Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Snart blir Kitty bovarnas skräck

/
  • Ippe och Hans Lambertsson tränar gripande/fasttagande. Ippe älskar att leka med den stora tjocka skyddsärmen som han ska bita sig fast i.
  • Eva Roos och hennes stora schäfer Dux.
  • Kristian Dalsten vid Hudiksvallspolisen är också på väg att bli hundförare. Han hade just skaffat en finnspetsvalp privat när han blev antagen till hundförartjänst. Han blev tvungen att göra sig av med valpen. Tråkigt men värt.
  • Poliserna Hans Lambertsson och Kristian Dalsten är Hälsinglands färska hundförare. De kommer att utgå från Hudiksvall.

Om poliser är lite speciella människor…
…så är hundförare lite speciella poliser.
Snart har Hälsingland två nya team med djuriska förmågor.

Annons

– När andra poliser går två och två på gatorna är vi ensamma med våra hundar i skogen, säger Hans Lambertsson.

Det är han som säger att hundförare är lite speciella. Lite ensamvargar, ofta naturmänniskor. Och alltid med ett stort hundintresse. Det krävs. För jobb och fritid flyter ihop när du bor med din jobbarkompis, en kompis som du dessutom måste träna massor med. Även hemma. Hundförare är man både med och utan uniform, 24 timmar per dygn.

– Det är en bergochdalbana att lära upp en polishund. Både frustrerande och stimulerande. Man blir skitig, man slår sig, man blir biten, säger Hans Lambertsson

Men det är lätt värt det. Inte minst för sammanhållningen hundförare emellan.

Hans Lambertsson och kollegan Kristian Dalsten har valts ut som två av länets nya hundförare, med placering i Hudiksvall. Kristian fick sin hund i veckan.

Hans fick sin nya jobbarkompis Ippe i vintras. Nu är Ippe två år. Hans har faktiskt aldrig haft hund förr. Bara katt. Men han har alltid längtat efter hund och är fascinerad av samspelet mellan en kompetent polis och en kompetent hund.

– Det är så roligt att kunna hjälpa till med så mycket som människan inte klarar. Och en hund är aldrig sur på jobbet, alltid lojal, aldrig bakis.

Hans Lambertsson skrattar, men menar också det han säger.

Läs också: Hjälten Herman är årets polishund

En polishund kan saker som ingen annan klarar. Hitta hemlisar som tjuvarna inte vill ska hittas. Följa osynliga fotspår långt in i skogen. Och orädd kasta sig över en misstänkt och bita sig fast tills husse eller matte kommer med handfängslet. En schäfer kan bita av en arm, fast det är förstås inte meningen.

En riktigt duktig hund kan söka igenom en stor byggnad själv, medan hundens människa står trygg utanför. Om en buse gömmer sig där inne ger hunden skall, annars vet föraren att det är ok att gå in.

Polishundar ska vara högintensiva och ha mycket ork. Dem ska kräva, och klara, mycket stimulans. Men de ska också fungera som hemmahundar. Det innebär att de måste kunna växla ner och ta det lugnt när det är dags för vila. Inom familjen ska hunden veta att den är lägst i rang.

Under hela sitt korta liv går polishundarna i skolan. Det första provet, Dressyrprov 1, klarar de oftast efter ett halvt till ett års träning. Då får de börja jobba, och har ett år på sig att klara nästa prov med svårare moment. Sedan blir hundarna bara bättre och bättre, tills de går i pension vid kanske 8 eller i bästa fall 10 års ålder.

Som hundförare jobbar man ensam, åker ofta långt till jobben och sköter sig mycket själv.

Länets polishundar tränar tillsammans i Gävle en dag i veckan. Men den mesta träningen sköter hundföraren på egen hand.

– Vi kan hoppa ur bilen lite var som helst och köra ett träningspass. Det är viktigt att öva i många olika miljöer, säger den erfarna hundföraren Eva Roos vid polisen i Hudiksvall.

Hon är mentor åt de två nya hundförarna.

Vissa tider är det så mycket jobb för Eva och hennes hund Dux att träningen inte hinns med på arbetstid. Under en period i våras gjorde de mängder av personsök. Några fall är väldigt omskrivna. Som mannen som stal en skogsmaskin vid Alebo, iklädd endast kalsonger, och sedan försvann. Han hittades inte förrän långt efter sin död, ute på en myr.

Men de flesta personsök sker i medieskugga, utan misstanke om brott. Det kan vara barn eller dementa som gått vilse eller självmordsbenägna personer som försvunnit och behöver hittas snabbt.

Eva Roos började jobba i Hälsingland 2012. Innan dess hade det inte funnits en hundpatrull i landskapet på åtta år. Hundarna fick åka ända från Gävle.

Men snart finns alltså tre hundpatruller i Hälsingland, och målet är att vårt landskap ska vara behundat veckans alla dagar på sikt. Förhoppningsvis kommer medborgarna att märka det. På en brottsplats kan en hundnos göra skillnaden mellan en nedlagd förundersökning och ett uppklarat brott.

Hundar har varit Eva Roos liv sedan innan hon blev polis 1985. Hon har hunnit med sju polishundar hittills, eftersom hon har haft otur och inte kunnat ha dem kvar så länge. En blev blind, de andra har blivit utslitna i kroppen.

Bäst av alla var Frisco. Men hon fick bara ha honom i fem och ett halvt år. Sedan fick han för ont i kroppen. Eva tog bort Frisco på luciadagen 2002.

– Han var en grym tjänstehund, bra på allt. Det fanns inget som han inte klarade, säger Eva mjukt.

Det är ett hårt hundliv. Hundarna hinner inte värma upp när det är dags att jobba, in och ut ur bilar i fukt och kyla utan uppvärmning, full fart med kraftiga stötar.

– Det känns jättetungt när en hund inte håller, när man har lagt ner så otroligt mycket tid och engagemang. Du lägger ner hundra procent av dig själv för att få dem i tjänst.

Läs också: SM för lagens långa nos

I regel växer polishundar upp hos en fodervärd. Stamtavlan är oftast ganska imponerande, men uppväxten är inte alltid vad den borde vara. Det kan visa sig att hunden har varit med om något som gör den direkt olämplig, trots att fodervärden intygat att hunden är stabil. En av Eva Roos tidigare hundar morrade åt små barn. Eva kände sig inte helt trygg med henne i de situationerna.

Evas Dux börjar närma sig pension, och det är dags att börja fundera på fortsättningen. Därför har hon nu Kitty. En schäfervalp som är född i augusti. Kitty är nyfiken och orädd. En riktig tuffing som skäller ut de ranghögsta polishundarna. Genom att prägla Kitty helt själv från början hoppas Eva att hon kan bli riktigt bra.

Kitty får följa med Dux på jobbet och se hur det går till. De har varsin bur bak i Evas polisbil. Än så länge kan hon bara sitta, ligga och stanna en kort stund. Men Kitty är lovande, hon har redan börjat öva korta doftspår.

– Det är ju så fantastiskt att få jobba med valpar, de är så lätta att lära. Jag hoppas att det här blir min arbetskamrat och kollega, att hon håller och kan bli polishund.

På HelaHälsingland.se kan du själv se Kitty busa med Eva.

Mer läsning