Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Victor lär ut Inkarikets hemligheter i Järvsö

/
  • Victor Forselius förbereder en eld som ska rena. Han för läkekonst från Peru till Hälsinglands skogar.
  • För Victor Forselius går naturen hand i hand med människans själ. Han förser elden med blomvatten från 20 blommor som ska få själen att blomma.
  • Marie Palmlöf lär sig att bli mer lyhörd hos Victor Forselius. Han visar hur man kommunicerar från själ till själ, bortom ord och tankar.
  • Victor Forselius öppnar upp en kanal mellan Marie Palmlöfs själ och universum.
  • Som shaman håller Victor Forselius i nyckeln till naturens, själens och universums läkekonst.

Han flyger till Perus huvudstad Lima. Sedan tar han sig till Andernas dimhöljda berg, till Cusco, Inkarikets stad. Efter det vandrar Victor Forselius till fots, till en by där q'ero-indianerna bor. Det tar flera dagar. 
Victor Forselius lär ut indianernas 30 000 år gamla, bortglömda visdom.

Annons

Indianernas gamla vetenskap var nära att gå förlorad när Inkariket föll i början på 1500-talet.

– När de spanska erövrarna, conquistadorerna, slog Inkariket i spillror 1532 lyckades några indianer fly upp i bergen. De höll sig gömda för omvärlden. Först för 60 år sedan träffade en upptäcksresande på dem av en slump. För 25 år sedan tog sig indianerna ned från bergen för första gången, för att föra sin kunskap vidare.

Septembersolen strilar mjukt genom en höstdisig himmel medan Victor berättar. Vi dricker en kopp te. Hela denna vecka bor Victor på Helsingegården i Järvsö. Här lär han ut q'ero-indianernas läkekonst.

Victor jobbar tätt ihop med indianerna. De kallar honom för apuchen. Det betyder kondoren på Inkafolkets språk: budbäraren mellan vår värld och andevärlden. De ser Victor som språkrör till en högre intelligens. Kondoren är världens största fågel och hos q'ero-folket är den helig.

Enligt Victor är vi inne i en tid med stora förändringar. Han märker en längtan efter större mening.

– Vi har kommit till en punkt där vi ifrågasätter oss själva. Ifrågasätter våra jobb, vår skola, våra relationer. Som det är nu lever vi efter hjärna och kropp. Människan längtar tillbaka till sin själ. Jag lär dem att känna. Att tänka med hjärtat.

När Victor kom i kontakt med Inkafolkets lära kände han genast att han hittat rätt. Han har alltid känt ett behov att förstå livet på ett djupare plan. Känt att det finns mer än vad vi ser.

– När jag gick på lekis brukade leta upp en pinne i skogen, klättra upp på den högsta höjden och kalla på vinden. Känna hur stark den var.

Victor är uppvuxen i Södra Långsbo, mellan Ljusdal och Delsbo. Skolåren ägnades åt att söka. Försöka få kontakt med andra dimensioner. Victor sov på ödsliga platser där han visste att starka händelser hade utspelat sig. När han kom över en bok av amerikanske Alberto Villoldo hittade han den pusselbit han sökte.

– Boken berättar om hur han som hjärnforskare och antropolog kom fram till att det finns fenomen som inte går att förklara och hur den insikten fick honom att köpa ett par vandrarkängor och ge sig ut i världen på jakt efter andliga kulturer, bland annat i Peru, för att lära av dem, berättar Victor och fortsätter:

– Jag fick så bråttom att jag hoppade av gymnasiet trots att jag bara hade ett halvår kvar.

Det blev ett kall. Victor var fast besluten att följa sin magkänsla som sa att han fått korn på något viktigt. Han ringde upp bokens författare och bad att få gå i hans skola. För att få pengar till utbildningen tog Victor jobb som telefonförsäljare i Ljusdal. Sedan bar det iväg. I fyra år utbildade sig Victor hos den amerikanske vetenskapsmannen. Reste till den undangömda by indianerna bor i och blev vän med dem.

– Min familj trodde jag blivit galen. Gått med i en sekt. När de fick lära sig mer vände deras oro till intresse. Nu går de på kursen jag håller här.

Victor ler. Han har nära kontakt med indianerna. Victor är lärare på en skola han har varit med att grunda uppe i Inkarikets bergsmassiv. På onsdag reser han dit igen.

– Jag vandrar upp till indianernas by och tältar på vägen. De lever som på stenåldern, i små lerhus. Jag har med mig, papper, pennor och kritor till barnen att ha i skolan.

Det är en speciell känsla är blicka ut över vyerna på 5000 meters höjd. Victor beskriver en utsikt så vacker att han tappar andan.

– Det är som att komma hem. Så orört och oförstört. Luften är så ren och klar. Det är ju fyra dagar gångmarsch från närmaste biltrafik.

Då och då lämnar några av Victors indiankollegor sin by och reser till Järvsö. De undervisar runt om i Europa.

De har sin fasta punkt hos Agneta Olsson på Helsingegården i Järvsö.

– Här vilar de upp mellan sina föreläsningar och detta är ett av få ställen i Europa de får äta den mat de tycker om hemifrån. Agneta lagar peruansk mat åt dem. De svärmar för hennes matlagning. Kallar henne Mama Agneta.

De långväga gästerna vurmar för Hälsinglands natur. De djupa skogarna, vattendragen och bergen.

– Floden och bergen påminner dem om landskapet uppe i Anderna där de bor. De tycker att naturen här är trolsk.

Järvsö klack lockar särskilt. Victor tar sig ofta upp på berget för en stund i stillhet.

– Energin i berget håller upp hela trakten. Järvsö klack är en väktare av marken här.

Mer läsning

Annons