Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Färilaåkaren Curt Göransson och stormen Gudrun

/
  • Curt Göransson bakom ratten i en av sina lastbilar. I bakgrunden blötlagt virke.
  • En av Göranssons lastbilar lossar virke vid sågen i Vislanda.
  • Naturen har börjat läka efter stormarna, men någon skog att ta virke ur finns inte kvar, konstaterar Curt Göransson.
  • Barbro Göransson i samtal med Ingemar Eklund, som kör den stora kranen vid den jättestora virkesterminalen på Byholma.
  • Virkestravarna på före detta flygfältet Byholma är 2,5 kilometer långa och 13 till 15 meter höga.
  • Barbro Göransson sitter och jobbar i kontoret, som är inrymt i en av Vägverkets före detta vägstationer.
  • Den stora kranen lastar en av Göranssons bilar på Byholma, som ligger utanför Ljungby.
  • Virket, som har legat i flera år, måste hela tiden bevattnas för att inte bli förstört. En grupp jobbar på heltid med bevattningen.
  • Utanför Göranssons vägstation syns fortfarande rötterna efter omkullblåsta träd.
  • Lastbilarna kommer och går på Byholma, där en stor kran lastar på virke.
  • Ingemar Eklund på plats i den stora kranen, som klarar att lyfta virke från jättehögarna på Byholma.
  • Tolv lastbilar har Göranssons i Vislanda. Här kommer Curt Göransson, till vänster, gående tillsammans med Ralf Bergman och Ingemar Eklund.
  • Virket på lastbilen måste krattas innan bilen kör iväg, så att barken ramlar av inne på terminalen och inte hamnar längs vägen.

Minns ni stormarna Gudrun och Per? Det är 4,5 år sedan Gudrun drog förbi och ställde till enorm skada i södra Sverige. Per kom två år senare. Gudrun fällde 75 miljoner kubikmeter skog, Per tog 12 miljoner kubikmeter. Åkaren Curt Göransson från Färila for efter Gudrunstormen till Småland för att hjälpa till att lägga upp stormvirke på terminaler. Han är kvar där än, nu för att köra samma virke till sågverken.

Annons

Tillsammans med Curt jobbar hans fru Barbro, som sköter kontoret, lagret och kör ut reservdelar, bland annat. Det är ingen liten verksamhet som Göranssons åkeri har i Småland. Där finns tolv lastbilar och mellan 12 och 15 anställda, varav många timanställda. Dessutom har företaget nio höglyftare som används på virkesterminaler, vid sågverk och järnväg.

– En höglyftare är ungefär som en grävmaskin fast den lägger på höjden i stället för att gräva i marken, förklarar Curt.

Verksamheten i Småland är nu nästan lika stor som på hemmaplan. Till hemmaplan räknar Curt Göransson både Färila och Gävle.

– Men Gävle är störst, säger han.

Göranssons har köpt in en av Vägverkets nedlagda vägstationer i småländska Vislanda, där de har verkstad och kontor inrymt och där fordonen står uppställda.

I Färila, som egentligen är huvudorten för Göranssons företag, har de minsta verksamheten. Där går en timmerbil och tre flisbilar.

År 2005 skulle Curt Göransson fylla 61 år och hade tänkt pensionera sig.

Då stormade Gudrun fram i södra Sverige och drog omkull en oändlig mängd skog. Curt Göransson sköt upp planerna på pension, for till Nässjö med en caterpillar för att lasta stormvällt virke på järnväg åt Holmen. Sedan blev uppdragen allt fler och kom från olika håll.

Nu - nästan fem år senare - är Göranssons åkeri större än någonsin.

– Men det har varit jobbigt härnere, sju dagar i veckan. Det är jobbigt med språket med utlänningarna. Man måste åka och visa i stället för att prata på telefon, särskilt när det gäller praktiska saker.

– Ibland måste man sticka iväg mitt i natten, säger Curt Göransson, som snart fyller 65.

Flera av de anställda kommer långväga ifrån, bland annat från Estland och Ryssland.

Själv kör Curt en av de kranar som går att förflytta. När han är så långt upp som i Borås och Nässjö så brukar han sova över i dragbilen.

