Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Järvsös kyrkoherde i pension efter mer än 35 år i kyrkans tjänst: "Jag har följt många"

/

När han som nyutexaminerad präst tilldelades sitt allra första jobb i Ljusdal visste han knappt var orten låg. På den tiden anade han inte att denna trakt skulle komma att bli hans hemvist för livet.

Annons

När vi ses är Gustaf Åhman precis i färd med att packa ihop sina tillhörigheter på kontoret. Efter mer än 35 år i kyrkans tjänst går Järvsös kyrkoherde Gustaf Åhman i pension. Minnena är många. Som präst har han följt traktens invånare på nära håll.

– När jag höll i ett bröllop för ett tag sedan undrade bruden om jag mindes att jag döpt henne. Jag har följt många människor och familjer här i bygden genom livets skeden.

Läs också: Allmogebröllop i Järvsö

Gustaf Åhman kommer från Uppsala. Hans första tjänstgöring som nybliven präst förlades till Ljusdal. Året var 1980 och trakten var helt okänd för honom. Men han välkomnades med öppna armar och när han två och ett halvt år senare erbjöds arbete i Järvsö hade bygden redan blivit ett hem.

– Framtidstron, entreprenörsandan, folkkulturen och hantverkstraditionerna är så speciella. Här har jag vigt brudpar i allmogestil som anlänt ridande på varsin häst och med ängsblommor som brudbukett. Här har jag hållit gudstjänst till tonerna av fiol och dragspel med folkmusik skriven i trakten.

Han och frun Rut kommer att stanna i Järvsö. Sitt drömhus köpte makarna Åhman redan för snart tio år sedan: en enplansvilla mitt i byn.

– Rullatorvänligt, utan trappor. Ett praktiskt hus att bli gammal i.

Tiden som pensionär lär knappast bli sysslolös. Åhman har inga planer på att slå av på takten.

– Jag är road av konsthantverk. Jag gör halmkronor att hänga i fönster, mobiler i strandråg att hänga i hallen. På somrarna samlar jag sten i skogen och bygger med dem. Senast byggde jag en mur till rosorna i trädgården.

Läs också: Uret i Järvsö kyrka har renoverats – kan ringa in varje timme: "Precis som för 100 år sedan"

Kontorsarbetet, sådant som att fixa med scheman och sjukdomar, kommer Gustaf Åhman inte att sakna. Däremot hoppas han kunna rycka in med att hålla gudstjänster. Mötena med människor är den del av arbetet han älskar.

Berättelserna är många. Som den gång när han gjorde hembesök hos en äldre dam som fyllde jämt. När hon tillfrågades om vad hon önskade för låt, sa hon "ta något religiöst" och pekade förstulet mot honom. Hon kände sig antagligen så illa tvungen att önska religiös musik eftersom hon hade en präst på plats. Eller den gång Åhman hittade en dam promenera i hans vardagsrum i godan ro.

– Prästgården består ju dels av vårt privata boende, dels av ett museum. Hon trodde att hon befann på museet och förstod inte att hon var i vårt privata hem.

Läs också: Se när Hälsinge låtverkstad övar traditionell musik och dans inför sommarens framträdande

I tunga situationer fungerar kyrkan ofta som naturlig mötesplats. När två skolungdomar dog efter att ha blivit påkörda i Skästra av en rattfull bilist sökte sig hundratals ungdomar spontant till församlingshemmet.

– Olyckan hände vid niotiden på kvällen. Ungdomar slöt upp på församlingshemmet timmarna efteråt. Det upprättades ett kriscenter hos oss och polisen kom hit för informera.

Gustaf Åhman har funnits med både för att fira livets höjdpunkter och för att stötta när det har varit svårt.

– Folk brukar undra om det inte är tråkigt att hålla i begravningar. Men det handlar inte om vad som är roligt utan om vad som känns meningsfullt. Att möta människor och få vara ett stöd för dem i en svår stund ger väldigt mycket.

En av hans första uppdrag var att finnas till efter att en treåring pojke dött i en olycka. Han hade fastnat med sin trehjuling i järnvägsrälsen.

– Det var på sensommaren. Efteråt gick jag ut i skogen och plockade blåbär medan tårarna rann.

Läs också: Byn vid bergets fot

Mer läsning