Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Snickaren som tar till det gamla

/
  • Michael Kou fick upp ögonen för trakten i samband med en semesterresa.

Det är huset som får honom att falla. Det ser så speciellt ut med stora vita skorstenar, väldiga fönster åt alla väderstreck och fem vackra kakelugnar. På andra sidan vägen finns en stor loge.
En sådan man kan förverkliga drömmar i.

Annons

Michael Kou tar emot på Olsgården i Karsjö, söder om Järvsö. Det är här han bor med sin fru Lena Aune. På sommaren driver familjen kafé och konstgalleri här, i logen. Michael är inredningsnickare, specialiserad på restaurering och finsnickeri.

– Jag gör allt en vanlig snickare inte vill ta tag i. Är det snett, vint och krokigt tar jag över.

Läs också: Tillbaka till ursprunget

Michael kommer från Köpenhamn. Kärleken förde honom till Sverige. För 23 år sedan träffade han sin fru Lena. Michael har svart bälte i aikido. Det har hans fru också. En dag dök hon upp på hans aikido-klubb i Köpehamn, ett besök klubbar emellan. Michael höll i undervisningen. Han tog genast reda på hur han skulle gå till väga för att få träffa den bildsköna svenskan igen.

– Jag fick veta att hon skulle åka på träningsläger någon vecka senare. "Då får väl jag också åka på läger", tänkte jag. Jag tog reda på vilken plats hon skulle sitta på tåget och köpte biljett till sittplatsen mitt emot. När lägret var slut var vi ihop.

Att de skulle komma att bo i Hälsingland visste ingen av dem då. Paret fick upp ögonen för trakten när de och några danska kompisar åkte hit på semester. Landskapet och naturen lockade. Berg som växlar till öppna vyer. De stora gårdarna väckte Michaels snickaröga.

– Det såg fint ut på bilden på broschyren vi tittade på. Vi badade i Ljusnan, gjorde husesyn på Karlsgården och hyrde stuga i Karsjö. Då hade vi ingen aning om att just denna lilla by skulle bli vårt hem.

När de tittade efter sommarstuga och upptäckte Olsgård visste de att de hittat rätt. Gården är stor och vacker och har en majestätisk utsikt över Ljusnan. För tio år sedan gick flyttlasset hit.

– Hur fan vågade vi det, kan jag tänka nu. Vi kände ingen. Hade inget jobb här.

Läs också: Behåll gamla möbler

Som snickare tar Michael tillvara på det gamla. Anpassar stilen till rätt tidsepok. Han tillverkar nytt efter gammal förlaga. Tillverkar kök, dörrar och fönster. Han blandar gammaldags utseende med modern funktionalitet. När han tillverkar fönster monterar Michael in kulturglas på utsidan och energiglas på insidan.

– På så sätt förenar man gammaldags stil med moderna värmekrav. Ett fönster blir så mycket vackrare av kulturglas. Det glimrar det när solen skiner in. Det blir mer levande.

Arbetet för Michael till historiska miljöer. Tillsammans med en konservator har han renoverat talarstol och kyrkbänkar i Segesta kyrka.

– Träet hade spruckit. Det var så fuktigt i de gamla kyrkorna som ju inte hade värme. När man värmde upp dem inför en gudstjänst blev träet så torrt att det krympte och sprack.

Michael har räddat många Hälsingegårdar från tidens tand. Miljön inspirerar. Michael fascineras av gårdarnas känsla för form och kvalitet. De kraftiga detaljerna och de högresta fönstren.

– Det finns en tydlig formkänsla i ett sådant hus, både inuti och utvändigt. Hantverkarna från den tiden var enormt trygga i sitt utövande. De var duktiga med händerna. Man ser handens arbete i allt. Varje yrkeskår var kunnig. Målare var till exempel konstnärliga. Inte alls rädda för färg.

Läs också: Gyllene hälsingegård invigs på Stenegård

Michael värnar om respekten för det gamla hantverket. Han efterlyser kunskap och råder husägare att inte byta ut dörrar och fönster i onödan, utan istället lära sig att renovera dem för en rimlig summa pengar. Hälsinglands byggtradition känns extra viktig att bevara.

– Nu är allt så standardiserat och serietillverkat. Handens verk är borta.

Ett uppdrag förde Michael till orangeriet i Uppsala. Den ståtliga byggnaden fungerade som vinterbostad åt Carl von Linnés plantor. Det gyllengula palatset är från 1744 och ritades av dåvarande stjärnarkitekten Carl Hårleman. Michael kallades dit för att sätta in orangeriets ursprungliga dörrar. På 1940-talet hade originaldörrarna förpassats till en vind och ersatts med enklare och mindre exemplar. Under högtidliga former tog Michael fram originalen, tre och en halv meter höga franska spegeldörrar i ek. Dörrarna ackompanjeras av två mindre dörrar, placerade ovanpå. På 1700-talet fanns inte lim att tillgå utan dörrarnas komplexa spegelbitar monterades med plugg.

– Dörrarna var snedvridna och bitvis ruttna. Jag fick plocka isär dem i småbitar, restaurera alla skador och sätta ihop dem igen och montera på de gamla järnbeslagen. Det tog flera månader. Det var en fantastisk miljö att jobba i, med utsikt över Uppsala slott.

Det händer att udda föremål dyker upp när Michael drar i gamla plankor. När han lyfte på golvet i logen på gården där han bor, hittade han en brädbit med årtalet 1910 inristat. Det är det år logen byggdes.

– Namnet på den man som ägde gården stod också inristat. Det stod att ägaren var en snål jävel som inte betalade för sig.

Läs också: Hälsingegårdarna blir frimärken

Mer läsning

Annons