Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gyllene hälsingegård invigs på Stenegård

/
  • – Man vet inte om gården stiger eller sjunker bland alla linfrön. Linet var ju källan till välståndet och grunden till att man kunde bygga så fantastiska gårdar, säger Charlotta Netsman.
  • Både Erik Olof Wiklund och Charlotta Netsman tycker att det känns som att konstverket kommit hem, nu när det tillhör Stenegårds världsarvcentrum.

Hälsingegårdarnas dag till ära inviger Stenegård på onsdagen en ny offentlig skulptur till världsarvcentret. Konstverket föreställer just en hälsingegård, men inte som vi är vana att se den.

Annons

– För vår del är det jättekul att ha en skulptur från en samtida konstnär som förhåller sig till den lokala historien, säger Charlotta Netsman, verksamhetsledare på Stenegård.

Det nya konstverket som köpts av Ljusdals kommun till Stenegårds världsarvcentrum, föreställer just en hälsingegård, gjord i balsaträ och helt täckt i 23,7 karat guld med en liten diamant som dörrknopp. Fönstren har handblåsta glas från 1700-talet och hela gården stiger, eller om man så vill sjunker, i ett hav av linfrön.

– Jag ställer många frågor om hälsingegårdarnas historia och framtid med verket, berättar Erik Olof Wiklund, den unge konstnären som själv vuxit upp i Alfta, mitt emellan två hälsingegårdar.

Stenegårds nya skulptur har namnet "Åskang har dôna hela dan", vilket är dialektal på Alftamål och betyder "Åskan har dånat hela dan".

– Jag tänker att det är som ett oväder som drar in, och man vet inte riktigt vad det ska bli. Och det är lite samma grej med hälsingegårdarna, de har tappat sin ursprungliga funktion och vi vet inte riktigt vad som ska hända med dem i framtiden, säger Erik Olof.

Genom att täcka gården i guld, vill han samtidigt visa hur vi i dag sätter värde på gårdarna genom att göra dem till världsarv.

Charlotta Netsman tycker att hälsingegården befinner sig i ett spännande läge, både bokstavligen i konstverket, och symboliskt för verkligheten.

– Det är som en kommentar till utvecklingen. Frågorna kring gårdarna har varit på språng under lång tid och precis som i konstverket kan man stanna upp och fundera över framtiden. Det skapar en dialog mellan nutid och dåtid, säger Charlotta.

Mer läsning

Annons