Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dagen som förändrade allt

/

En hemsk tid. Så sammanfattar Lena Spring från Ljusdal månaderna som följde den där ödesdigra dagen i september 2001. Lena hade bara hunnit spendera två år i sitt nya hemland när terrordåden som skakade världen också förändrade hennes liv.
– Helst skulle jag vilja att allt gick tillbaka till hur det var dagen innan, säger hon idag.

Annons

Det var en förhållandevis vanlig tisdagsmorgon i den lilla staden Port Jarvis, 40 minuters bilfärd från Manhattans skyskrapor. Lenas man Thomas var anställd av teknologiföretaget IBM, vars kontor låg intill en av New Yorks högsta byggnader – kontorskomplexet World Trade Center. Just den här morgonen hade Lena och Thomas vänner på besök och Thomas arbetade hemifrån. Strax före klockan tio på förmiddagen slog de på tv:n.

– Vi såg det första planet slå in i byggnaden. Först trodde vi att det var en pilot som fått en hjärtinfarkt. När det andra planet slog in förstod vi att något var på gång, berättar Lena.

De närmsta timmarna skulle de se de två tvillingtornen rasa som korthus och få beskedet att deras vänners systerson överlevt. Hans hustru hade dock blivit kvar i byggnaden och bekräftades senare som en av de 3 000 omkomna. Handskrivna efterlysningar av saknade prydde väggar runt om i staden och många barn i den lokala skolan blev aldrig upphämtade av sina föräldrar den eftermiddagen.

– Det var så overkligt. När man stod på taket på World Trade Center var det som att stå på toppen av världen. Jag trodde aldrig att de skulle falla ner, säger Lena.

Att det som utspelade sig mindre än en timma från Lena och Thomas hem skulle få stora världspolitiska konsekvenser förstod de direkt. Snart stod det också klart i vilken omfattning Lenas eget liv skulle påverkas. Kärleken hade fört Lena Spring från Ljusdal till New York bara två år tidigare. Vid tiden för terrorattackerna var den mödosamma processen att få arbetstillstånd i USA, ett så kallat "green card", nästan i hamn.

– Det blev mycket svårare. Allt blev mycket svårare efter den dagen, säger Lena.

Varje Sverigeresa innebar långa intervjuer i tullen och de misstänksamma blickarna som människor utbytte var påtagliga. Även i lilla Port Jarvis var man på sin vakt. Muslimer drabbades extra hårt och Lena vet att hon haft det lättare än många.

– Jag har klarat mig ganska bra tack vare att jag är nordisk och har skandinaviskt utseende, säger hon.

Mer läsning

Annons