Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bland ensilage och mjölkmaskin

/
  • Annica Nilsson rör sig vant i ladugården.
  • Arbetet som avbytare får Annica Nilsson möjlighet att leva sida vid sida om djuren.
  • Korna ska utfodras och mjölkas. Annica Nilsson tillbringar sina morgnar och kvällar i ladugården.

Klockan sex på morgonen parkerar hon sin vita Audi framför ladugården, drar på sig overall och gummistövlar och angår dagens arbete.
Som avbytare har Annica Nilsson 25 ungdjur att ta hand om. Därefter ska hon mjölka lika många kor.

Annons

Först ut är kvigorna och de djur som inte mjölkas. Annica Nilsson mockar, strör och utfodrar innan det är dags att ta in mjölkkorna. Annica rör sig flinkt mellan de stora djuren.

– Arbetet är tungt. Man lyfter balar, mockar skit, skjuter fodervagnar och bär mjölkmaskiner. Dessutom är det lite av en sport att hålla upp tempot. Det ska gå undan. När man är klar är det som att ha kört ett tre timmar långt styrkepass, berättar Annica och fortsätter:

– Vissa dagar flyter allt på och man är klar redan halv åtta. Andra gånger går något sönder och man står fortfarande i ladugården halv tolv på dagen. Storhelger är en klassiker. Det är precis som om det vore förutbestämt att något slutar fungera då när det inte finns hjälp att tillgå. Djur och maskiner kan alltid djävlas.

Läs också: Efter 100 år är fäboden tillbaka

I dag håller hon tidschemat. Klockan är nio och Annica har mjölkat klart. Eva Andersson är dotter på gården och har jobbat ihop med Annica. De ställer fram koppar och fikabröd på köksbordet inne i huset. Vi befinner oss på Valsjögård i Sörby söder om Järvsö.

Finske lapphunden Maja hälsar artigt. Utanför betar två kallblod med yvig vinterpäls.

Gården är belägen i den djupa björnskogen. Familjen har haft påhälsning av björn flera gånger. En dag stod den utanför köksfönstret under ett äppelträd.

– Den skulle palla äpplen. Men den försvann med ett väldigt brak när jag öppnade dörren, säger Eva.

Det är när en kompis på Facebook efterlyser någon i Järvsö som kan mjölka som Annica anmäler sitt intresse. Lantbrukaren Anders Andersson har blivit sjuk. Finns det någon som kan rycka in?

– Tänk att få lön för något som är så kul, resonerade jag.

Annica städade på hotell och inom hemtjänsten. Nu är hon avbytare på gården tillsammans med tre andra.

– De första veckorna hade jag sådan träningsverk att varenda muskel skrek på hjälp. Det var som ett enda sos i hela kroppen.

Läs också: Hon flyttade till Hälsingland för att komma nära naturen

Eva är uppvuxen i ladugården. Som liten satt på en liten pall och berättade sagor för korna.

– Jag blev så nöjd när de la sig ned. Jag trodde det berodde på sagorna. Men korna blir ju faktiskt trötta av att mjölkas.

Ladugårdsarbetet är ett riktigt slitgöra. Den dagliga mjölkningen ses som en vit piska som manar på i ur och skur.

– Det handlar om att ta hand om mjölk och skit och få rapp i ansiktet av en kosvans. Var tredje ko snärtar till en med sin svans.

En gång hamnade Annica mitt i skottlinjen för en ko.

– Hon sparkade och jag duckade. Kon krossade näsbenet på mig så att jag fick opereras, berättar Annica och pekar.

Det avhåller henne inte från jobbet. Det är något genuint med att arbeta nära de vänliga djuren.

– Där sitter jag som så många pigor före mig har gjort, med mitt huvud lutat mot magen på en ko. Att mjölka är som att uppleva en stycke kulturhistoria.

Läs också: Mellan folkmusik och fäbod

Mer läsning

Annons