Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Han har alltid kniven till hands – träsnidaren Åke Sjölander vet hur man berättar en bra historia

/

Han har snidat sedan ungdomsåren – och det märks. Åke Sjölanders träfigurer spritter av liv och karaktär.
– Varje figur har en historia, jag vill att det jag snidar ska säga något, säger han.

Annons

En myndig polisman, rak i ryggen, läxar upp en tjuvfiskare i slokhatt. En gumma i huckle gråter på en begravning. En mustaschprydd violinist i frack tycks helt innesluten i musiken. Åke Sjölander snidar inte bara människor utan hela livsöden.

Lars-Olov Skoglund, "Bläst-Lars", var den första stora förebilden.

– I Ilsbo utanför Hudiksvall, där jag kommer från, fanns det en träsnidare. Bläst-Lars, han var otroligt känd. Han täljde alla möjliga saker, djur och människor och annat; jag blev väldigt imponerad av hans arbeten, berättar Åke Sjölander.

– Pappa arbetade också med trä fast på andra sätt; jag minns när han satt och täljde vinterskacklar till hästen. Det var fascinerande att se hur skacklarna tog form.

Läs även: Träsnidaren Elisabet Lundwall gör konst av trä

Åke Sjölander ärvde känslan för hantverket och träet. 1968 gjorde han sin första egna träfigur, 24 år gammal.

– Sedan har det gått undan för undan. Jag har alltid hållit på, jag tycker om att ha något för händer.

Till en början använde han sig av en enkel morakniv. Men träfigurerna blev fler, Åke blev skickligare och snart ville inte morakniven räcka till de finaste detaljerna.

– Jag köpte en uppsättning knivar av en knivtillverkare i Ramsele. De är små, speciellt anpassade till att snida i trä. Då blev det roligt att jobba!

Skaparglädjen återspeglas i figurerna. Hemma i huset i Sollefteå har han ett helt väggskåp fullt – och om de kunde prata skulle där förmodligen vara ett käbbel utan like.

Scenerna som utspelas är dråpliga och kärnfulla, ofta arrangerade med glimten i ögat. Som den med tjuvfiskaren som tagits på bar gärning, storgäddan som hugger på betet och drar iväg med hela ekan, eller scenen från dansbanan där minspelet på de dansande säger allt.

En del figurer är hämtade ur verkliga livet.

– Här är pappa i skogen, säger han och visar på en av trägubbarna som precis tar kaffepaus. Bredvid honom ligger allt han behöver i arbetet – barkspade, fogsvans, yxa, timmersax och ryggsäck.

Åke Sjölander berättar hela livshistorier i miniatyrformat; kroppshållning, minspel och attityd är ofta klockrent fångade. Begravningsscenen är mästerligt skuren; man kan, bokstavligt talat, se sorgen vila på de församlades nedtyngda axlar. Några enkla snitt av kniven återger ansiktet hos en som förlorat en kär anhörig; dragen är grovskurna men känslan återgiven med perfektion.

Under Åke Sjölanders musikaliska yrkesliv har snidarlådan med de fina knivarna varit hans ständiga följeslagare. Den har följt med på resor, på turnéer, på semester – ja, faktiskt överallt.

– Den är min ständiga följeslagare. Det finns alltid en stund över att tälja lite på, säger han.

Träfigurerna har ställts ut i alla möjliga sammanhang. Men nu vill Åke Sjölander hitta något som vill köpa hela samlingen.

– Det vore synd om den splittras, figurerna hör ju ihop, säger han.

Läs även: En fantasivärld i en glänta i skogen

Mer läsning

Annons