De första åren blev det terminaljobb för Göranssons. Nu kör de ut virket från världens största timmerterminal på nedlagda flygfältet Byholma, utanför Ljungby, och till sågar i trakten.

– Vi kör åt Vida sågverk och Södra skogsägarna. Tidigare arbetade vi också mycket åt Holmen i Nässjö.

På Byholma ligger enorma timmertravar, 2,5 kilometer långa och 13 till 15 meter höga. Som mest låg här 1,3 miljoner kubikmeter virke travat. I dag finns ungefär 40 procent av det kvar. På grund av mängden måste virket ligga i flera år. Det vattnas ständigt för att inte bli förstört.

– Det enda fel de hittat är i kantvältor som ligger vända mot solen. Annars håller virket bra kvalitet. Det duger inte till snickerier, men till brobyggen och sånt och till kåkar i Amerika. Och Australien har varit en bra kund efter branden förra sommaren, berättar Curt.

Han tror att han kommer att vara färdig med arbetet på Byholma till årsskiftet. Därefter ska han fortstätta köra ut virke från fyra mindre ställen åtminstone fram till nästa sommar.

– Sen har de frågat om jag vill vara kvar här även efter det och köra in virke från hamnarna till sågverken.

Det mesta av skogen i området fälldes av de båda stormarna. Efter att stormvirket är uppsågat finns ingen skog att ta av.

– Naturen har hämtat sig efter stormen, men nån skog finns det inte. Då blir det bekymmer för sågverken. De måste importera virke och köpa från Norrland. Annars måste de lägga ner en massa sågar här, säger Curt.

Hemma i Färila ska ju sågen läggas ner. Då kommer det att bli mera körning där.

– Då är det risk för att jag måste skicka hem nån bil härifrån.

Curt Göransson tycker inte det är bra att de lägger ner Färilasågen.

– Det hade varit bättre om Holmen hade köpt sågen. Nu går det mycket timmerbilar förbi Ljusdal till Iggesund. De borde ha stannat i Färila.

På frågan om han kan tänka sig att stanna kvar i Vislanda efter nästa sommar och köra virke från hamnarna ger han inget direkt svar.

– Om jag hade varit yngre hade jag flyttat ner hit. Det finns mer att göra här. Och det är nära till kontinenten.

Dessutom är det skönt att slippa vintern, tycker Curt.

– Det går sönder mycket mindre på lastbilarna här. Vägarna är finare och det finns inga backar.

– Fast det är mycket trevligare folk hemma. Här måste vi hägna in och ha tv-övervakning. I Färila låste jag inte ens bilen.

Det blir inte mycket fritid i Vislanda. Curt har köpt ett metspö och provat en gång med barnbarnet. Mer har det inte blivit.

– Och Barbro har köpt en fiskehatt åt mig, som bara hänger här.

Själva bor de numera i en lägenhet i Vislanda.

– Vi har inga vänner och bekanta här, så det blir mest jobb, säger Curt.

Det kan bli en och annan utflykt när barnbarnen är på besök.

Hem till Färila och huset de bor i där, kommer de fyra–fem gånger om året. Övrig tid ser grannen till det och dottern bor där ibland.

– Till jul och storhelger är vi hemma. Det är inte bra att vara borta från ett hus så mycket, det mår inte bra när man inte bor i det. Men vi vill inte sälja det heller, eftersom det är min hemkåk, säger Curt.

Det är mycket arbete för Göranssons. Nu är i alla fall Curt ute på något riktigt avkopplande, enligt hans mening. Som kund hos Mercedes har han och några andra åkare från Växjö blivit bjudna som vip-gäster till Formel 1-tävlingarna på Nürnburgring i Tyskland den här helgen.

Det är rena hemmaplan för Curt Göransson, som vann tävlingarna i truck racing där åren 1986, -88, -89,-90 och 91.

Barbro brukade följa med och serva honom på truckracingtävlingarna. Nu följer hon inte med.

Men Curt Göransson kommer att njuta av motorvrålet. För honom är motorer både jobb och avkoppling.

Mer läsning

Annons