Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En dag vid den gamla sågen i Långbo

/
  • Bröderna Bertil och Bengt Olsson tillsammans med Egon Häggblom skötte sågningen med den äran när den gamla men restaurerade sågen i Långbo visades.
  • Vid stranden av Rossån i Långbo hittar man de här historiska byggnaderna som innehåller ett sågverk, en kvarn, ett linberedningsverk och en kraftstation från gången tid.
  • Långbos allt i allo, Eskil Nilsson, har lyckats med konststycket att rusta upp den hopplöst sönderrostade listhyveln som stått under bar himmel i många år.
  • Nyproducerade brädor från ramsågen i Långbo.
  • Här finns inte bara den gamla sågen att titta på. Under samma tak hittar man kvarn, linskäkt och en gammal kraftstation bland annat.
  • Den gamla kraftstationen är förstås inte i drift längre, men det är förstås sevärt ändå.

I byn Långbo som ligger vid norra änden av sjön Långrösten var det en gång i tiden liv och rörelse. Bland annat fanns det i byn en ramsåg som inte bara försåg de närmast boende med virke utan även svarade för leveranser till olika industrier i nuvarande Ovanåker. Verksamheten vid sågen upphörde 1975. Genom byalagets och länsstyrelsens försorg har dock sågen räddats till eftervärlden. Under måndagen arrangerades därför Sågens dag i Långbo då bland annat stockar åter blev till brädor i det gamla sågverket.

Annons

Den lilla byn Långbo som ligger i norra änden av sjön Långrösten har idag 13 fast boende personer. Men Långbo har även upplevt andra tider då det fanns 60-70 boende där och man hade både affär och sågverk trots att man inte fick bilväg dit förrän 1950.

I måndags levde Långbo upp igen. Det var Långbofjärdens byalag som arrangerat Sågens dag då man tillsammans med bröderna Bertil och Bengt Olsson, sonsöner till sågens grundare Olov Olsson, ville visa upp den gamla sågen i byn som restaurerades 2005.

- Att kunna visa upp en så här gammal såg är nog rätt unikt, sade byalagets ordförande Bo Lindgren som hoppas på ett återkommande arrangemang.

Besökarna blev nog inte besvikna då de fick se den gamla ramsågen göra brädor igen.

I samband med laga skiftet under slutet av 1800-talet blev byn Långbo som tidigare varit ett fäbodställe för Långhedsbönderna en fast bosättning. Det innebar bland annat att gården PellPers i Långhed flyttades till Långbo.

Bonden Olov Olsson vid PellPers var tydligen en mycket driftig man. När han och hans familj kom flyttande till Långbo 1894 började han snart uppföra en kvarn med vattenhjul och linberedningsverk vid Rossån som rinner ut i Långrösten vid Långbo. Allt i en och samma byggnad som stod klar att användas 1897.

Olov Olsson nöjde sig inte med detta utan 1903 byggde han en såg i anslutning till kvarnen. Han köpte då en begagnad ramsåg från Sunnerstaholm, en kantsåg av Runemosågen samt en listhyvel från Holmo såg i Röste. För att klara all den energi som sågen krävde införskaffade han också ett par turbiner då kraften i vattenhjulet inte räckte till.

Sågen kom att ge både jobb och producerat välbehövligt virke till boende runt Långrösten. Även till industrier i Edsbyn och Viksjöfors levererades sågat trä från Långbo. Under andra världskriget sågade man mycket björk som det sedan gjordes möbler och skidor av. Väg fick man till Långbo först 1950 så virket fick lov att fraktas på vintrarna när isen på sjön höll för lastbilarna.

Den framsynte bonden och sågverksägaren Olov Olsson inspirerades även att 1908 bygga en kraftstation i anslutning till kvarnen och sågen varför Långboborna var bland de första i Alfta socken att ha tillgång till elektricitet.

Den sista stocken sågades i sågen i Långbo 1975. När Långbofjärdens byalag bildades 1994 såg de som något av sina viktigaste uppgift att rädda den gamla sågen som höll på att förfalla. Med hjälp av landsbygdsutvecklingspengar från länsstyrelsen, ett snickeriföretag och frivilligt arbete var restaureringen klar 2005.

Mer läsning

Annons