Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Han har inte sålt ett uppslagsverk på tio år

/
  • Torbjörn Brandt i sitt antikvariat. I tonåren läste han Lilla uppslagsboken från pärm till pärm. Och kärleken till samlat vetande har inte gått över med åren.
  • Meyers konversationslexikon, ett tyskt standardverk. Den här upplagan är från 1897.
  • I gamla uppslagsverk kan man hitta biografiska artiklar om personer som internet inte vet om.
  • Professor Lars-Erik Edlund var redaktör för Norrländsk uppslagsbok, Sveriges troligen sista satsning på ett omfattande uppslagsverk i tryckt form.

Nyss var uppslagsverket varje vardagsrums juvel.
Nu är det skräp. I bästa fall går de för någon hundring på loppis.
Men den som har en gammal encyklopedi äger faktiskt kunskap som annars vore glömd.

Annons

Bokhandlaren i Färila har inte sålt ett uppslagsverk på tio år. Minst.

För ett tag sen var det nära att Torbjörn Brandt fick ett par hundra kronor för The American Peoples Encyclopedia. En norrman hade hittat det via antikvariatens söksida på internet. Men det vart ingen affär. Frakten var för dyr för att det skulle vara lönt. Så verket står kvar och samlar damm i Färila, tillsammans med flera andra osäljbara encyklopedier.

Torbjörn Brandt och hustrun Ella-Britt driver Hälsinglands antikvariat sedan snart fyra decennier. Tidigare har de hållit till på Stenegård i Järvsö och inne i Ljusdal. Men nu huserar de på stritan i Färila. Den mesta försäljningen sker via internet. De skeppar iväg kanske 30 böcker i veckan. Här är galleri också, bokhyllorna är halvhöga så att tavlorna får plats ovanför. Sommartid kommer det in en del turister, men annars är det bara någon enstaka boknörd som hittar hit.

En av pärlorna i hyllorna är det tyska Meyers konversationslexikon, i 17 band. Det gröna lädret har blivit ljusbrunt på ryggarna efter ett drygt sekel i solljus. Här finns all världens vetande så som det såg ut i slutet av 1800-talet. Kartor och vackra utfällbara planscher i färg över saker som Amerikanska antikviteter eller Människokroppens ben. Volymerna är i bra skick, och ska vara värda åtminstone 3 000 kronor, tycker Torbjörn Brandt.

– Nog tror jag att jag säljer det här nåt tag, säger han segervisst.

Vadå "konversation" förresten? Torbjörn Brandt ser framför sig att dessa böcker var tänkta som grunden i ett lärt samtal efter middagen, när det var dags för konjak och cigarr. Kanske läste värden några intressanta artiklar i förväg, som han kunde föra in samtalet på. Och ledde konversationen till fler frågor, fanns alla världens svar på armlängds avstånd.

Läs också: Bildning ger oss verktyg för att tänka kritiskt

Många av antikvariatets böcker kommer från dödsbon. I varje sådant finns i allmänhet ett uppslagsverk. Ofta Bra Böckers lexikon, det där gröna som du sett i otaliga bokhyllor. Man fick det om man var med i förlagets bokklubb. Slitna exemplar av 'Bra Böcker' kör Torbjörn på tippen. Är verket i bra skick kan han försöka sälja det.

– Får jag hundra kronor för det bär jag gärna ut det till köparens bil.

Fast det har alltså inte hänt sedan senaste sekelskiftet ungefär.

Den sista upplagan av Bra Böckers lexikon är från 1990-talet, och kan fortfarande vara till nytta för till exempel en skolungdom. Mycket grundläggande kunskap är ju faktiskt rätt konstant. Tänk tall, marmor och slaget vid Lützen, till exempel.

– Fast google är oftast bättre, medger Torbjörn Brandt.

Internet har förändrat förutsättningarna för många trycka medier, men uppslagsverken var först ut. Fakta är enklare och billigare att distribuera via datorn. Dessutom kan en databas hållas ständigt aktuell, medan en tryckt bok snart blir gammal.

Därmed inte sagt att allt vetande finns på internet.

Torbjörn Brandt själv behöver inte sällan uppgifter om "nån gammal gubbe". Det finns många sådana som hade glömts bort om det inte vore för uppslagsverken.

– Titta här. Det finns massor av bortglömda gubbar i den här, säger Torbjörn Brandt och slår upp Nordisk familjeboks berömda uggleupplaga från det tidiga 1900-talet.

Han hugger en artikel om Achille Leroy de Saint-Arnaud, fransk militär och äventyrare, död 1854.

– Har jag aldrig hört talas om, konstaterar Torbjörn Brandt.

Många av de böcker han får in är osäljbara, men riktiga jackpottar kan ligga och gömma sig. En bok som skrivits – eller för den delen ägts – av en person som haft betydelse inom sitt gebit kan vara värd massor fast den ser oansenlig ut. Sådana böcker kan han ofta sälja till något specialantikvariat på kontinenten eller i USA.

Läs också: Det vackra uttolkat – recension från Färila Konsthall, som också drivs av Brandt

Definitionen av encyklopedi – enligt nationalencyklopedin själv – är ett uppslagsverk som försöker sammanfatta allt vetande. Och det går ju inte. Det vet vi, men det kunde inte upplysningens pionjärer veta när de drog i gång de första stora projekten för 300 år sedan. Nu gör ingen längre encyklopedier på två hyllmeter, med hundratusentals artiklar. Sådana verk står för en gammaldags kunskapssyn, skulle en del säga.

Den kanske sista svensken som varit inblandad i att skapa ett uppslagsverk är Lars-Erik Edlund, professor i nordiska språk vid Umeå universitet. Han var redaktör för Norrländsk uppslagsbok under första halvan av 1990-talet. Fyra band bara om Norrland! Verket kunde därför ta med personer, byar och kultur som inte fick vara med i den samtida Nationalencyklopedin.

Och i Norrländsk uppslagsbok vågade man skriva långa artiklar och ta ut svängarna. Här kunde en professor lystet få kasta sig över begreppet paltschwemma, ett ord som beskriver ruset av overksam lycksalighet efter en större måltid.

Lite mindre präktigt, lite mer uppkäftigt alltså.

– Jag tycker att Norrländsk uppslagsbok är något av det bästa jag har fått vara med och bidra till. En fotnot i Sveriges nationella historia, som jag är stolt över att ha fått vara med i, säger Lars-Erik Edlund.

Han håller nu på att flytta till ett större hus. Faktiskt delvis för att få plats med alla sina encyklopedier. Sina skyddslingar, som han säger.

Det största värdet med uppslagsverk i bokform är allt det man inte hade tänkt läsa, tycker han. Allt det som man råkar stöta på när man letar. Det som står före och efter, eller en intressant bild på samma sida.

– Mötet med en uppslagsbok blir litegrann som ett gott samtal. Där har man ju ingen dagordning "vi ska prata om de här tre ämnena", säger Lars-Erik Edlund.

Men varför betraktas uppslagsverken då som värdelösa? Varför älskar nästan ingen uppslagsverk som han?

– Jag får göra som Luther gjorde när han kom till ett bibelställe han inte begrep. Jag lyfter på hatten och går vidare bara. Jag förstår faktiskt inte, säger Lars-Erik Edlund.

Mer läsning

Annons