Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Med strömmarna genom Hälsingland

/
  • En ko undrar vad det är för något som glider förbi ute på vattnet.
  • När kraftverket och de passerande tågen inte stör glider vi knäpptyst fram.
  • – Det är en fin naturupplevelse och kul att det är lite blandat med sjöar och åar, säger Lotta Frisk som paddlar Nordanstigs kanotled för första gången.
  • Kusinerna Erik Frisk och Ellen Arbman Hansing på väg mot Strömsbruk.
  • Regnet har gjort vattennivån hög så att kanotister slipper kryssa mellan stenar.
  • Erik Frisk, 14 år, från Karlskoga tillbringar sommarlovet i Sörfjärden men har aldrig paddlat Nordanstigs kanotled förut.
  • Erik Frisk, 14 år, från Karlskoga tillbringar sommarlovet i Sörfjärden men har aldrig paddlat Nordanstigs kanotled förut.
  • Holm är ett fint ställe att pausa på. Här finns vacker natur och lämningar från en 1600-talsgård.

Med forsar, smala åar och stora sjöar bjuder Nordanstigs kanotled på ett spännande äventyr.

Annons

Utanför Harmånger lastar vi av kanoterna, bär dem nerför en grässlänt och låter dem glida ut i vattnet. Bland träden står några kor och undrar vad vi håller på med. Bakom oss stör ett kraftverk men vi vet att stillheten väntar bakom kröken. För att kunna vara ute hela dagen har vi packat varmkorv, kaffetermos och choklad. Värdesakerna har vi lagt i plastpåsar vilket vi kommer att vara glada för i efterhand. En veckas sommarregn har nämligen gjort att det är mer vatten än vanligt.

– Det är bra för man slipper kryssa mellan stenar men det gör också att forsarna blir mer fartfyllda än vanligt, säger entusiasten Johan Adlercreutz som vi hyr kanoterna av.

Han har levt i Kanada i 20 år men bor nu i Strömsbruk där han förutom att hyra ut kanoter även driver ett vandrarhem. Det är där som kanotleden mynnar ut i havet efter att ha tragglat sig de sex milen från Hassela genom Bergsjö och Harmånger. Leden går att paddla på två dagar men Johan Adlercreutz rekommenderar att man ska vika tre dagar för att kunna göra stopp längs med vägen. Första delen består av många lyft och landtransporter så vi väljer att börja utanför Harmånger.

– Det känns lite nervöst och långt. Jag kommer inte att våga köra över några gupp, säger 11-åriga Lisa Frisk som ska paddla för första gången.

Ändå hoppar hon smidigt i kanoten och får en knuff iväg av mamma Lotta Frisk. I de andra kanoterna fördelar sig resten av sällskapet: pappa Jan Frisk, bror Erik Frisk, 14 år och kusin Ellen Arbman Hansing, 16 år. Första sträckan fungerar bra som uppvärmning eftersom ån är bred och vattnet flyter stilla. Vi gör oss bekanta med kanoterna där vi åker över stenar, under broar och runt nedfallna grenar. Här ska det tydligen finnas gott om bävrar. Flera gånger tror vi att de kommer simmande emot oss men det visar sig vara stockar som flyter omkring. Djur är det annars gott om och vi ser stora fiskar hoppa, en snok snirkla sig över vattenytan och en tjur smyga ner till vattnet för att dricka. Höjdpunkten var när ett rådjur skuttade ner i vattnet precis framför oss och simmade över ån med högburet huvud.

– När man sitter i en kanot är allt så stillsamt och man kommer nära naturen. När rådjuret kom kändes det nästan lite magiskt, säger Lotta Frisk efteråt.

Hon har tillbringat alla sina somrar i Sörfjärden men hade aldrig hört talas om kanotleden tidigare.

– Att det fanns en sådan pärla alldeles i närheten. För oss som barnfamilj var det en perfekt utflykt men också ett litet äventyr. Vi är kanske inte de som packar tält och liggunderlag utan vi trivs med att göra små utflykter i naturen ibland, säger hon.

En stund senare kommer vi ut på Kyrksjön och blir lite osäkra på åt vilket håll vi ska. Eftersom stråna i vattnet pekar i strömmens riktning följer vi dem och tar oss genom näckrosorna till andra sidan. Där blir ån smalare och ibland bryts tystnaden av gods- och passagerartåg som skramlar förbi på rälsen intill. Samtidigt börjar vi spana efter forsarna som Johan Adlercreutz varnat oss för. Han rekommenderade oss att stiga ur kanoterna för att gå fram och se hur det såg ut innan vi åkte vidare. Det hade vi också tänkt men plötsligt var vi redan i dem och då var det inte så lätt att stanna. Lisa Frisk, som var lite nervös innan, klarar dem galant och skrattar när kanoten guppar fram på strömmen.

– Nu behöver du inte vara nervös längre, säger hennes mamma men parerar samtidigt båten från en sten med hjälp av paddeln.

Forsarna är roliga att åka i men vid ett tillfälle vänder strömmarna vår kanot så att fören pekar uppströms. Precis när vi lyckats vända den tillbaka ser vi en sten mitt i forsen men det är för sent för att väja. Kanoten träffar med långsidan rakt på bumlingen så att ryggsäckar, jackor, paddlar och vi två hamnar i vattnet. En del lyckas vi få fatt på men en träpaddel, ett par vita gymnastikskor och en röd vindjacka smiter nedrigt iväg med forsen. Eftersom kanoten fick en spricka i sidan fortsätter vi två till fots ned till Holm där vi planerat in en matpaus. Här finns förutom en grillplats och vacker natur även lämningar efter en 1600-talsgård. Vid elden börjar vi torka och kan se tillbaka på det ofrivilliga badet som ett litet äventyrligt inslag att berätta för dem där hemma.

– Det var lite dramatiskt men sitter man i en kanot får man vara beredd på att bli blöt. Det var ju roligt med strömmarna eftersom det blev lite fart, säger Jan Frisk.

Musik i TV-inslaget: Tate Peterson - Mid Day Blues.

Mer läsning