Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sommarträffen: Sivik

/
  • Seved Engfors flyttade till Hälsingland för att jobba på Iggesunds bruk.
  • Norrhälsinglands sista avrättningsplats ligger på gränsen mellan Njutånger och Enånger.

Avrättningsplats, jordbruk, sjöbodar och rester från yrkesfiskeri. Minnesmärken berättar om det forna livet vid Siviksfjärden.

Annons

I tidningens sommarserie åker vi ut till byar i Hudiksvall och Nordanstig. Det är pilkastning som avgör vårt resmål och den sjätte kartträffen blev Sivik, söder om Njutånger.

Det är påfallande glesbebyggt längs den slingrande vägen i Sivik. Byn ligger precis på gränsen mellan Njutånger och Enånger och kan stoltsera med en alldeles egen fjärd. Trots att det glittrande havet dominerar vyn är Sivik inte en särskilt välbesökt by.

Innan man kör in i Sivik kan det vara värt att göra ett extra stopp. På gränsen till byn ligger nämligen Norrhälsinglands sista avrättningsplats, men vill man hitta dit kan det vara bra med en guide.

Träden lutar sig över stigen. Den daggvåta marken doftar av mossa och svamp. Fast ibland dominerar sötman från någon envis smultronplanta.

Här skedde alltså norra Hälsinglands sista avrättning. Det var en morddömd man från Enånger som halshöggs den 28 november 1845.

Från avrättningsplatsen är det bara några minuter till Sivik.

På 50-talet fanns där fem gårdar med djur. I dag finns det bara en gård som har några djur.

Under en båtfärd längs fjärden pekar Siviksbon Seved Engfors ut gamla fiskebodar och lador som förfaller allt mer. Men han kan också peka ut ställen som inte har förändrats det minsta sen han flyttade hit för 25 år sedan.

- Ja, förutom att huspriserna vid havet skjuter i höjden, säger han.

Mer läsning

Annons