Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

11 september för alltid i minnet

/

Tiden läker alla sår, heter det.

Annons

Jag vet inte om jag kan skriva under på det riktigt. För i dag, exakt 14 år efter den osannolika terrorattacken mot World Trade Center i New York, är det nog många som mår dåligt av minnen som väcks till liv om det publiceras minnesprogram och -artiklar.

Det är väl med detta som vid andra extraordinära händelser, som till exempel Palmemordet, att det i detalj går att redogöra för vad man gjorde den dagen det hände.

Själv minns jag hur jag kom mitt in i en nyhetssändning och fick uppfattningen att attentatet mot ett av tvillingtornen i New York utfördes av någon i sportplan. Men det var, som de flesta av oss nu vet, någonting mycket större och ofattbart, i synnerhet när fler plan hade kapats och fullbordade tragedin med tusentals döda.

Jag måste därför medge att jag efteråt kände viss ångest när jag då för 14 år sedan, bara ett par veckor efter denna världshändelse, skulle ta mig till Murmansk med bland annat ryskt inrikesflyg till ett väntande kursledaruppdrag (för ryska journalister).

Men den rigorösa säkerhetskontrollen, som blivit vanlig sedan de olyckssaliga flygkapningarna i USA, lugnade mig något.

I dag verkar terrorrädslan ha dämpats en del och det var väl inte med några större funderingar på detta som jag häromdagen begav mig ut på en resa med flyg och buss i Centraleuropa.

En säkerhetskontroll kan se olika ut. Det fick jag uppleva på flygplatsen Heathrow i London för fem år sedan. Framför mig hade jag en man med muslimska attribut. Han nagelfors rejält. Till och med skorna måste av.

Jag kan väl inte säga att jag slapp helt undan. Men ingen i skaran uniformsklädda med dystra miner ville kolla mina skor. Då blev det tydligt att det är skillnad på folk och folk. En Jonsson från Sverige är tydligen inte lika viktig att kolla...

Alla har vi våra sätt att resa och möta världen. Flyg har sina sidor ur miljösynpunkt men är praktiskt när det inte finns så mycket tid till alternativ för längre resor. Men den här gången blir det för min del också en del kuskande i buss, ett billigt och bra sätt att få se mycket av landsbygden i andra länder.

För att återgå till säkerheten kan man dock undra vad det är som säger att inte terrorn kan slå till på ett sådant kommunikationsmedel. För jag utgår från att det inte finns någon säkerhetskontroll på stationen i Prag där bussen finns som i morgon ska ta mig vidare till Bratislava (ny bussresa väntar sedan mot Budapest).

Det gäller dock att inte ha någon överdriven rädsla. För det är väl ett av syftena med de mörka krafter som bedriver terror, att vi andra ska skrämmas till att rätta in oss i de led som de vill skapa.

Mer läsning

Annons