Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skäms, kvinna!

/
  • Margareta Danhard har gjort sin egen tolkning av den korsmössa av utterskinn, som den unga gravida kvinnan tvingades bära framför prästen i Delsbo på 1760-talet.

Vad har ett skamplagg för betydelse för oss i dag? Konstnären Margareta Danhard, Färila, har gjort utställningen Under ytan, som också följs av föreläsningar och workshops för unga. Efter att ha visats i Ljusdal har den nu nått Tingshuset i Delsbo. Sedan väntar Söderhamn.

Annons

Den unga kvinnan står framför prästen i Delsbo kyrka och ska vigas. Men i stället för den vanliga brudkronan, bär hon en korsmössa med utterskinn, som en skamlig huvudbonad för att visa att hon haft sexuellt umgänge före giftermålet.

Det är Samuel Ödman (1750–1829), bland annat verksam som präst i Delsbo, som i sin bok Hågkomster berättar om den annorlunda vigselakten, som fick ske efter gudstjänsten.

Margareta Danhard har utifrån berättelsen om "Utterskinnsmössan" forskat vidare om klädnormer förr och nu. Hon konstaterar att arvet från 1700-talets förnedringshandlingar gör att vi fortfarande ser kvinnor som något som samhället äger, även om det uttrycks på annat sätt.

– I dag kallas unga tjejer för hora, vilket förr betydde ogift moder, något skamligt, säger Margareta Danhard när hon visar runt i utställningen som förutom modellen av bruden i en mössa med korsvisa utterskinn, också visar historiska belägg för olika skamplagg och arbeten som elever i Ljusdal och Gävle gjort kring ordet hora, kläder och skam.

Den utsatta, gravida bruden inför en bild av det gamla altaret i Delsbo kyrka, är drabbande i sin enkelhet. Hon står där framför makten, som vill straffa henne inför hela församlingen. Brudgummen, som väl var medansvarig, går fri.

Drabbande är också beskrivningar av dagens sätt att förnedra unga tjejer. Ljusdalselevernas bidrag, en kort näsduksklänning med sminknäsdukar som kjol och mycket hud kring byst och ben, får representera dagens skamplagg. På 1800-talet var det skamligt att ha huckle, "näsduk" i stället för en "finka" när man gick bort, och även i dag sägs bland en del unga att den tjej som har för kort kjol, "har näsduk".

Utställningen, som pågår under en månad, använder också smarta textilier, som ändrar färg efter temperatur. Det blir bland annat en workshop för ungdomar under höstlovet i oktober och den 10 oktober berättar forskaren Elisabeth Hallgren Sjöberg om sin avhandling Såsom en slöja, där hårmode och huvudbonader under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal tas upp.

Läs mer om Margareta Danhards konstnärliga forskning om kvinnor förr .

Läs om folkdräkter i Hälsingland här.

Läs också Frida Söderlunds krönika om att som tjej få vara fri i sin kropp.

Mer läsning

Annons