Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ulf har hallen full av amerikanska drömmar: "Varje tidsepok har sina plus"

/
  • Ulf Sandstedts senaste USA-resa var en ren nöjestrip för att fira 50-årsdagen. – Fast jag kunde förstås inte hålla mig, jag kom i alla fall hem med tre bilar.
  • Det går mode i jänkarvärlden också, nu är det till exempel helt accepterat med en hel del patinerat stuk i stället för en perfekt lack, lite
  • Det blir en del bilsurfning. För tillfället är Ulf Sandstedt extra intresserad av woody wagons.

Den äldste i stallet är en Buick Roadmaster från 1940, den yngste är en Ford Mustang årgång 2006. Ulf Sandstedt i Ljusdal har hallen full av veteranälskares drömmar i plåt.

Annons

Hur kom det sig att du började handla med gamla amerikanska bilar?

– Jag började med det 1997, mest som en hobby, och drev samtidigt ett familjeföretag med min far och min bror i Färila fram till 1999. När vi sålde det körde jag heltid med bilarna. Jag har alltid haft bilar som intresse, men då blev det ett yrke.

Varför just amerikanare?

– Jag har alltid gillat dem och jag har haft några stycken innan jag startade firman. Med tiden fick jag bra kontakter i USA och det ena gav det andra.

Hur många bilar säljer du per år?

– Vi har en del inbyten, men räknar jag antal sålda så är det runt 100 bilar per år. Det finns 4, 5 andra rörelser av den här typen och i den här storleken i Sverige, men jag är den som ligger nordligast. De flesta ligger i Stockholm och söderut.

Varifrån kommer dina kunder?

– De kommer från hela Sverige. I veckan hade jag några från Skellefteå här och nästa helg kommer en kille från Finland. Vill man ha en speciell bil, säg en 61:a Buick, då får man åka dit bilen finns och vara beredd på att det är en bit. Kanske 10-15 procent av mina bilar landar i Hälsingland.

Har du en typisk kund?

– Nej absolut inte, det är alla sorter. Det klart att de flesta är killar, men tjejerna kommer mer och mer. Jag tror det har att göra med att man nuförtiden inte måste vara raggare för att äga en sådan här bil, nu handlar det mer om ett motorintresse. Och de är från 18 år och ända upp till ... ja, min äldsta kund var nog runt 80. Det skojiga med cruising är att bilen blir det gemensamma och alla träffas över gränserna.

När du åker till USA, vad ska en bil ha för att fånga ditt intresse?

– Förut köpte jag ofta på kunduppdrag, men det visade sig vara svårt, på gamla bilar beror det så mycket på skick – hur de ser ut i lacken, hur de är renoverade och så vidare. Jag tar hem dem och fixar till dem, besiktar och servar så att de är körklara.

Finns det fortfarande obegränsat med amerikanare i USA?

– Det klart att det blir svårare och svårare att få tag på dem, men efter 20 år i branschen vet jag var jag ska leta. Jag åker mycket till Pennsylvania och området söder om New York. Därifrån är det också lättare att skeppa dem.

Är det en bra affär för köparen?

– Det kan vara en ganska lönsam hobby. Om man till exempel köper en bil i rätt modell för 80–90 000 och renoverar den, då kan den vips vara värd 200–300 000. Det är ju inget större slitage på dem heller och reservdelarna är billiga. Veteranbilar är dessutom skattefria och billiga att försäkra. Jag brukar säga att det är ungefär som om man köper ett hus och håller det fräscht, då betalar man till sig själv. Så de kan vara en bra sparbössa de här bilarna.

Har du gjort något riktigt kap?

– För ett år sedan köpte jag en Ford Galaxy -63. Den var precis som jag ville ha den med trimmad motor, i ett busigt skick, lätt patinerad. Allt under skalet var perfekt och den gick jäkligt bra. Jag hade den i ett halvår, men förr eller senare får man ett bud och då säljer man.

Har du någon drömbil?

– Nej, drömbilen skiftar hela tiden. På 80-talet ville jag bara ha Corvette i modellerna -68 till -72, allt annat var raggarbilar tyckte jag. Men med åren har det spårat ur och nu kan jag tänka mig att åka vad som helst, varje tidsepok har sina plus. Jag tittar mycket på 40-talare, du vet woody wagons, de är riktigt häftiga.

Men du uppfyller andras drömmar?

– Ja, det kan man nog säga. Ibland har de sett någon av mina bilar på nätet, och så ringer de och skriker i luren: "Du får inte sälja den där bilen, den ska jag ha!" Det känns riktigt kul faktiskt.

Läs även: Stures T-Fordbyggande hedras

Mer läsning

Annons