Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kritik mot långsamma polisutredningar

Det är inte lönt att anmäla brott till Ljusdalspolisen. Polisarbetet är för ineffektivt och utredningarna tar alldeles för lång tid menar personer LjP har pratat med.

– Nästa gång skiter jag i att anmäla, säger en kvinna som vill vara anonym.

Annons

Förra veckan rapporterade LjP att antalet anmälda brott har minskat i Ljusdal. Janne Olsson, chef för Ljusdalspolisen, såg minskningen som en naturlig följd av att flera yrkeskriminella lagt ner sin verksamhet i kommunen. Han lyfte också fram föryngringen som skett inom poliskåren och berömde dagens poliser för att vara mer alerta än gårdagens.

Men nu höjs kritiska röster mot polischefens uttalande.

På Wallbergs Åkeri i Ljusdal har man tröttnat på polisens ineffektivitet och polisanmäler inte längre sina inbrott. Lars Wallberg och Ewa Wallberg, som driver åkeriet, berättar om händelsen som slutligen fick bägaren att rinna över för ett par år sedan. Åkeriet utsattes för ett inbrott och polisanmälde händelsen. Men trots att det fanns DNA från en känd brottsling på brottsplatsen hade polisen ett år senare fortfarande inte hållit några förhör med vare sig den misstänkte eller de vittnen som fanns till hands.

– Efter den insatsen slutade vi att polisanmäla våra inbrott, Genom att inte anmäla sparar vi in på polisens, men i första hand vår egen tid, säger Lars Wallberg.

Och det finns fler som har tappat förtroendet för Ljusdalspolisen. En ljusdalskvinna som vill vara anonym berättar om en händelse för ett drygt år sedan. Efter att ha bevittnat en smitningsolycka där en mopedist kört ner en person på ett övergångsställe lämnade kvinnan in en polisanmälan. Kvinnan, som tydligt hade sett hur gärningsmannen såg ut, frågade om hon skulle höra av sig till polisen med sina vittnesuppgifter.

– Men de sa att det inte behövdes och att de skulle kontakta mig istället, minns kvinnan.

Medan kvinnan väntade på att polisen skulle höra av sig lånade hon hem en skolkatalog – i vilken hon snabbt hittade mopedisten. Men dagar blev till veckor och veckor blev till månader och telefonen förblev tyst.

– Sedan ringde plötsligt en polis i påskas, mer än ett halvår senare, och frågade om jag kände igen killen på mopeden. Jag stod i kön på Prix och bad honom återkomma, berättar kvinnan.

Men det skulle dröja innan polisen hörde av sig igen. Först när det hade hunnit bli sommar ringde telefonen nästa gång. Vid det laget hade kvinnan gjort sig av med skolkatalogen.

– Då sa jag åt honom, "om det ska ta sådan här lång tid kan ni lika gärna lägga ner er utredning", berättar kvinnan.

Både syskonen Wallberg och den anonyma kvinnan är övertygade om att det är polisens ineffektivitet som ligger bakom det minskade antalet anmälningar.

– Naturligtvis är det så. Det är väl självklart, säger kvinnan.

– Folk vill väl inte sitta i kö i timmar för att göra en anmälan, när det ändå inte leder till någonting, avslutar Lars Wallberg.

Mer läsning

Annons