Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sommar, segel och sextiotal

/
  • Kanske var det bekvämare att ligga än att sitta och hänga på relingen. Flytväst och säkerhetslina användes inte. Det var inte mycket prylhysteri på den tiden men det ingick ett regnställ i utrustningen.
  • Mannen vid rodret hette Oskar Särenholm, med sin Neptunkryssare Vineta.
  • Torkel Fuhres, Amorita är en 12 meters R8. Hon finns kvar men seglar i Stockholm.
  • Den mindre Neptun 12, var byggd som en tävlingsbåt. Den hade två sittbrunnar och gasten satt och hukade i den främre.
  • Klubben hade åtta mahogny Spättor, som användes som undervisningsbåtar. I bakgrunden syns ångaren Fortuna.
  • På grund av den dåliga hamnen flyttade klubben från Enbärsskär till Fågelvik 1964. Altanen på den nya klubbstugan kom från stadshotellet i Söderhamn.
  • Det finns inga Spättor kvar längre. De ersattes av Triss jollen och Två kronan, som byggdes i plast.
  • Folkbåtarna har inte varit så vanliga i Hudiksvallsfjärden. Det är en familjebåt med relativt rymlig ruff som tål mycket vind.
  • Båtar av alla typer fick delta i klubbregattorna.
  • En Neptunkryssare.
  • En Neptun 12
  • Neptunkryssare
  • Regattorna startades med alla båtarna på en linje och i motvind. Det gällde för tävlingsledningen att se om någon tjuvstartade.
  • Den gamla rödmålade fiskebåten användes som startbåt i flera år.

Allt kanske inte var bättre förr, man använde till exempel inte flytväst. Men båtarna var i alla fall vackrare och de var byggda i trä.

Annons

Neptunkryssarna var mycket vanliga utefter norrlanskusten på 60-talet. Som flest var det 16 stycken som hade Hudiksvall som hemmahamn. De byggdes i mahogny och var grundgående för att kunna segla in och förtöja i grunda vikar men de ansågs vara lite svåra att segla. Vattenlinjen var kort, det gjorde den slingrig och svår att hålla i kurs. Seglingsintresset var stort i Hudiksvall och det var många deltagare i regattorna.

Bilderna till det här reportaget hittades längst ner i bildarkivet, i ett kuvert med sirlig handskrift, Malnbadsregattan, i ett hörn.

– Malnbadsregattan var tillsammans med Skålboregattan klubbtävlingar. De var öppna för alla typer av seglare i alla åldersklasser. Jag tror att bilderna är från sommaren 1965. Klubben flyttade till Fågelvik året innan och det syns på en av bilderna att bryggorna inte är riktigt iordningställda, berättar Göran Friberg, som var ordförande i Hudiksvalls Segelsällskap i 30 år.

Den största segeltävlingen efter kusten var Norrlandsregattan. Klubbarna från Gävle i söder till Luleå norr turades om att arrangera den.

– De finaste minnena har jag från vårarna ute på Djupedsvarvet. Det låg mellan Köpmanberget och värmeverket.

Det var väldigt fin sammanhållning där när alla träbåtarna skulle rustas minns Göran Friberg. Det var lite tävling med att vara först i sjön. Men det gällde att inte vara för snabb. Fernissan kunde frysa på natten och bli skrynklig. Då var det bara att ta fram skrapan och börja om igen. Det fanns ingen giftig bottenfärg på den tiden.

– Vi målade på grafit i stället, som blankpolerades. Nackdelen var att det blev påväxt under vattenlinjen rätt snart och båten måste upp för rengöring inför varje tävling, berättar Göran Friberg.

Mer läsning

Annons