Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Det har blivit mycket tyngre"

/
  • – Jag vill inte sprida min oro, men jag blir påverkad, säger Maud Frestadius.

– Jag är mycket oroad. Det kan ju bli vad som helst när människor handlar först och tänker sen, säger Maud Frestadius, Strömsbruksbo med stort engagemang för de asylsökande.

Annons

För fem år sedan öppnade Migrationsverket asylboende i Strömsbruk, Nordanstig. Redan från början har Röda korset jobbat aktivt bland de asylsökande, och en av de mest engagerade är Maud Frestadius. Många kallar henne "mamma" andra säger "mormor", själv säger hon att hon får vara allt från sekreterare till kurator.

Läs mer: "Jag är väldigt ledsen över det som händer"

– Skildringarna av deras flykt, hur de gått och cyklat genom öknen, åkt båt över Medelhavet, är alla så gripande. Jag har mött alla berättelser i fem år nu, och nu först börjar jag se på tv det jag redan fått berättat för mig, säger Maud, som kallar de asylsökande för vänner, och som den senaste tiden känt en växande oro då slagit på tv:n.

Ledare: Innan någon brinner inne...

– Det finns inte ord. Bränderna... och Trollhättemordet! Då gick jag nästan ner för räkning. Det tog mig väldigt hårt. Jag förstår mig inte på dem som tänder på – de kan definitivt inte tänka något. Skulle de börja tänka skulle de förstå att det inte är de här människornas fel att vi har den här situationen: det är den politiska situationen i världen som pressar människor så de flyr.

– Vi är ju upplysta människor i det här landet. De där mordbrännarna måste börja tänka hur allvarligt det är, det ska bara inte få förekomma att någon tänder eld på boenden.

Läs också: Integrationsdag i Nordanstig

Läs mer: Flyktingarna känner sig trygga trots bränderna som drabbat asylboenden

Hon efterlyser eftertanke, och vädjar om att människor ska visa solidaritet och respekt för varandra.

– Människorna som kommer är lika som vi, att vi föds i olika länder är en annan grej, man kan inte göra så här!

– Dessutom: Bränner man ner boenden måste samhället lägga mer pengar och resurser på utredningar i stället för människorna. Det skulle bli en snabbare process om fler har någonstans att ta vägen. Och, det enda de vill är att få ett liv. De vill ha en bostad och ett jobb, så de kan betala skatt och göra rätt för sig.

Läs mer: "Man flyr inte om man inte måste - man flyr för sitt liv"

Möter du någon oro bland dina flyktingvänner?

– Inte direkt. De som bor på asylboendet här känner sig trygga, så har det varit ända från början. Ingen här har varit stygg, alla i Strömsbruk har ställt upp. Ingen jag pratat med har tagit upp bränderna. Och jag har inte pratat med dem om det, jag vill inte sprida min oro, men jag blir påverkad.

Känner du dig orolig?

– Absolut, jag känner mig mycket orolig. Det verkar så labilt, det kan ju bli vad som helst när människor handlar först och tänker sen. Det får man inte göra. Det har blivit mycket tyngre att jobba som jag gör.

Läs också: Det behövs gosedjur och herrskor

Mer läsning

Annons