Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Spöken: Den vita frun har återvänt till Stenegård

/

Det händer underliga saker på Stenegård. Dörrar öppnas och stängs. Lampor tänds och släcks – den vita frun har återvänt. Och hon får ingen ro om hon inte hittar sin älskade nyckelknippa. Häng med Helahälsingland.se på spökjakt.

Annons

Det är Allhelgonaafton och vi har samlats på Stenegård. Klockan är 18:00 och mörkret har lagt sig till rätta. Det är kyligt. På gården står drängen Svante.

Läs mer: TV+BILDSPEL: Spökfylld kväll på stan

– Det har hänt underliga saker på Stenegård den sista tiden, dörrar har öppnats och stängts, lampor har tänds och släckts. Vi misstänker att det är den vita frun som har återvänt för att leta efter sin älskade nyckelknippa, berättar Svante.

Läs mer: "Sörj, dock inte utan hopp"

I kväll ska vi bege oss ut i skogen och hjälpa drängen Svante att finna nycklarna. Vi ska återlämna dem till den vita frun. Svante stirrar allvarligt på oss. Han håller upp ett rep. Han har tre förhållningsregler.

Ett: Alla måste hålla i repet. Den som släpper taget riskerar att aldrig mer återvända från skogen.

Två: Inga mobiltelefoner.

Tre: Inga skrik.

Vi grabbar tag i repet. Fötter rör sig upp mot skogen. Vi är knäpptysta.

Ett skrik skär mellan träden.

– Jag glömde berätta, om det uppstår en situation som riskerar er hälsa, så måste ni släppa repet, säger Svante.

Det prasslar i grenarna. Spöklika varelser skymtar förbi. Vi kommer fram till en stuga.

En rultig gumma i trasiga kläder dyker upp. Hon berättar att vi måste söka upp en spökflicka som stulit nyckelknippan. Vi måste byta nycklarna mot ett äpple.

Vi fortsätter vandra i mörkret, söker efter spökflickan. Vi måste passera de dödas trädgård. Blir jagade av zoombies. Många tvingas släppa repet. Vi går nästan förlorade.

Läs också: Skrämmande vandring

Och hur gick det då? Tja, besök Stenegård en mörk kväll och se om det fortfarande spökar...

Syskonen Estelle och Ludvig Bergstrand Hultberg tyckte spökvandringen var en riktig upplevelse.

– Det bästa var när vi gick genom de dödas trädgård, då kom det killar och tjejer som sprang. De såg ut som döda människor, säger Ludvig Bergstrand Hultberg

Han får medhåll av syster Estelle.

– Det var också läskigt när vi gick i en klunga och det var någon som skrek.

Mer läsning

Annons