Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Det är i Ljusdal jag hör hemma”

/
  • Mostafa Touil har bott i Ljusdal i sju år och brinner för att hjälpa invandrare att hitta rätt i det svenska samhället.

Mostafa Touil flyttade från Marocko till Ljusdal för kärlekens skull. Nu har han bott här i sju år och brinner för att hjälpa invandrare att hitta rätt i det svenska samhället.

– Invandrare och svenskar måste våga mötas, säger han.

Annons

Mostafa och ljusdalstjejen Anna möttes när hon var på semester i Marocko. De blev ett par och Anna åkte ner till Marocko flera gånger.
– Vi ville bo tillsammans men det var svårt för henne och hennes dotter att lära sig språket, så därför bestämde vi oss för att bosätta oss i Sverige, berättar Mostafa.
Han kommer från en stor familj, han har åtta bröder och två systrar. Men familjen var redan van vid att syskonen flyttade långt. Två av bröderna bodde redan i Italien när Mostafa bestämde sig för att flytta till Sverige.
– Mina föräldrar har alltid sagt att vi får ta ansvar för våra egna liv. Men vi har haft tur att vi har så öppna föräldrar som har tagit flytten så bra, säger Mostafa.
När Mostafa och Anna varit tillsammans i två år gick flyttlasset till Ljusdal.
– Det blev jobbigare för familjen när det blev verklighet, att jag verkligen flyttade. Men jag förberedde de redan ett år innan och vi pratat mycket om det, säger Mostafa som ofta får besök av sin familj.
När Mostafa kom till Sverige kunde han ingen svenska alls, han och Anna pratade engelska med varandra. Men efter två år i Sverige pratade de bara svenska med varandra.
– Det är väldigt svårt att komma som invandrare hit till Ljusdal, som flykting får man hjälp direkt när man landar på flygplatsen. Jag visste inte hur jag skulle göra med banken, sjukvård och personnummer. Det fanns inga broschyrer om vem jag skulle prata med, men tack vare min fru klarade jag mig ändå, säger Mostafa som snabbt kom in i hennes svenska familj.
– Sen började jag spela fotboll direkt också. Många invandrare möter bara svenskar när de betalar i kassan. Men vi måste våga mötas på flera ställen, säger Mostafa.
När han kom till Ljusdal arbetade han ofta som tolk på flyktingenheten.
– Det var då jag såg att det var en stor skillnad om man kom hit som flykting eller invandrare. Och jag bestämde mig för att arbeta för att även invandrare får den hjälp de behöver när de kommer hit, säger Mostafa.
2006 startade han Vänskap- och integrationsföreningen i Ljusdal. Föreningen är den enda i sitt slag i Gävleborg med medlemmar från hela världen med olika religion, kön och ålder. I somras tilldelades han ett kulturstipendium för sitt engagemang i föreningen.
– Mitt mål är att invandrare och svenskar ska lära känna varandra och att invandrar integreras i det svenska samhället. Alla är välkomna till den här föreningen, både invandrare och flyktningar, säger Mostafa.
Föreningen var länge utan egna lokaler men flyttade i början av sommaren in i friskolan Vintergatans före detta matbespisning.
– När vi inte hade en lokal var det problem varje gång vi skulle göra något. Vi var tvungna att boka lokaler minst två veckor i förväg, säger Mostafa som har många planerade aktiviteter på gång.
– Det är musik och dans varje vecka, en del har efterfrågat en datakurs och sen är vi med och arrangerar Världsdagen den 29 augusti.
Men i våras började allt engagemang och stress att ta ut sin rätt. Han blev tvungen att besöka sjukhuset då han fick svårt att andas.
– Jag var så nära att gå in i väggen. Läkarna sa att jag måste fördela arbetet och ta det lugnare, och jag har faktiskt blivit bättre på det nu, säger Mostafa.
I dag är han arbetslös men han har tidigare arbetat som datorvärd och ledare för skolföreningen på Stenhamreskolan.
– Det är det bästa jag någonsin har gjort. Jag vill fortsätta arbeta med ungdomar på något sätt, säger Mostafa som tidigare har funderat på att plugga till mattelärare.
Han har även arbetat som lärare på institutionen Svenska för invandrare.
– Min erfarenhet av de jag mötte där är att vi inte tar tillvara på deras utbildning, det finns många som är högt utbildade men som inte får jobb här i Sverige eftersom de inte har den svenska utbildningen. Man borde ändå kunna utnyttja de här personernas kunskaper på något sätt, säger Mostafa som tycker att föreningens samarbete med kommunen och flyktingenheten i Ljusdal fungerar väldigt bra.
– Det är viktigt att vi löser problemen innan de sprider sig. Och vi måste öppna armarna för varandra och lyssna. Vi måste våga prata, fråga och berätta, det är då vi kan mötas. Utan föreningen tror jag inte att svenskar skulle känna till invandrare på samma sätt och då skulle misstänksamheten öka. Nu får svenskarna en positiv bild av invandrare och kan ta del av deras traditioner.
Mostafa trivdes direkt när han kom till Ljusdal och ångrar aldrig att han flyttade hit. På semestrarna brukar han flyga ner till Marocko med sin familj och stanna där i drygt två veckor.
– Men jag orkar inte med tempot där och det hände att jag tänkte; Vad gör jag här? Det är ju i Ljusdal som jag hör hemma.

Mer läsning

Annons