Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Våt vandring på Norrboleden

/
  • På väg mot lunchpaus i hembygdsgården: Emma Bergqvist, Åsa Lindberg och Torgerd Örbacke Bergqvist.
  • I köket höll Marita Sandberg soppgrytan rykande het, för värme till de frusna vandrarna.
  • Lena Eriksson och Britt-Marie Wiman trotsade regnet och fullföljde höstvandringen i Norrbo.

Några backade ur när regnet kom på lördag förmiddag, men bortåt 40 personer drog på kängor och regnställ, för att ge sig ut på vandring. Höstvandrarna på Norrboleden belönades med rykande varm soppa när de kom till hembygdsgården, innan det var dags att gå ut igen och avsluta rundan.

Annons

Från början hade Stigfinnargruppen, som arrangerar höstvandringen, mer än 60 personer på anmälningslistan. Lördag morgon kom med kallt och grinigt regn, men många kom ändå till start vid Norrbo skola, där det också var målgång på eftermiddagen.

Första etappen gick utmed sjön, upp över bergen till Josefsberg där vandrarna fick varmt kaffe och en bit choklad. På hembygdsgården väntade Marita Sandberg med rotsakssoppa med linser, mättande mackor på hembakt bröd, och även här en stärkande kaffetår.

Den första höstvandringen arrangerades 2003, och sträckan är noga räknat 13,5 kilometer lång.

– I början hade vi vandring både höst och vår, men nu har vi bara på hösten. Och på sommaren har vi kolarstigvandring, berättade Marita Sandberg.

Stigfinnargruppen grundades av ett sällskap motionsintresserade damer, som började leta efter gamla stigar i och runt Norrbo. Den grundläggande verksamheten pågår än. De är ute i skogen och granskar terrängen för att finna de gamla, många gånger väl dolda vandringslederna.

Stigarna följs, och med markägarnas tillstånd märks de upp, och knyts ihop på en gång i tiden väl upptrampade mötesplatser..

– Och om det inte är möjligt, kan vi göra nya länkar, berättade Agneta Thorsell. Kontakterna med markägarna brukar sällan vara problematiska, och just nu håller vi på med att knyta ihop en länk med Näsviken. Kanske man ska kunna gå där nästa år, hoppas Agneta Thorsell.

Stigfinnargruppen jobbar också ideellt med att hålla stigar och vandringsleder öppna, med såg och sekatör. Den vackra naturen är väl värd att visa för andra, framhåller de, och inte minst ger de bygdens eget folk möjlighet att enkelt ta sig ut i skog och mark.

– Många kommer hit för att träna, till exempel folk som orienterar, och här kan de ju springa på naturliga stigar och gamla skogskörvägar. Vi vill gärna att folk ska upptäcka naturen, och Norrboleden är också väldigt omväxlande där den går genom både skogsmark och jordbruksmark.

En efter en, två och två, och i lite större sällskap kom vandrarna fram till hembygdsgården, den sista biten vägledda av soppdoft från köket. Eva Eriksson och Britt-Marie Wiman var ute för tredje året i rad.

– Nu vill vi inte gärna släppa den traditionen, förklarade Britt-Marie Wiman.

Mer läsning

Annons