Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lars fick en 20 ton tung flisbil över sig – nu berättar han sin historia

/

När Lars svänger till vänster från den 90-väg han befinner sig på bländar solen så att han inte ser flisbilen som kommer rakt mot honom.
Den har inte en chans att väja. 

Annons

Klockan är tolv på dagen, det är början på december och solen strålar från klarblå himmel. Lars Sjöö är 20 år och på väg till jobbet som skogsmaskinsförare. Detta jobb är det bästa han vet. Han befinner sig i Norrbyn, tre kilometer norr om Kilafors när han saktar ned för att svänga vänster, in mot Segersta. Solen bländar honom. Han ser inte att det kommer en flisbil från motsatt håll.

– Jag kom från Bollnäshållet. Flisbilen från Kilafors. 

Allt går rasande fort. Flisbilen kör in i hans högra sida. Drar med sig bilen några meter. 

Läs också: Sex år efter bilolyckan – Lars långa väg tillbaka till livet

Chauffören försöker väja åt vänster, får möte med en annan bil, tvingas tillbaka åt höger igen. De abrupta svängningarna får den tungt lastade flisbilen att tippa. Den välter rakt på Lars bil som slungats baklänges ned i diket. Flisbilen är fylld med flis och är 20 ton tung. Hela fronten på Lars bil trycks in.

Lars pappa Börje jobbar i skogen en bit bort och får höra talas om olyckan och ilar dit.

– Han var med under räddningsarbetet. Det var en sådan uppståndelse att de inte kunde stoppa honom. Jag är ju hans pappa, insisterade han.

Det tar räddningspersonal mer än en timme att skära loss Lars. 

Nu följer en svår tid för föräldrarna. De bor i Granbo och är jordbrukare. Mamma Ingrid är höggravid med Lars lillasyster Helené. Pappa Börje åker skytteltrafik in till Uppsala där Lars ligger för att vaka vid hans sida. En granne hjälper till med djuren. 

– Den julaftonen var den värsta de upplevt. De bara grät. 

När Lars vaknar är det februari året därpå.

Läs också: Världsmästaren om sin svåra olycka: "En tiondel kan förändra allting"

Han har legat i koma i två månader. Lars har svåra skallskador och har krossat en handled.

– Jag förstod absolut ingenting. Inte varför jag låg där. Inte vad som hänt. I början kunde jag inte ens tala. Ettan snus, var något av det första jag sa. Då skrattade läkarna. Då börjar Lars bli frisk, sa de.

Lars minns inget av olyckan. Veckorna före är också bortraderade.

Numera bor Lars i Ljusdal. Han tar emot hemma på gården där han bor med sambon Kristina och dottern Sigrid. För ett och ett halvt år sedan upptäckte läkarna en hjärntumör.

– Så nu får jag inte köra bil. Men prognosen är god. Tumören har gått tillbaka efter tuffa behandlingar.

Det är därför han nu går ut och berätta. Olyckan inträffade 1990. Lars visar fotografier från den dramatiska händelsen. I tidningsurklipp återges hans mirakulösa öde. 

– Det är tur att jag körde en rejäl bil. Det var en gammal Saab 900. Min morfars bil. Och att jag var bältad. Utan säkerhetsbälte hade jag inte överlevt. Då hade jag slungats ur bilen. Men vid båda tillfällen har min familj varit räddningen. Föräldrarna då och min sambo nu. De finns alltid där för mig.

Läs också: Efter osannolika helikopterolyckan i ravinen – Lars blickar framåt

Mer läsning