Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Våga väv hos Vanja

/
  • Fantasi och tålamod är bra egenskaper vid vävning. Och ibland blir det fel.- Men då får man väl ställa en vas över misstaget, säger Lisa Jonsson, som är på gång med en ripslöpare.Bakom henne jobbar Carina Zetterberg med en trasmatta.
  • Varje vävstol har något arbete på gång.- Det finns så mycket man kan väva. Man kan göra tyget till sin egen hembygdsdräkt, eller kuddöverdrag och filtar. Jag väver just nu tyg till en kavaj, säger Ros-Marie Ogeheim.
  • Oftast väver man med lin, det är mest slitstarkt.
  • Under prova-på-dagarna får man främst lära sig att trampa rätt och få tråden igenom varpen.

I Vanjas vävstuga i Fredriksfors pågår fram till torsdagen prova-på-dagar för den som vill få en inblick i hantverket.

- Våga väv! uppmanar Ros-Marie Ogeheim.

Annons

Vanjas vävstuga var en gång byns lanthandel. När den stängdes 1976 flyttade lanthandlarfrun Vanja Jonsson ner sina vävstolar till butiken och vävstugan var född. Sedan dess har Vanjas dotter Monica Skog tagit över och under många år var det full aktivitet i stugan när traktens kvinnor tillverkade allt från bonader till dräktkjolar och mattor.

- Alla 14 vävstolar var i gång och det dunkades och slogs hela tiden. Nu har vi allt från 1 till 6–7 stycken här de dagar vi har öppet, berättar Ros-Marie Ogeheim, en av de eldsjälar som spenderar mycket tid i vävstugan.

Dagarna är till för att få in nya krafter i en verksamhet som annars riskerar att avvecklas.

- Vi måste få upp folks ögon för hur kul det är och att man kan göra så mycket mer än trasmattor.

I dag har en handfull besökare tagit plats vid sina stolar. Lisa Jonsson håller på med en ripslöpare och Barbro Ängblom och Carina Zetterberg varsin trasmatta. De har alla vävt mellan 1 och 2 år och får med jämna mellanrum råd av mer erfarna Ros-Marie.

- Det är en hel vetenskap innan man kan komma igång med själva vävandet, säger Ros-Marie Ogeheim.

Men när man väl gjort det är det jättekul, intygar alla i stugan, nästan som terapi. De pratar om att intrycket av färgerna och tillfredsställelsen över att få skapa något gör en så gott.

- Man varvar ner och går in i sitt jobb – det är verkligen bästa medicinen om man är stressad, tycker Ros-Marie.

- Jag gillar utmaningen att knåpa i hop något eget. Och att det aldrig kan bli likadant som det någon annan gjort, säger Carina Zetterberg.

Mer läsning

Annons