Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Värdig avslutning för storartad festival

/
  • MIah Persson visade både musikalisk briljans och dramatik som romanssångerska under konserten i Jakobs kyrka. Johan Ullén vid pianot.
  • Fredrik Paulsson, violin, och Ellen Nisbeth, viola bjöd på lysande spel.

Musik mellan fjärdarna fick just ett sådant avslut som man kunde önska sig. En konsert med stark koncentration, med musikalisk järnvilja av det slag som bara kammarmusiken förmår mobilisera. Inledd med en musikalisk dialog, ett kollage med violin, viola och piano, av Fredrik Paulsson, Ellen Nisbeth och Simon Crawford-Phillips.

Annons

Dialogen fördes mellan Bach och Bartok, mellan Sibelius och Stenhammar och den mer okände Luciano Berio, violan mot violen, fullständigt klart och avskalat, lysande spel och teknik. Bara för att avslutas med ett högdramatiskt stycke av Rebecca Clarke, Dumka, en duo concertante där pianot tillfogades. Täthet, starkt uttryck, en känsla av något mycket stort även om styckets utbredning var blygsamt, kammarmusik som bäst. Varför tillhör Clarke inte kanon på repertoarerna? Tillgänglig, vackert samlad, intressant musik. Vad skulle de döda tyska männen ha att invända?

Det är alltså en avslutningskonsert med allt det som kan kallas verkshöjd. Och hela festivalen är väl ett vackert exempel på hur ideellt och institutionellt förenas och orkar genomföra ett femtontal konserter mitt i provinsen, solister av världsklass, ett program som lyfter fram det oväntade, ger rum åt uruppföranden, låter bredd samsas med kvalitet. Från tango till Laura Netzel, från kurdiska arbetssånger till Richard Strauss, från Bach till Tebogo Monnakgotla. Världens musik i Hälsingland, provinsen mitt i världen.

Final till sist med Miah Persson , operasopranen som verkar bära samma självklara briljans som romanssångerska. Ett knippe sånger av Lars-Erik Larsson, Sibelius och Richard Strauss. En slags stegrad intensitet, från Larssons genomlysta stillhet, över Sibelius brottningar fram till Richard Strauss ganska branta dramatik. Johan Ullén vid pianot och Fredrik Pausson, violin. Frändskapen mellan de tre tonsättarna lika tydlig som olikheten och Miah Persson lyfter fram den överraskande och gripande intimiteten i Strauss avslutande Morgen och visar att finalkänsla inte behöver betyda pukor och trumpeter. Utan lika gärna ¨kan iscensättas med en stilla utandning.

Läs mer: Miah Persson sjunger för Rune Broberg.

Som avslut på en storartad festival för kammarmusik i staden Hudiksvall.

Vackra klanger i norrsken.

Melodierna i högsätet för Dominique och Danielsson.

TV och text: Möt kompositören bakom verket.

Pompa och blås i Hudiksvall.

Jan-Olov Nyström skriver mer om Musik mellan fjärdarna i Kulturbloggen.

Mer läsning

Annons