Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Byn vid bergets fot

/
  • Kurt Söderberg bor nedanför Klacken och har genom åren fotograferat berget i olika årstider, väderlekar och tidpunkter. Vackrast tycker han berget är när solen går ner om sommaren. '
  • Anders Björs bor i ett hus som tidigare låg i Klacken innan de flyttade det till byn Kåsjö, ett par kilometer från Järvsö Klack. Han har många minnen från omgivningarna runt berget. Tillsammans med byalaget i byn sammanställer han nu en bok om trakterna runt Klacken.
  • Klacken har i alla tider varit flitigt besökt av turister. Genom åren har det berättats om berömda personer som vandrat upp till toppen. Här ett gammalt fotografi på ett gäng personer som njuter av utsikten, iklädda rock, kavaj och hatt. En inte alltför passande promenadklädsel kan tyckas.
  • Med sin klackliknande topp bildar Järvsö Klack ett landmärke som syns från många håll i trakten. Bakom gårdarna i byn Klacken, som ligger vid bergets fot, reser sig berget 392 meter högt. I dag är omgivningarna runt berget ett naturreservat och i skogen växer flera ovanliga svampar, mossor och lavar.

Järvsöklack är med sin karaktäristiska topp ett landmärke i Ljusdals kommun. Men vad många inte vet är att där vägen tar slut finns det en liten by vid bergets fot. Där fann vi historier om en by som en gång sjöd av liv och om festliga gökottor som hölls på bergets topp.

Annons

Vi färdas längs en smal grusväg som slingrar sig i den täta skogen. Mellan granarna ligger strängar av solljus och dikesgrenen badar i färgprakt från midsommarblomster, hundkäx och lupiner. Ibland övergår skogen stundtals till öppnare landskap med åkrar på båda sidor av vägen.

Då syns den plötsligt på håll, Järvsö Klack, berget som tronar med sin klackliknande topp. Ovanför björkarna och granarna breder bergets topp ut sig mot den molntäckta himlen.

Vid avfarten mot "Kåsjö Klack" svänger vi vänster och fortsätter vägen fram ett par hundra meter. På båda sidor dyker nu hus upp. Somliga tomma, andra är bebodda. Här ligger byn som i folkmun kallas Klacken och är placerad vid bergets fot. Där grusvägen slutar finns ett rött hus i skogsbrynet. En man står där utanför.

– Förr var Klacken en levande by. När de äldre människorna gick bort fanns det inga yngre som tog över gårdarna. Livet här i byn försvann när alla började flytta härifrån, säger mannen.

Han heter Kurt Söderberg och om somrarna brukar han och frun Gunnel Skårstedt, som till vardags bor i Stockholm, bo i huset nedanför berget. Alla hus utom ett i byn är i dag fritidsboende. Annat var det under 1900-talets början.

– Min pappa är född här och när han var liten bodde det 60 människor i byn, säger Kurt Söderberg som tog över huset av sin pappa på 1980-talet.

Om man googlar på "Järvsö klack" får man 10 000 träffar och internet berättar för mig att klacken är ett välkänt och välbesökt 390 meter högt berg. Men för att ta reda på vad som gömmer sig bakom den vackra utsikten och den idylliska vandringsstigen hjälper inte internet, då kontaktar man i stället Järvsöbon Anders Björs.

Han bor ett par kilometer bort, i byn Kåsjö, i ett hus som tidigare stod i Klacken innan de flyttade det hit. På 1960-talet startade hans far och ytterligare några bönder en mjölkgård i Klacken. Där satte de upp mjölkstall och hade sedan kor i byn under många år.

– Jag känner mig hemma när jag ser Klacken. Men det är inte så säkert att folk vet att det finns en by där vid foten av berget, säger Anders Björs och slår sig ner vid köksbordet.

Han börjar berätta om en man som kallades Jämt-Erik. Han bodde i huset som Anders med familj i dag bor i. Jämt-Erik drog sedermera till Amerika och i en gammal artikel i Ljusdals-Posten från september 1956 är det en intervju med honom. Den handlar om att byn Klacken avfolkats och att Jämt-Erik är en av de som dragit därifrån.

Där kan man läsa att han minsann inte saknade den "fruktbara öknen i Klacken" och syftade då på den steniga marken som var svår att bruka. Även Anders har upplevt den och skrattar till när han citerar Jämt-Eriks missnöje över jorden.

– Området runt Klacken är stenigt och inte särskilt tacksamt för jordbruk, men det fungerar bra för betesmark, säger han.

Han börjar rota bland tidningsurklipp och fotografier som ligger framför honom på bordet. På ett svartvitt fotografi syns ett femtontal människor på toppen av klacken. De är samtliga välklädda. Männen har på sig stiliga rockar och hattar. Kvinnorna bär klänningar och ser propra ut. Ingen av dem är iklädda en särskilt promenadvänlig klädsel.

– Det var många turister som besökte Klacken när de var i Järvsö, bland annat högre ståndspersoner som bodde på Järvsöbaden. De tog på sig finkläderna när de skulle på utflykt, säger Anders Björs.

Att göra utflykter till bergets topp var däremot inget som gemene Järvsöbo gjorde till vardags. Det var framför allt ett nöje som turister ägnade sig åt. Det fanns helt enkelt inte tid.

– Till vardags gick man sällan upp på Klacken. Människor jobbade så mycket om dagarna att man inte behövde motionen direkt. Om man fick främmande om helgerna kunde det däremot vara ett utflyktsmål, säger Anders Björs.

Tillbaka till huset vid bergets fot, där vägen tar slut. Från familjen Söderlund-Skårstedts inglasade veranda har de en fantastisk utsikt över den lilla byn och över Järvsö Klack.

– Klacken är unik i sin form. När man tittar på den från Järvsö så ser den nästan vulkanisk ut. Formen är så annorlunda jämfört med bergen runt omkring, säger Kurt Söderberg.

Närheten till friluftsliv och fantastisk natur till trots, det har inte gjort att människor lockats att flytta hit till byn permanent. Kurt Söderlund tror att en anledning kan vara att barnfamiljer räds den icke-befintliga tillgången på bredband. Samt att det kan vara lite klurigt med skolskjuts och det faktum att posten inte kommer hit ut. Då hjälper inte ens utsikt över Järvsö Klack.

– Dataspelande är bara att glömma härute. Det är nog avgörande för barnfamiljer i dag, säger Kurt Söderberg och ler.

Mer läsning

Annons