Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Vi är ingen språkskola, vi är medmänniskor"

/
  • Lennart Djeerf är lärare på språkskolan i Järvsö, dit alla är välkomna. Många av eleverna har bott i Järvsö i flera månader medan andra nyss kommit till Sverige.
  • Daie Abdullatif och Elmaz Akimovo flydde från Syrien för sju månader sedan. Sedan tre månader bor de i Järvsö och de kommer till språkskolan på Folkan varje dag. Lennart och Kerstin Djeerf har inte bara hjälpt de med språket, utan med mycket annat och det syriska paret betraktar de som goda vänner.
  • Adnan Al Rajab flydde från krigets Syrien för ett år sedan. Han väntar fortfarande på besked om uppehållstillstånd. Språkskolan i Järvsö är ett sätt att få tiden att gå. I Syrien arbetade han som universitetslärare och här brukar han hjälpa Lennart och Kerstin Djeerf med undervisningen.
  • Elmaz Akimova sitter djupt försjunken svenskstudierna som anordnas på Folkan i Järvsö varje måndag till torsdag
  • Allt som skrivs framme vid vita tavlan kopieras ner i de många blocken.
  • Lennart Djeerf hjälper eleverna med svenskan.

Språket är nyckeln till att integrera sig i samhället, men många får vänta i månader och år innan de får asyl och därmed får läsa svenska för invandrare, SFI.
I Järvsö har Lennart och Kerstin Djeerf löst det på annat sätt. De anordnar språkskola där alla är välkomna.

Annons

Det är förmiddag och på övervåningen i Folkan i Järvsö är det nästan fullt i de två av kvinnor och män från bland annat Syrien, Yemen, Sudan. Blocken fylls med anteckningar, små ledtrådar till att knäcka det svenska språkets kod. Och det verkar fungera.

– Jag bor i Järvsö i tre månader, säger Daie Abdullatif på stakande, men fullt förståelig svenska.

– Jag bodde i Hassela tidigare, i skogen. Det var svårt att lära svenska där. Jag studerade på nätterna, fortsätter han.

Han och flickvännen Elmaz Akimovo kom till Hälsingland från Syrien för sju månader sedan. Först spenderade de fyra månader i Hassela innan de kom till Järvsö där de började gå i skolan nästan omedelbart. Nu sitter de här på Folkan varje måndag till torsdag och tragglar svenska fraser tillsammans med sina medstudenter och lärare.

– Det är mycket bra, i skolan kan man studera och fråga om man inte förstår. Han förklarar många gånger, säger Daie Abdullatif och nickar mot vita tavlan.

Asylsökande har ingen rätt till språkutbildning. SFI blir aktuellt först för den som fått uppehållstillstånd, något som kan ta både månader och år, och det var där makarna Kerstin och Lennart Djeerf såg en möjlighet att göra en insats. Först genom ett tvåårigt experimentprojekt med Vuxenskolan i Delsbo och sedan februari ett liknande projekt med Studiefrämjandet i Ljusdal för de asylsökande i Järvsö.

Nu kör de undervisning måndagar till torsdagar, från kvart i tio till kvart över tre.

– SFI öppnar inte dörren förrän man fått uppehållstillstånd, men här får man gå även om man inte fått asyl, säger läraren Lennart Djeerf.

Undervisningen gör det dels lättare för den som senare ska börja på SFI, men det är också ett sätt att snabbare bli del av samhället, menar Lennart Djeerf som anser att den nuvarande asylprocessen i Sverige borde kortas ner betänkligt.

– Vi vill att de ska integrera sig och komma ut i samhället. Det är därför vi gör det här, säger Lennart Djeerf som också betonar vikten av att ha något att göra.

– Det här ger de asylsökande något att göra på dagarna, det är något som kan skingra tankarna.

Projektet sträcker sig än så länge fram till årsskiftet, men det kan förlängas. Röda korset sponsrar med fika och utflykter, men det är Studiefrämjandet i Ljusdal som ansvarar projektet

En angenäm uppgift, tycker Anita Bodin som är handläggare.

– Vi är ett studieförbund och oftast handlar våra kurser om ett nöje eller ett intresse. Men det här är livsavgörande. Att få lära sig ett språk är nyckeln. Av allt viktigt vi gör, är det här ännu viktigare, säger hon.

Studieförbunden i Sverige har sedan i somras fått extra pengar från staten för att bedriva sådana här integrationsprojekt. Men pengar räcker inte, det krävs ledare som tar tag i saker, menar Anita Bodin, som säger sig hittat två sådana i makarna Djeerf.

Lennart Djeerf får betalt av Studiefrämjandet, men före sommaren var hans lärarjobb en praktik, Kerstin Djeerf är pensionär och arbetar med detta som volontär.

– De är duktiga och glada i den här verksamheten. De brinner verkligen. Sen att man som Kerstin vill ägna alla dagar i veckan åt att vara volontär? Som pensionär borde man väl vilja ligga på soffan och äta praliner, skrattar Anita Bodin.

Några praliner har Kerstin Djeerf inte tid för, inte hennes man heller. De har fullt upp att lära ut språk till de asylsökande. Och när lektionerna är slut fortsätter de att hjälpa så gott de kan.

– Vi är ingen språkskola, vi är medmänniskor, säger Kerstin Djeerf.

En medmänsklighet som inte går eleverna förbi. Alla som tidningen pratar med ser makarna, inte så mycket som lärare, utan som vänner.

– Jag och Elmaz mycket älskar Lennart och Kerstin. De är våra vänner och familj, säger Daie Abdullatif och Elmaz nickar instämmande.

Lennart Djeerf berättar att känslan av vänskap är ömsesidig och han ler lite förläget när han får höra vad som sägs om honom.

– Det värmer i hjärtat.

Mer läsning

Annons