Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sköldshuset i nygammal tappning

/
  • Kristin Eriksson och Eva Wennmalm har satsat tre år på renoveringen av huset som tidigare hyste Skölds El i Hudiksvall. Nu ligger det i Tunbyn, och är i det närmaste färdigrenoverat.
  • Kristin Eriksson och Eva Wennmalm har satsat tre år på renoveringen av huset som tidigare hyste Skölds El i Hudiksvall. Nu ligger det i Tunbyn, och är i det närmaste färdigrenoverat.
  • Den pampiga disken för mindre skrymmande varor hör numera till köksinteriören. Varuproverna som är fastskruvade vid handtagen ska inte tas bort, de ska påminna om det som var en gång.
  • Väggen bakom Kristin Eriksson hade förut de stora skyltfönstren som öppnades för första gången redan år 1926. Nu är de borta, och nya fönster är på plats. Nytillverkade bågar, men gammalt, munblåst glas.
  • Retrolook på strömbrytarna. Förr gjordes de i bakelit, nu är det lättare och mer moderna material. Men de ser lika gamla ut, och passar in i miljön i den före detta elbutiken.
  • Den varmt roströda tonen är hämtad från ett tapetfragment som dolde sig under nyare färg- och tapetlager. Väggarna ska schablonmålas för att efterlikna den gamla tapetens mönster.
  • Små bitar av korkmatta, små delar av gamla tapeter, överlappande färglager berättar alla om olika perioder av Sköldhusets historia. Alla delar sparas för framtida intresserade, berättar Kristin Eriksson.
  • En säckig och medfaren sixpence som någon tog av, och lade ifrån sig, och glömde bland bråten på vinden. I samband med flytten till Tunbyn dök den upp igen.
  • Tapeten är av samma slag som den som fanns närmast väggen, inköpt i Hudiksvall i början av förra seklet. Den har legat på lager i hundra år, i väntan på rätt vägg.
  • Det när ny papp spänd över väggarna, och bottenmålningen är där. Senare ska blomslingorna målas dit, smala gyllene liljestänglar som har en modern tapet som förlaga.
  • Murstockarna är nya, från början till slut. Kristin Eriksson berättar om hantverkarna som bar sten till bygget, ton efter ton.
  • Det var nära att kakelugnarna försvann, de var redan nedmonterade när Skölds-huset såldes. När affären var överenskommen, fick de följa med i köpet.
  • På några ställen får timmerväggarna vara kvar, utan grannlåt och krusiduller. Runt hörnet väntar nytillverkade rekonstruktioner från Sköldhusets ungdom.

Det står vackra, gamla möbler i rummen. En sirlig soffgrupp med eleganta ben och runda tassar. Den tunga taffeln. Kakelugnarna vänder sig med blänkande luckor in mot salen. Det finns sängar i sovgemaken, och en ålderstigen mangel tronar tyst längst upp i trapphuset. Handsmidda spikar sitter drivna djupt i takstolarnas timmer. En dammig keps med sprucken svettrem, glömd på vinden någon gång, hänger på en krok.

Annons

Men i elementen strömmar djupborrad värme genom nya, moderna system. Elkaffebryggaren samsas med den hundraåriga disken från Skölds El i Hudiksvall, och det dinglar nakna lågenergilampor från taken. Ett gigantiskt renoveringsprojekt närmar sig sitt slut. Under våren och sommaren har ägarna, Kristin Eriksson och hennes mor Eva Wennmalm, bott i huset ganska ofta. Påsken firades i Tunbyn, och de båda hoppas att de ska kunna tillbringa nyårshelgen också i Sköldshuset. Det blev en hals över huvud brådskande och snabb affär, när de beslutade sig för att rädda huset från rivning, men allt har blivit bra.

Billigt blev det inte, men väldigt vackert. När de köpte det kommunägda huset, var rivningsarbetet redan igång. Egentligen ville de att huset skulle stå kvar där det stod, men när det inte gick, ordnade de tomt i Tunbyn. Kakelugnarna, som var rivna, kom tillbaka. Dörrarna inomhus var också bortplockade och avyttrade, men har köpts tillbaka och sitter på plats igen. Den 7 juni 2006 flyttades huset med en jättetrailer, från centrala Hudiksvall till Tunbyn. Dagen efter kom taket. När grunden var klar så småningom, lyftes huset på plats.

– Vi höll den tidplan som vi hade kommit överens om, och själva flytten tog exakt tre timmar, minns Kristin Eriksson.

De stora skyltfönstren från butikstiden är borta, och andra våningens kontorsprägel har också suddats ut. Nu är det ett hus, ett hem. Som faktiskt har flyttat en gång förr, upplyser Kristin Eriksson.

– Vi har fått timmerstommen daterad till två årtal: 1865 och 1885. Vi vet inte var det stod först, men tar gärna emot tips. Vi vet däremot att bygglovet från Hudiksvall är beviljat 1907. Det var antagligen då det brädkläddes. Det är rödfärgat timmer bakom. Och det är väl troligt att det var då man byggde på en våning till, men det är bara en gissning.

Mer läsning

Annons