Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Blåmärkena var ovanlig sjukdom

/
  • Elins liv påverkas förstås av sin sjukdom, men hon tycker ändå hon har koll: – Jag har vant mig och vet vad jag ska göra om något händer.

När Elin var liten ramlade hon ofta. Det gör nästan alla barn. Men Elin fick alltid blåmärken, och de satt kvar länge, länge.

Annons

Elin Sundman är 15 år, går i åttan och älskar att fotografera - och att ta hand om sin lillebror, Elias, som snart fyller två år.

Hon är full av liv och skratt, men fick redan i sjuårsåldern lära sig att inte vara allt för livlig. Hon har nämligen en annorlunda sjukdom.

– Mina ben var nästan alltid fulla av blåmärken när jag var liten, jag fick dem så jättelätt. Mina föräldrar tyckte det var konstigt.

De åkte till Hudiksvalls sjukhus, som remitterade vidare till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Prover visade att Elin har von Willebrands sjukdom.

– Det var den som gjorde att jag fick blåmärkena. De gav mig ett nässpray, och det funkade på en gång.

– Jag har berättat för alla i skolan, lärare och kompisar, att jag har von Willebrands sjukdom, och de vet vad som kan hända om jag gör illa mig, och vad man måste göra.

– Om jag ramlar och får en smäll känner jag numera om jag måste ta medicinen. Jag känner i kroppen att jag måste - det är en konstig känsla, men den gör att jag vet. När jag tagit sprayet blir jag jättetrött och varm, kokhet i ansiktet och känner mig seg.

– Jag har vant mig, och jag tänker så här: Jag har den här sjukdomen, jag vet hur jag ska hantera den och jag tänker leva mitt liv ändå!

von Willebrands sjukdom är den vanligaste formen av ärftligt betingad blödningsbenägenhet, drabbar ca en på 5 000, och beror på otillräcklig halt av/felaktig struktur hos ett protein i blodplasma, von Willebrandfaktorn, som behövs för att blod ska koagulera

Mer läsning

Annons