Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nytt liv skapar driv för Najib Bege: "Livet började här i Bergsjö"

/

På fem år har Najib Bege byggt upp ett nytt liv. När han kom till Sverige som ensamkommande sjuttonåring från Afghanistan kunde han varken läsa eller skriva. I dag pluggar han in gymnasiet, och har tagit körkort, på svenska.
– Livet började här, i Bergsjö, säger han.
Nu vill han jobba med att hjälpa andra människor och det har tagit sin början i form av en integrationsförening.

Annons

Det var 2011 Najib Bege kom till Bergsjö, där han placerades på ett hvb-hem.

– Det var inte lätt, trots att de andra jag bodde med också var från Afghanistan. Det var en ny kultur för mig här, jag hade aldrig gått i skolan, aldrig lärt mig läsa eller skriva. Och de andra från Afghanistan visste saker om politik, om kändisar. Jag visste ingenting. Jag kände mig utanför. Och det är klart att det kan vara svårt då, för utomstående, att veta hur man ska hjälpa.

Läs även: Spännande möten vid Lillfjärden: "Livet är kort, vad ska vi göra? Använda det"

Men det vände när Najib fick en god man. Den gode mannen hade en bekant som var musiker, som Najib började lära sig spela piano hos.

– Då började livet. Han hjälpte mig med språket, och jag fick hjälpa till att måla hus hemma hos honom, och jag lärde känna nya människor. Då kände jag att det fanns ett liv.

Till att börja med trivdes Najib inte i skolan, där han först hamnade i nionde klass.

– Jag satt där och pluggade med andra som redan kunde språket. Jag förstod ingenting och kände mig dum.

Najib hittade själv en praktikplats på Lindhs bageri i Bergsjö, där han trivdes bra. Därefter fick han diskjobb på O'Learys i Hudiksvall. Ett år senare var han upplärd till kock på samma ställe. Under tiden fortsatte skolan i samma takt som tidigare.

– Efter två år på O'Leary's hade jag lärt mig mer om samhället, och började fundera mer på mig själv, och varför jag skulle gå i skolan. Vad kan jag bidra med, vad ska bli mitt mål, tänkte jag. Jag hade börjat kunna kommunicera och skaffat egna kompisar. Livet blir så mycket lättare då.

Läs också: Hälsingland tar ett stort ansvar för nyanlända: "Det är vi stolta över"

Senaste året har han jobbat lite mindre, och då mest som bartender, samtidigt som han har fokuserat mer på skolan.

– Jag siktar på att läsa på universitetet nästa år, jag vill läsa sociologi och statsvetenskap. Jag vill jobba med människor. Man måste kunna prata. Det tror jag är den enda lösningen i hela världen.

Najib vill gärna jobba med ungdomar, och uppmuntra dem till att följa sina drömmar.

Och det är här vi kommer in på hans engagemang i bygden, och i sina medmänniskor. Det finns en eritreansk förening i Nordanstig, såväl som en somalisk och en burmesisk. Najib blev ombedd att starta en afghansk förening.

– Jag gillar inte riktigt den tanken. Jag ville ha en integrationsförening för alla. Där man pratar svenska. Språket är en nyckel till att komma in i samhället. Det är så man öppnar dörrar för sig själv!

Sagt och gjort – en integrationsförening bildades i oktober i fjol. Syftet är just integration, mellan nyanlända och svenskar.

– Vi är många som pluggar på Komvux här i Bergsjö, och studielitteraturen är ganska dyr. Det kan vara svårt om man är ung och ensamstående, till exempel. Jag har en idé om att vi ska köpa in studielitteratur till ett litet bibliotek här, så att man kan låna i stället för att köpa.

En annan tanke är att köpa in körkortsteoriböcker, och att även kunna vara behjälplig med sådant som ansökningar, praktik och blanketter.

Föreningen sökte – och fick – bidrag från kommunen för att kunna förverkliga några av idéerna.

– Det känns helt fantastiskt! Jag trodde knappt att vi skulle få dem.

Medlemsantalet är omkring 170 personer, med många olika bakgrunder, som träffas varje månad. En lokal är på gång, där ungdomar enligt Najib ska kunna få läxhjälp och man hoppas även kunna ordna språkkaféer. Just nu försöker man få till en sommarfest i Bergsjöparken, där alla nyanlända i hela Nordanstig ska vara välkomna.

Det är svårt att förstå att han har gått från att varken kunna skriva eller läsa, till att vara så här driven, och hinna med så här mycket. Jobb, skola, och föreningsliv. Just nu jobbar han heltid på ett hvb-hem, och han är också engagerad i Röda korset och Rädda barnen.

Hur orkar du?

– Det finns 24 timmar på ett dygn. Man sover åtta. Och jobbar åtta. Sen finns det åtta kvar! Och helgerna har ju massor av ledig tid. Den som inte har sett svårigheter, tycker att åtta timmar fem dagar i veckan är mycket, men man hinner mer än man orkar, säger Najib.

Han har ett tydligt driv, och ett av målen är just det att öka förståelsen mellan olika folkgrupper.

– Det här är en liten kommun. När man känner varandra finns ingen rädsla.

Mer läsning

Annons