Alfta, Victoria Silvstedts skor med en klack gjord av en träbit från världsarvsgården Gästgivars i Vallsta. Han är full av idéer och varje verk har en särskild historia. Ofta kopplar det ihop historien med nutiden på ett både självklart och intressant sätt.

Jag frågar om Vickans skor som han gjorde till utställningen Harskhla strupen gôsse på Bollnäs Konsthall 2014.

– Jag ville ha nåt som är typiskt Bollnäs. Vickan är ju den kända Bollnäsbon som flytt därifrån. Jag fick en träbit som hört till gården Gästgivars, och skor från Vickan. Jag bytte ut klacken. Klacken symboliserar hembygden och grunden som man står på sedan man var liten. Man kan gå runt och slita på klacken men om den går sönder måste man kanske även byta hela skon. Man kanske vill slita bort den, eller bäras upp av den. Det finns många synsätt.

Tavlan med den skjutna dalahästen sticker ut. Det känns nästan förbjudet att tycka om den. I bakgrunden har man en fantastisk utsikt över Alfta. I förgrunden står en kvinna (Erik Olofs mamma) med en fot, en bockfot, på en fälld dalahäst. Målningen heter Tjugotolv.

– Det finns en avundsjuka mot Dalarna. Att de lyckats bättre. Turistmässigt till exempel. Tavlan symboliserar att vi med våra världsarv tar upp kampen. Det är mycket jälsingegårdar. Hängande i ballonger, förgyllt, i miniatyr. Jag undrar vad det är som får honom att gå igång på just gamla hus i Hälsingland.

– Hälsingegårdar blir en symbol för Hälsinglands storhetstid på något sätt. Dom blir som ett skal som någon lämnat, men till vad? Alla gårdar har olika personligheter. När hälsingegårdarna blev världsarv hade jag redan en del grejer klara från min tid på Konstskolan i Gävle, så då hade jag utställningen Arvsvärld på Länsmuseet Gävleborg 2013.

I sommar är det full rulle. Erik Olof har redan mottagit två stipendier. Nu arbetar han med fyra större offentliga utsmyckningar i Bollnäs och Ovanåker. Bland annat entrén på Svenska fönster Arena, Edsbyn och en väggmålning på Kulturhuset i Bollnäs Kommun. Han har verk ute på Ol-Anders i Alfta, Gästgivars i Vallsta, Stenegård i Järvsö och på torgen i Gävle och Sundsvall. Han har skrivit en barnbok som väntar på att få komma till liv i bilder, texten är klar. Han har även blivit tillfrågad att bli krönikör för ett månadsmagasin. Det är den korta versionen av vad som är på gång framöver för Erik Olof Wiklund.

Det finns också en sida hos den här mannen som är relativt outforskad. Det är skidåkaren Erik Olof Wiklund.

– Jag är ju hälsingenörd liksom, svärmar kring hälsingegårdar. Men förutom det är slalom mitt intresse. Jag vill utforska den sidan av mig själv. Jag vill gå in i skidvärlden. Jag tänker mig måleri och skulptur. Jag har fått Head, fotograf Oscar Bakke och skidåkaren Jon Olsson som sponsorer av material.

Nu drömmer han om en egen ateljé och någon slags ekonomisk stabilitet så att han kan fokusera fullt ut på sina projekt. Plötsligt händer allt på en gång och det är imponerande hur han lyckas leverera med kvalitet i ett så högt tempo.

– Jag lämnar inte ifrån mig nåt som inte är perfekt. Om jag målar på en tavla så ska den vara fin på baksidan också.

Han tillägger på ganska brett Ovanåkersmål:

– Det ska va ordentligt gjort.

Mer läsning

Annons