Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Sörj, dock inte utan hopp"

/
  • Förr i tiden stickade man dödsstrumpor inför vad som komma skall. – Lite som dagens pensionssparade, skämtar Kersti Ståbi.
  • Kersti Ståbi, Katarina Hallberg och Johanna Bölja (frånvarande: Emma Härdelin)
  • Lördagens konsert på Stenegård var den tionde i ordningen.

Att sjunga liken ur gårdarna, att dö på orosfjädrar och att brista ut i en tåreflod. Under Allhelgonaafton bjöd kvartetten "Bölja–Hallberg–Härdelin–Ståbi" på folkvisor om döden.

Annons

Johanna Bölja, Emma Härdelin, Katarina Hallberg och Kersti Ståbi har intagit scenen på Träteatern. De börjar med att slå sig ner och sticka.

Läs också: Mellan folkmusik och fäbod

– Vi stickar våra dödstrumpor, de ska man ha stickat klart innan man dör. Helst, förkunnar Kersti Ståbi innan konserten drar i gång.

Spelningen består av folkvisor med det gemensamma temat döden. Helt acapella sjunger Johanna Bölja, Katarina Hallberg, Kersti Ståbi och Emma Härdelin om kvinnor som försökt dö på orosfjädrar, lik som trillat ur moraklockan och om sorgen efter våra älskade.

Läs också: Sånger om döden på allhelgonaturné

– Det har funnits en stor rösttradition kring döden. Folk hade öppen kista och "sjöng liken ur gårdarna" förr i tiden. Vi ville undersöka hur man rent historiskt använd musiken för att bearbeta sorgen, berättar Johanna Bölja.

Och kvartetten har lagt ner ett omfattande arbete i research. År 2012 fick de pengar från Statens Musikverk för att jobba med projektet. De har grävt i det Svenska Visarkivet, gjort intervjuer och letat fakta om folktraditioner.

– Döden är ofta kopplad till olycka, men vi ville gå åt ett annat håll. Vi har fått ta del av så många intressanta och spännande berättelser om vilka traditioner som funnits i Sverige runt det här ämnet, säger Johanna Bölja.

Läs också: Sånger om döden väcker tankar

Repertoaren är en blandning av svenska folkvisor, psalmer och kortare upplästa stycken. Publiken får ta del av berättelsen om kvinnan som försökt dö på en madrass av hönsfjädrar, men misslyckats eftersom hönan burit på för många orosfjädrar.

– Vi sjunger ju om det här ämnet oavsett, men i dag känns det extra viktigt att ta upp eftersom det är Allhelgona. Det är ju på grund av det här som vi firar högtiden, säger Johanna Bölja.

Mer läsning

Annons