Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Månklart i skidspåret

/

Med fullmånen som enda ljuskälla gav vi oss ut i skidspåren för en magiskupplevelse med både norrsken och vargaspaning.

Annons

Solen har gått ned för längesedan och stillheten och tystnaden vilar längs kustremsan. Det annars brusande havet är fruset och stilla. Men helt mörkt är det inte. Högt uppe på himlavalvet lyser en ljus fullmåne med kraft upp de snöiga fälten, träden, husen och isen på vattnet. Ett sällskap med vänner, bekanta och obekanta har samlats för att njuta av naturen, skidåkning och månljuset. Med matsäcksväskor, varma vantar och pannlampor, för säkerhets skull, samlas vi i Vattingen, vid kanten till Vattingsmalarnas naturreservat för en färd söderut längs kusten mot Sörfjärden.

När pjäxorna är snörade och mössorna är åtdragna spänner vi på skidorna och ger oss i sakta mak ut i spåret över klapperstenfälten några äldre gravhögar. Fullmånen lyser upp spåret och får snöflingorna att gnistra som kristaller på marken. Svepande ljud hörs från skidorna och det knirrar och knarrar varje gång stavarna går genom snön.

Mitt ute på fältet stannar vi till för att riktigt hinna lyssna, se och ta in omgivningen. Skuggorna som faller skarpt mot marken i månskenet bildar svarta, utdragna figurer i snön.

– Herrgårdstjärnsvargen finns här någonstans och han lär vara hungrig, säger någon i sällskapet, och även om orden uttalas med glimten i ögat ser många sig om en extra gång över axeln mot skogsbrynet för att förvissa sig om att inte få oönskat sällskap.

Färden fortsätter över fälten in i en skogsdunge. Spåren slingrar sig sakta mellan granarna, över tuvor som vilar under snön och ner i små sänkor.

Så kommer vi ut på ytterligare ett fält. Vi blickar ut mot horisonten till havs över Brämön och där skymtar ett svagt, grumligt, svävande grönt sken. Och jo, visst är det norrskenet, som hedrar oss med sin närvaro denna magiska kväll.

Mer läsning

Annons