Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nyttig resa till dödsläger

/
  • Andreas Hansson, Simone Ekström, Matilda Torrång, Mia Eriksson och Simon Brandt är fem av de niondeklassare som besökte Auschwitz.

Innan den tolv dagar långa resan var skepsisen stor.
– Jag trodde att det skulle bli skittråkigt att bara sitta i en buss så länge.
Men efter besöken i Auschwitz, Warszawa och Krakow ändrade niondeklassaren Andreas Hansson uppfattning.
– Det var det roligaste jag gjort, säger han efter hemkomsten.

Annons

Tillsammans med sina klasskamrater och två lärare från Tallbackens friskola åkte Andreas Hansson ut i Europa. Färdmedlet var Rosa Bussarna, vilket innebar att gruppen bodde, levde och sov i bussen under den tolv dagar långa resan.

Det största målet var koncentrationslägret i Auschwitz. En upplevelse som både skakade om och berörde eleverna.

– Det var inte som i dokumentärerna som vi har sett. Det är något helt annat att vara där, säger Mia Eriksson.

Innan resan fick klassen besök av Emerich Roth, en av få överlevare som fortfarande kan berätta om den hemska tiden i koncentrationslägret. Att klassen på förhand fick möjligheten att träffa en person som upplevt grymheterna gjorde att eleverna hade ett personligt livsöde att relatera till när man kom till Polen.

– Att han klarade sig igenom det är ganska sjukt, säger Andreas Hansson.

Själv blev han starkt berörd under dagen som han spenderade på den plats där så många människors liv fick ett tragiskt slut.

– Vi fick se benproteser, glasögon, skor. Och att de gjorde tyger av hår, det var riktigt läskigt.

Gaskammaren var en annan del som berörde.

– Det såg ut som en sliten källare, med duschar i taket. Att veta vad som hänt där inne var obehagligt.

Utöver besöket i Auschwitz hann klassen besöka de judiska kvarteren i Warszawa, avrättningsplatser i Krakow och ett besök hos en systerskola i Polen. Eleverna är ändå överens vad som var viktigast med resan – besöket i koncentrationslägret.

– Vi måste komma ihåg det som hänt och aldrig glömma, säger Simon Brandt.

Mer läsning

Annons