Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nyfiken Nordanstigspräst tror på livslång utveckling

/
  • Åke Berglund vill firas med sång och musik, kaffe och givmildhet.

Åke Berglund prästvigdes 1970 och vikarierar fortfarande för en kollega, i Tuna-Attmars församling utanför Sundsvall. Fast kanske, kanske ska han gå i pension på riktigt en månad efter 70-årsdagen.

Annons

– Då jag var liten var jag helt övertygad om att jag skulle bli organist. Jag gick kantorsutbildning några sommarmånader när jag var 15, men till skillnad från kamraterna tog jag inte examen, utan tänkte vänta ett år.

Ett år senare hade familjen flyttat till Gävle. Andra studier och andra tankar kom. Kanske skulle han bli präst? Eller lärare... Det blev prästyrket, men eftersom han både är vetgirig och intresserad av utveckling har han inte blivit kvar i predikstolen, utan utvidgat såväl det geografiska som mentala området.

– Rent allmänt vill jag medverka till att människor kan utvecklas i den situation man har. För man ska inte inbilla sig att man går en utbildning och sedan är det klart. Det skulle behövas coachning hela livet, säger Åke Berglund, teologisk mångsysslare.

Hade du präster i släkten?

– Nej, mina föräldrar var ganska vanliga, halvfromma skelleftebor. Pappa jobbade vid SJ, mamma städade. Det fanns inte många böcker i mitt hem, men mamma drev på och ville jag skulle läsa vidare.

Väl i Gävle ville han gå latinlinjen, men betygen räckte inte. Det blev läroverket och en realexamen, varefter sommarlovet gick åt till att läsa in första årsklassens latin, franska och historia, för att kunna ta sig in i andra årsklassen på den fyraåriga latinlinjen. Tre år och en studentexamen senare kom han till Uppsala universitet.

– Det kunde blivit vad som helst inom humaniora. Jag funderade på lärare i svenska/SO-ämnen. Medvetet valde jag alternativ som gav flera möjligheter och vid sidan av studierna tog jag buss- och taxikort. Jag har alltid hållit på med flera saker samtidigt.

Efter två och ett halvt år bestämde han sig och luciadagen 1970 prästvigdes han och fick pastoratsadjunktstjänst i Edsbyn. År 1977 sökte han tjänst som komminister i Jättendal 1977, och sex år senare efterträdde han sin svärfar, kyrkoherde Aron Arousell, i Harmånger. Där fick familjen Berglund sin fasta punkt, medan Åke själv vid sidan av familjebildning, musicerande och olika uppdrag inom politik och civilsamhälle, tog sin an sysslor och vikariat på andra orter, läste in hundratals universitetspoäng på distans, och drev företag.

– Man ska försöka ha roligt i sitt liv, då tror jag man gör någonting bra.

Och egenföretagandet?

– När jag jobbade i Härnösand hamnade jag i det som brukar kallas omstrukturering. Jag och en del andra stiftsadjunkter behövdes inte längre. Jag hade redan startat företag, och då jag gick hem och inte visste vad som skulle ske ringde det från olika platser i stiftet: man undrade om jag fortfarande hade datakurser?

Att vara sin egen inom utbildningsbranschen var en ny och rolig upplevelse jämfört med att få uppdrag från en utbildningskommitté efter omständliga turer. Och firman finns kvar, dock i viloläge.

Så, vad har varit roligast?

– Att få hjälpa människor utvecklas, bredda sin kompetens – och att jobba med sådant som gett mig tillfälle att stilla nyfikenheten. Och när jag nu läst alla poäng ska jag väl kunna använda dem...

När har du tänkt bli pensionär på riktigt, och vad ska du göra då?

– Om allt klaffar går jag 1 april, då mitt nuvarande vikariat tar slut. Fast man vet aldrig. Men kommer dag kommer råd. Vad jag ska göra sedan... troligen en kombination av flera saker.

Till sist: hur firar du födelsedagen?

– Den 23 är vi inte hemma. Men 27 februari blir det öppet hus hos min son Henry, i Jättendal, och därefter konsert i Jättendals kyrka och kaffeservering i församlingsgården.

En konsert?

– Ja, flera av de medverkande är vänner jag har spelat tillsammans med. På sistone har jag bland annat ackompanjerat Shifting H's, min dotter Hanna-Karin och Elena Gradin. Jag önskade mig en konsert för att få möjlighet att bidra till kyrkans internationella verksamhet – tidigare kallat Lutherhjälpen – och det gläder mig mycket att det blir så.

Mer läsning

Annons