Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En skola i generationer

/
  • Fyra generationer och alla har de gått (går) i Hybo skola: från vänster Ewa Larsson, Peter Larsson med lille Max Krook i famnen och Göta Westin.

Kommer lille Max också att få gå i skola i Hybo? Det hoppas i alla fall hans pappa Peter, som har gått där, liksom Peters mamma Ewa, hans mormor Göta och hans mormorsmor Gunhild.

Annons

Gunhild, som i december skulle ha fyllt 101 år, finns inte längre i livet och kan berätta något om det. Men de fyra generationer som följt efter henne har LjP träffat för att få höra deras minnen av byskolan i Hybo, en pampig ljusrappad skola som en gång ritades av Ljusdals store byggmästare Olof Engberg. Han ritade den 1908 och 1911 stod den färdig att tas i bruk. På den tiden hade Hybo en av landets största sågverk och en livlig järnvägstrafik vid stationen. Det fanns många barn i byn.

Nu är sågverket nedlagt sedan många år, liksom järnvägen, Dellenbanan. Även affären är nedlagd, men skolan lever kvar.

Än så länge.

Och Peter hoppas att den ska leva vidare så att även ettårige Max får gå sina första skolår där. Nu går han sedan ett par månader tillbaka i förskola på Hybo skola.

Och trivs, säger hans föräldrar.

– Han äter, sover, leker och håller igång hela dagarna, berättar personalen.

När Göta gick i Hybo skola var det fullt i alla skolsalar, minns hon.

När Peter gick där var de runt 90 barn, tror han.

Göta Westin gick i Hybo skola från 1938 till 1944. På den tiden var lärarna stränga. När hon gick i andra klass infördes skolbespisningen.

Då fick de gröt. Varje dag. Och det var förbjudet att säga ett enda knyst medan de åt.

– En gång råkade jag viska nåt. Då skvallrade en flicka för fröken så att jag fick stå i skamvrån.

Den 21 maj firar Hybo skola 100-årsjubileum. Läs hela reportaget i lördagens Ljusdals-Posten.

Mer läsning

Annons