Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Schibbye hyllar Färila efter dokumentär om torterade cellgrannen i Etiopien

/
  • Martin Schibbye satt i cellen bredvid Chaala Hailu Abata i Etiopien. Nu har han gjort en dokumentär om poetens liv.
  • Chaala Hailu Abata är en poet från det förtryckta Oromofolket i Etiopien och fängslades där för sina dikter.
  • Martin Schibbye träffade Chaala Haiul Abata direkt när han landade på Arlanda.

Färila var det första ställe Chaala Hailu Abata kände sig fri.
Poeten från Etiopien, som fängslades och torterades för sina dikter.
På söndag sänds en dokumentär i P1 om honom gjord av Martin Schibbye, som satt i cellen bredvid Chaala i fängelset.

Annons

"Stanken i tortyrrummet var fruktansvärd, de torterade mig där. Först hängde de mig upp och ned. De slog mig i bröstkorgen, under fötterna och i huvudet. Hela natten torterade de mig".

På söndag sänds dokumentären om den etiopiske poeten Chaala Hailu Abata som satt i fängelse i Etiopien samtidigt som journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson – och som sedan hamnade i en lägenhet i Färila.

Den 10 september 2012 benådades Martin Schibbye och Johan Persson efter att ha suttit fängslade i Etiopien i 438 dagar. Martin berättar att han lovade medfångarna, däribland Chaala Hailu Abata, att aldrig glömma bort dem och att fortsätta berätta deras historier.

Bara ett par månader senare fick han en vänförfrågan på Facebook. Han kände inte igen namnet på mannen, men bilden, den kände han igen.

Det var "Grabben i cellen bredvid" – vilket också är namnet på den dokumentär Martin Schibbye gjort.

Dokumentären kan du lyssna på här: Grabben i cellen bredvid

Chaala hade lyckats fly från Etiopien till Sudan, där han då bodde på vad han själv benämner som världens farligaste flyktingläger.

– Det var en marknad, en människomarknad. Smugglare och kidnappare förde bort människor från lägret. Barn, kvinnor, män, berättar Chaala.

Hans historia, från att ha varit en poet från det förtryckta Oromofolket i Etiopien, till att han fängslades för sina dikter, torterades och till slut flydde under dödshot, är gripande och värd att föras upp i ljuset. Men den verkliga historien började när Chaala fick beskedet att han skulle få bli kvotflykting i Sverige, i Hälsingland, i Färila.

Detta märkte Martin Schibbye allt eftersom han jobbade med dokumentären om Chaalas liv.

Han träffade poeten direkt när han landade på Arlanda, och har följt honom under de nära tre år som arbetet med dokumentären har tagit att producera.

– När jag väl kom upp till Färila och träffade honom insåg jag att, ah men shit, det är ju nu det börjar. Flykten var slut, men det var bara början på en annan resa. Hans liv där i Hälsingland och hans kamp att hitta sig själv, att bli den poet han var innan han flydde. Det var någonstans där berättelsen fanns, men det förstod man först en bit in i det här arbetet, säger Martin Schibbye.

Ensamheten, mörkret och tankarna på hemlandet var det han lade märke till allra starkast under sin tid med Chaala.

– När Chaala landar på Arlanda med historier som är mycket mer fruktansvärda än någonting som vi har varit i närheten av att råka ut för, så landar han där ensam. Han kommer ensam till ett vintrigt Hälsingland.

Men det blev bättre och Schibbye förvånades av det han mötte i Färila.

– När jag åkte upp och träffade honom i Färila, så hade jag väl en schablonbild kanske, om att här kommer han att mötas av en massa rasism. Men det var så otroligt många eldsjälar och så mycket mänsklig värme från SFI-lärare och andra i hans närhet i Hälsingland som också slog en. Det var inte en berättelse man hört, man hade bara hört om den här landsbygdsrasismen och inte all värme och kärlek som mötte honom där uppe. Det var också fantastiskt att få lära känna de människor som hjälpt Chaala att bli hel.

– Jag har goda minnen från Färila. Färila var det första ställe där jag kände av min frihet. Jag kände mig fri för första gången, säger Chaala Hailu Abata.

Han bor nu i Stockholm, i Enskede närmare bestämt, och han fortsätter att skriva sina dikter. Han har en ny diktsamling färdig som snart ser ut att gå i tryck.

– Jag skriver jämt, säger han.

Det har varit hans medicin.

Trots att han lever i trygghet i Sverige och att han numer kan uttrycka sina åsikter utan rädsla för att fängslas finns hans tankar kvar hos Oromofolket i hemlandet Etiopien. De lever kvar i den verklighet som gjorde att en dikt om en sten var grund nog för frihetsberövande och fruktansvärd tortyr.

– Att göra sina åsikter hörda är en mänsklig rättighet given till oss av gud. Det är en grundläggande, självklar mänsklig rättighet. Att leva i ett sådant land där de tar ifrån dig dessa rättigheter är som att vara instängd i ett rum utan luft, säger Chaala, som är glad över att vara en del av den dokumentär som Martin Schibbye gjort.

Han hoppas att den ska sprida kunskap om hur det faktiskt ser ut i Etiopien, att de människor som tror att Etiopien är en demokrati och landet styrs av goda krafter, ska få veta hur det verkligen ser ut. Hur regimen behandlar folket, hur de behandlar sina fångar.

Titta även på detta: En mammas förtvivlade kamp

Läs mer: Efter flykten genom tio länder – nu är de framme i Stenö

Och ännu mer: Läkare och tandläkare från Mellanöstern ska rädda liv och hälsa i länet

Mer läsning

Annons