Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Utan anhöriga stannar Sverige

I Sverige finns 1,3 miljoner människor som oavlönat vårdar anhöriga. De utför dubbelt så mycket arbete som hemtjänsten. Vad skulle hända om dessa 1,3 miljoner en dag sa "Nej, tack. Nu gör jag inte det här längre."

Annons

2015 är utsett till Anhörigåret. Det är i år som de anhörigas situation ska lyftas fram extra mycket.

Som anhörig till en person som behöver stöd och vård kan ibland ansvaret bli i det närmaste övermäktigt.

För att det inte ska bli övermäktigt har Hudiksvalls kommun två anhörigsamordnare, Ann-Sofie Forsberg och Lisa Östberg, som hjälper till och informerar, vägleder och lotsar rätt bland annat.

Vi kommer alla, någon gång, att befinna oss i den situationen och med det följer en sorg över att livet inte blev som det var tänkt.

När din partner, ditt barn eller din förälder blir sjuk kan det ta lång tid att acceptera att tillvaron har förändrats. Det finns inte tid att tänka på sig själv, när allt fokus ligger på att hjälpa den sjuke. Anhöriga kan se det som ett nederlag att de måste ta hjälp av utomstående. Att ge rätt form av stöd till den anhörige är en av svårigheterna i jobbet som anhörigsamordnare.

– De allra flesta anhöriga vill hjälpa och stötta sin närstående. Problemet uppstår när det blir för mycket, så att den anhörige själv riskerar sig hälsa, säger anhörigsamordnare Ann-Sofie Forsberg.

Att vara anhörig kan se väldigt olika ut – en ensamstående kvinna som har en son med Aspergers, det kan vara någon med en make som missbrukar och det kan vara en mamma som börjar bli dement eller en livskamrat som blivit sjuk. Ann-Sofie Forsberg jobbade som enhetschef i många år och kände dåligt samvete över att inte hinna med de anhöriga. Jobbet som anhörigsamordnare känns därför betydelsefullt för henne.

– Det är som svårast när vi ser anhöriga som inte tar tid för att tänka på sig själv. Vi vet hur viktigt det är för att de ska orka med, säger anhörigsamordnare Lisa Östberg.

I deras jobb som anhörigsamordnare ska de inte föra någon anhörigs talan, men de ska lotsa anhöriga i kontakter med myndigheter, erbjuda dem avkoppling och finnas till hands för samtal om någon behöver det.

Det finns anhöriggrupper som träffas, både dagtid och kvällstid. Grupperna sätts samman utifrån behov och problemställning, så deltagarna har likartade erfarenheter som de kan dela med sig av.

– Jag tycker egentligen att det ställs för stora krav på att anhöriga ska fixa och dona med sina närstående, säger Ann-Sofie Forsberg. I bland förstår man inte hur de orkar.

Den anhörige blir en spindel i nätet för alla sjukbesök, biståndsansökningar och myndighetskontakter. Det tar tid, men det kostar också pengar när anhöriga tar ledigt för att följa sin gamla pappa till tandläkaren eller går ner i arbetstid för att hinna med i sin omsorg för den närstående som är sjuk. Vissa arbetsgivare har förståelse för att medarbetare behöver ledigt medan det fungerar sämre på andra arbetsplatser.

– Att få en form av vab för anhöriga vore jättebra, säger Ann-Sofie Forsberg.

Under oktober månad anordnas flera olika aktiviteter och föreläsningar som vänder sig både till personer med behov av stöd, samt anhöriga.

Först ut är Georgios "Jojje" Karpathakis, som föreläser om sin ADHD-diagnos som han fick vid 25-års ålder. "Jojje" gästar Hudiksvall den 6 oktober.

Bara två dagar senare föreläser kaplan Lars Björklund. Hans föreläsning vänder sig till dem som har anhöriga som blivit svårt sjuka, har demens eller en funktionsnedsättning.

Mer läsning

Annons