Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ny utställning: Se det textila kulturarvet på annat sätt

/
  • Maria Wahlgren samlar på tid i form av broderier på temat Traditionen jag inte ärvde. Inga vackra blomsterslingor utan datorns flimmer när den laddar upp. Please wait...
  • Tre av åtta konstnärer som djupdykt i museernas textilsamlingar med en kärleksfull men inte okritisk blick: Catarina W Källström, Margareta Danhard och Anna Lindkvist Adolfsson.
  • Brudkistans traditionella innehåll av omsorgsfullt vävt, sömmat och broderat linne...
  • ... och Anna Lindkvist Adolfssons egen kista från 1970-talet.
  • Nackspärr. Genom förklädets broderier berättar Carina Bergholm en hel historia.
  • Alla har inte vuxit upp med allmogens kulturarv i form av handsytt och broderat. Catarina W Källström växte upp i konfektionens tid, med Elloskatalogen, och halvfärdiga virkningar i en påse.
  • Anna Sjons Nilsson staplar garner, märker dukar och stoppar strumpor på ett sätt som kanske inte riktigt överensstämmer med traditionen.
  • Anna själv tredje är ett traditionellt kyrkokonstmotiv med Jesusbarnet i Marias knä och hon själv i sin mamma Annas knä. Anna Lindkvist Adolfsson reflekterar i tre plankor med korsstygnsbroderi över vilket arv från mamma och mormor som hon själv tagit emot och väljer att föra vidare.

Hur kände farmor egentligen medan hon broderade fem identiska dukar till sina barnbarn? Den frågan och många andra ställs på Hälsinglands museum, i utställningen Arvbetagelse, där åtta konstnärer tolkar det textila arvet.

Annons

Med fokus på landskapen Hälsingland, Dalarna och Skåne har konstnärerna i nätverket Fiber Art Sweden hängivet studerat olika textilsamlingar och gjort sina egna tolkningar, utforskningar, nyproduktioner och omformuleringar.

Det har blivit en väldigt rolig och tänkvärd utställning som har vernissage på lördagen. Delar av materialet har ställts ut i Skåne och i det fortsatta projektet ingår även utställningar på Dalarnas museum, Länsmuseet Gävleborg och Ljusdalsbygdens museum.

Man måste skratta åt fotografierna med de brudklädda konstnärerna som sitter och sover i överlastade klädedräkter natten före bröllopet. Så var traditionen i Skåne där bruden kläddes dagen före bröllopet och därmed inte kunde ligga ner.

Roligt, men med avgrundsdjup, är också det broderade förklädet Nackspärr, av Carina Bergholm. Läs den broderade texten som skildrar handarbetet och speglar ett liv av glädje och kval.

Maria Wahlgren broderar, men inte traditionella mönster, utan hon samlar på tid. Massor av tid ligger bakom hennes närmast enfärgade datorflimmer och mätstickor, omsorgsfullt sydda med täta korsstygn.

Anna Lindkvist Adolfsson , med rötter i Färila, fick en brudkista när hon var åtta år och där samlades under åren kaffekoppar, virkade bordsdukar, bonader, guldiga kakfat och blommiga porslinsljusstakar. Inte riktigt som bondesamhällets fyllda kistor med handsömmade lakan, dukar och handdukar, men grundtanken var densamma. Hon har också reflekterat i verket Anna själv tredje (tre plankor med ett mönster i korsstygn) över vad som förs över från en generation till en annan, och vad man själv väljer att gå vidare med.

Margareta Danhard , Färila, fortsätter sitt projekt med utterskinnskorsmössan som ett skamplagg för en förförd flicka. Nu får denna Delsboflicka sällskap av fler utterkvinnor, bland annat en klädd i en skånsk horklut.

Som en pendang till bestraffningen av kvinnorna har Catarina W Källström gjort en manlig motsvarighet, gubbstruten. Hon har också plockat bland alla linnedukar, broderade lakan och ofållade handdukar som bara ligger på hyllan hemma, och funderat på vilken praktisk användning de kan ha. Kan man isolera väggarna med dem?

Dalakonstnären Anna Sjons Nilsson reflekterar även hon över sitt textilförråd och redskap som inte stämmer överens med det hon gör i dag.

Inger Bergström undrar om en möbel kan gråta och Frida Berntsson, hon som fick en av farmors broderade dukar, har fortsatt brodera efter märkböckernas mönsterförlagor, som på sitt sett format och styrt kvinnors identitet.

Alla är inte uppväxta med allmogekultur. Här finns förlagor ur Elloskataloger och ifrågasättande av de beskrivningar som följer med museernas textila samlingar. Hur vet man att det som berättas om tingen, tiden och personerna verkligen är sant? I forskningsrummet, längst in i utställningen, visar Margareta Danhard sin broderade bonad Home Sweet Home Alabama, med en bifogad proveniensbeskrivning som gör att det mesta man trott på tidigare faller i bitar.

Utställningen Arvbetagelse invigs av konstnären Elisabeth Lindberg och kan ses ända fram till 30 januari 2016.

Läs mer: Textilier berättar Hälsinglands historia

Mer läsning

Annons