Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En italiensk oas med doft av pomerans

/
  • Höga fönster släpper in solens strålar och borgar för ljus åt växterna även under vintern.
  • Höga fönster släpper in solens strålar och borgar för ljus åt växterna även under vintern.
  • Pomeransen, apelsinens lite bittra och kryddiga släkting har fått en renässans.
  • Maria Bremefors omger sig med arkitektur, mat och trädgård och en kärlek till Italien. Pomeranshuset är granne med Ljusdals gamla vattentorn.
  • Maria Bremefors för det italienska till Ljusdal.
  • Stilren symmetri ger italiensk bygglädje i Ljusdal.
  • De solstinna frukerna spelar en central roll i Pomeranshuset.
  • Det stänkmönstrade porslinet finns i köksskåpen hos varenda italiensk far- och morfamilj.
  • En cappuccino under skuggan av ett träd. Maria Bremefors Pomeranshus är en italiensk oas.
  • Maria Bremefors har skapat en lummig oas mitt i köpingen.
  • Detaljerna är många och har en egen historia.
  • Det är vilt och vackert på samma gång. En opretentiös, lite stökig ordning.

Kaffemaskinen surrar och kvarnen går. Det slamrar om porslin och folk pratar. Från en radio hörs en programledare berätta om senaste nytt på italienska.
Idén om ett pomeranshus började med en resa Maria Bremefors läste om i en bok.

Annons

– Jag älskar att laga mat och omge mig med folk. Min mamma jobbade på storkök på gymnasieskolan här i Ljusdal. Kanske har jag fått det därifrån. Jag tycker om att hålla en opretentiös, lite stökig ordning. Nästan lite syditalienskt.

Morgonsolen strålar in genom öppna dörrar. Maria häller upp en cappucino. Här innanför höga fönster finns citrontvålar från Toskana, marmelader, mustarder, ostar, oliver, salami och gyllengröna oljor.

Vi sätter oss i trädgården. En väldig Agave breder ut sina kaktusliknande mustiga blad. Afrikas blå lilja blommar i midnattsblått.

En doft från Marias citronträd letar sig fram i augustivärmen. Hon nyper av en blomma och räcker över.

– Titta, en så oansenlig blomma: liten och vit med fem kronblad. Ändå avger den en sådan doft. Den är parfymindustrins Rolls Royce.

Mycket har hänt sedan Maria slog upp Pomeranshusets dörrar för fyra år sedan. Den stilrena renässansvillan är trädgårdskafé och butik och hyrs ut till fester. En idé leder till nästa. Maria ordnar luncher, middagar, serverar mat och vin och Aperol Spritz i klarfärgad orange.

Hon reser till sina italienska matleverantörer, träffar sin salamitillverkare Bazza, hälsar på i lummiga olivlundar på Sicilien där oliver skördas som hon har i glas på hyllan i Ljusdal. Marias kärlek till det italienska, till mat och trädgård löper som en röd tråd genom husets historia.

Det var när hon läste om en resa till Villa Gamberaia utanför Florens, en av Europas mest kända renässansvillor, som tanken om ett eget trädgårdshus föddes. Ett orangeri är ett uppvärmt växthus där växter som citron och apelsin kan övervintra.

– I boken tog författaren med en akvarellmålare. Jag tog med mig en fotograf och gav mig av på exakt samma rutt.

Maria berättar hur hon tar tians buss från centralstationen i Florens till det lilla samhället Settignano uppe på ett berg. Kliver av på ett torg och dricker en espresso på en liten kaffebar. Promenerar längs Via del Rossellino, en väg omgärdad av häckar i rosmarin och cypress. Stora grindar öppnar sig och hon möts av det anrika orangeriet.

– Jag ska bygga en sådan villa var det första jag tänkte. Jag slogs av tjusningen av att det inte bara är ett hus för växter utan även för fest och för människor. Att få vistas i dessa härliga rum även under vintern.

Det är här en kärlek till citroner och pomeranser tar form.

Förr var citron något hon pressade över fiskpinnar. Numera är relationen en helt annan.

I Toskana står citronträden i krukor i terrakotta upphöjda på pidestal.

– Blomman ska vara i näshöjd så att man inte missar doften. Där ståtar blomman som en drottning.

Maria läser allt hon kommer över om citroner. Hennes val av namnet Pomeranshuset beror på att pomeranshus var den första svenska benämningen. Begreppet orangeri kom först senare. Den bittra, kryddiga pomeransen var enklare att odla än citron och apelsin. Pomerans hade status i det medeltida Sverige. Uppsalabotanikern Olof Rudbeck den äldre som levde på 1600-talet sörjde för att den odlades på svenska slott och herresäten.

– Man sålde svenska pomeranser med förtjänst ut mot Europa på 1800-talet när krig hindrade sjöfarten från andra citronodlarländer, berättar hon och fortsätter:

– Jag vill alltid vara påläst, vare sig det är en ost jag vill köpa eller en plats jag vill besöka. Vad är historien bakom? Det ger fler dimensioner att veta. Får det att kännas ännu mer, säger hon och drar handen mot sitt bröst.

Maria gör egen limoncello, italiensk citronlikör på citroner från Amalfikusten. Kokar tomatsås halva nätterna som en siciliansk matrona.

Hon brinner för råvarorna. Talar sig varm för den stora parmesanosten på 40 kilo från gårdarna kring Parma, för den speciella tomaten från San Marzano som smakar sött, sol och värme.

– Alla köper inte parmesan för 450 kilot, olivolja för 300 kronor flaskan eller en burk tomater för 30 kronor när du kan köpa tre för tio här. Det ändras inte hur mycket jag än berättar. Det är först när folk själva smakar och upplever skillnaden som något händer. Jag går igång på den sköna känslan av att ge människor den upplevelsen och glädjen.

Mer läsning

Annons