Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Utan ett språk är jag ingen”

/
  • Ibrahim Sido kom till Sverige för fem år sedan. Nu ger han ut en diktsamling på svenska, via Books on demand.

Ibrahim Sido är kurd och kom till Sverige för fem år sedan. Nu ger han ut sin första diktsamling på svenska. Han funderade aldrig på att skriva på arabiska, ett språk som han kan bättre än svenska.

– Arabiska är ett språk som för mig står för förtryck och utan rättigheter.

Annons

Ibrahim föddes i en kurdisk by i Syrien för trettiotre år sedan. Men för fem år sedan flydde han och med båt tog han sig till Kreta och där fick han hjälp av sin farbror att komma till Sverige. I dag bor han i Delsbo.
– Jag hade länge funderingar på att flytta från Syrien. Något inom mig sa åt mig att jag inte var hel där. Jag fick inte prata eller skriva som jag ville, berättar Ibrahim.


Kurder är en folkgrupp som huvudsakligen lever i delar av Iran, Irak, Syrien och Turkiet. Tillvaron för många kurder är minst sagt komplicerad. Det kurdiska språket är inte erkänt och är förbjudet i Syrien, kurdiska namn på städer och byar ersätts med arabiska namn. Vissa kurder saknar identitetshandlingar och betraktas som flyktingar trots att de bott i landet i flera generationer.
– I skolan fick vi ingen undervisning i kurdiska utan vi blev tvingade att lära oss arabiska. Om det är någon som trotsar förbudet är det stor risk att de hamnar i fängelse. Jag ser språket som en rättighet. Utan ett språk är jag inte en människa. Mitt mål här i livet är att få skriva fritt, det var därför jag flydde ifrån Syrien till slut, berättar Ibrahim.
Han pratar bra svenska, även i långa diskussioner hittar han de rätta orden. Men han säger att han vill bli ännu bättre på svenska.
– Språket är ens bästa vän när man kommer till ett nytt land. Det är med hjälp av språket som jag kan bli en del av samhället.


Redan som tonåring i Syrien skrev Ibrahim romaner, noveller och dikter. Bland annat skrev han en roman om det kurdiska folket. Men när hans pappa fick reda på det så kastade han papperen i en hink med olja.
– Han sa åt mig att tänka på familjen, de vill inte riskera att försvinna bara för att jag vill skriva, säger Ibrahim och berättar att det är vanligt att kurdiska journalister och författare blir fängslade för att de väljer att uttrycka sig fritt.
– Den där romanen blev mitt sista projekt i Syrien. Min pappa hade rätt, jag hade kunnat skada min familj och det vill jag inte.
Men när han kom till Sverige började han skriva dikter igen och nu har det resulterade i en diktsamling som heter Höstens döttrar. Han visar ett kollegieblock där dikterna är skrivna på arabiska, han skrev dem nämligen på arabiska först och fick sen hjälp att översätta dem till svenska. Den röda tråden i diktsamlingen är kärleken till kvinnor och livet. Alla dikter har en förankring i det verkliga livet och en del är inspirerade av Ibrahims mamma, men hon har ännu inte fått läsa dem.
– Jag sparar de dikterna tills jag träffar henne nästa gång, säger Ibrahim med ett leende.


Ibrahim funderade inte ens på att publicera dikterna på arabiska, ett språk som han kan bättre än svenskan.
– Något inom mig säger nej. Arabiska är för mig ett språk som står för förtryck och inga rättigheter. Kurdiska är ett inte helt utvecklat språk, man håller fortfarande på att ta fram ett skriftspråk, berättar Ibrahim.
Han har fått arbeta mycket med det svenska språket för att hitta den rätta känslan i dikterna.
– Med dikter går det egentligen inte att hitta det rätta ordet, för det handlar om en känsla man har inom sig.


Han har fått hjälp av en vän och lärare på CFUL i Söderhamn med översättningen, han har fått leta synonymer och associationer för att hitta den rätta känslan.
Ibrahim har nyligen påbörjat arbetet med att skriva en roman på svenska. Den kommer att handla om samtal med åtta kvinnor.
– Kvinnor är livets skönhet. Jag får så starka känslor av dem och de ger så mycket kärlek, säger Ibrahim och berättar om sin farmor.
– Jag bodde mycket hos min farmor och farfar innan jag började i skolan. Min farmor var väldigt romantisk och berättade ofta romantiska historier. Jag tror att det är hon som har inspirerat mig. Hon gav mig väldigt mycket kärlek, säger Ibrahim.
De flesta i Ibrahims familj bor kvar i Syrien men själv har han inte varit där sedan han flydde för fem år sedan.
– När allt är klart med mitt svenska medborgarskap kommer jag nog åka tillbaka. Jag vill återse min hemby. Det är något speciellt med platsen där man är född.

Mer läsning

Annons