Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Smårolig komedi med allvarlig botten

/
  • Elling, Kim Sulocki, tillsammans med Katarina och Kjell-Bjarne, spelade av Beata Harryson och Pär Johansson.
  • Undergroundpoeten Elling, Kim Sulocki, är redo att söka sig ut i verkligheten. Niklas Medin står för den musikaliska omramningen.
  • Elling, Kim Sulocki, lär sig använda telefonen av kommunens utsända stöttare Frank, spelad av Tomas Åhnstrand.

Elling och Kjell-Bjarne, två socialt handikappade män i medelåldern, är huvudpersoner i Mellanfjärdens teaters sommarkomedi Elling som just haft premiär.

Annons

Efter åtskilliga år med omoderna brittiska West End-succéer med engelsk humor, snabba replikskiften och spring i dörrar har regissör Johan Svangren sökt sig till grannlandet Norge för en mer samtida komedi. Det är både efterlängtat och modigt. Men inte helt lätt.

Elling, som gjorde succé som film 2001 och även satts upp som uppskattad pjäs, bland annat med Johan Ulveson och Rolf Lassgård i rollerna, spelas här i en nyöversättning av regissören. Det är en varmhjärtad historia om att våga gå utanför sina ramar, om vänskap och utanförskap, med en hel del dråpliga situationer att skratta åt. Och med förnämlig musikalisk omramning av Niklas Medin.

Kim Sulocki drar det tyngsta lasset i föreställningen och ger den med sin professionalitet stadga och trovärdighet i rollen som den prudentlige och ångestfyllde Elling som levt isolerad med sin mamma i 36 år. När hon dör hamnar han på ett behandlingshem för att lära sig leva ett "vanligt" liv.

Med sina påhittade historier och känsla för orden ("Vi ska anmäla oss till verkligheten och bli en del av vardagen") blir han vän med Kjell-Bjarne, en lätt förståndshandikappad man som mest tänker på sex och har en verktygslåda som snuttefilt. Pär Johansson har kunnat hämta mycket inspiration och erfarenheter genom sitt arbete med Glada Hudikteatern för denne varmhjärtade men enkelspårige store luns. Dock saknas lite av undertexten i gestaltningen för att rollen ska bli riktigt trovärdig.

Första akten blir väldigt stillastående och trevande när de två omaka vännerna flyttar till den egna lägenheten och ska klara sig på egen hand, med stöd av kommunens hurtige kontaktperson Frank Åsli, spelad av Tomas Åhnstrand. Svårigheterna är många, bara att använda telefonen är ett stort steg för Elling, som helst inte lämnar lägenheten alls. Och Kjell-Bjarne behöver hjälp med orden, som kommer så fel när han själv ska försöka.

Handlingen tar fart i andra akten när det omaka paret tar sig ut från lägenhetens trygghet och möter sina rädslor och sin längtan. Här har Beata Harryson rollen som gravida grannen Katarina som den snälle Kjell-Bjarne hjälper och förälskar sig i. Elling förmår sig också att lämna trygghetszonen och upptäcka sin talang som hemlig poet.

Den smarta och sparsmakade scenografin, signerad Sophie Knapp, kan med små medel förvandla lägenheten till bar eller restaurang.

Elling fungerar som kärleksfull skröna med feel-good-känsla mitt i svärtan. Men detta är inte någon av Mellanfjärdens teaters proffsigaste föreställningar, konstaterar jag lite besviket efter att ha sett torsdagskvällens genrep inför publik. Ändå applåderar jag teaterns sökande efter andra texter än de tramsigaste.

Mer läsning

Annons