Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Boken om tigermammans kamp

/
  • Det har varit tuffa år. Det finns personal inom vården som dömer människor på förhand och har förutfattade inställningar. Det är svårt för en patient eller anhörig att ifrågasätta en läkare, säger Ulla Bomark i Roteberg.
  • Jag är tacksam att Mia är så stark. Det är mycket därför hon finns i dag. Värken i leder och muskler finns kvar. Diabetes kan påverka leder och orsaka värk, säger Ulla Bomark.
  • Ulla Bomark hoppas hennes bok ger en ökad förståelse och en insikt hur det är att leva med en ovanlig form av diabetes. Hon hoppas också den kan ge föräldrar i en liknande situation stöd och uppmuntran.

Ulla Bomark beskriver sig själv som en tigermamma. En tigermamma som kämpar för sitt barn, när det inte mår bra, blir svårt sjuk och dessutom blir både dåligt bemött och kränkt inom sjukvården.

Annons

I den nyutkomna boken "Det måste bero på dig, Mia!" har Ulla Bomark samlat sina egna intryck som förälder av hur sjukvården fungerar eller snarare vad som inte fungerar i dagens svenska sjukvård. Den starka och bitvis sorgliga berättelsen har verklighetsbakgrund, även om personerna i boken heter något annat.

På så sätt vill Ulla Bomark att hennes berättelse ska bli mer allmängiltig och spegla en sjukvård där patienter skickas hem fast de är sjuka och där ekonomi och var man bor avgör om man som patient ska få en remiss till en specialist eller inte.

Och där kontakter med och vistelser inom sjukvården bokstavligen blir en kamp på liv och död.

– De upplevelser som ligger bakom boken måste helt enkelt berättas och det är känsliga saker boken hanterar. Jag vill sätta fokus på patienten och berätta om vad som händer med patienten, när saker går fel, säger Ulla Bomark.

Några av bokens viktigaste ledord är att läkare och annan vårdpersonal aldrig får glömma att det finns en människa bakom varje patient. Och att man som vårdtagare måste vara stark för att få rätt hjälp.

Därför hoppas Ulla Bomark att boken även kan användas som kurslitteratur för dem som utbildar sig inom vård och omsorg. Hon hoppas boken kan ge en ökad förståelse och insikt för och om patientens utsatthet och hur även familjemedlemmar påverkas.

Mia i boken fick i början av 1990-talet, som femåring, diagnosen diabetes. Därmed börjar hennes och hela familjens mångåriga kamp för att ge Mia ett så normalt liv som möjligt.

När Mia var omkring 19 år blev hennes diabetes okontrollerbar. Hon blev tvingad att under långa tidsperioder mer eller mindre att bo på sjukhus.

Det visade sig vara en komplicerad form av diabetes. Därmed blev det också komplicerat för sjukvården att förstå sig på vad som hände och ge en rätt behandling.

Mia blir som patient ifrågasatt och missförstådd. Äter hon rätt? Motionerar hon som man ska? Tar hon sitt insulin som hon ska?

– I stället för att börja anklaga patienten och bemöta den med misstänksamhet måste man börja undersöka vad det är som verkligen händer. Efter det kan man ta en bra diskussion om vad som ligger bakom, säger Ulla Bomark.

För Ulla blev bokskrivandet en form av terapi och ett sätt att bearbeta den tuffa tiden, när allt gick över styr kring Mias diabetes. Först lät hon känslorna bara flöda i ett fritt skrivande. Innan hon mer strukturerat började skriva boken. Hon tog även hjälp av de anteckningar hon fört efter olika läkarbesök.

– Jag började fundera på en bok 2007. Det är ett bra sätt att få skriva av sig om det som har hänt och det man bär inom sig av ilska, frustration och sorg.

Mia kan i dag leva ett någorlunda bra liv tack vare en inopererad insulinpump. Hon är en av få som har just en sådan, eftersom det rör sig om ett forskningsprojekt. Insulinpumpen hjälper till att få ett jämnare upptag av insulinet och på så sätt kan man undvika allt för kraftiga och farliga blodsockersvängningar.

Men det som hon har varit med om har satt sina spår. Hon har i dag svårt att lita på vården. Hon känner fortfarande hjälplöshet. Hon bär också med sig en osäkerhet om vården verkligen tror på det hon berättar.

Mer läsning

Annons