Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

NY BOK: Sägner berättar om livet i Forsas byar

/

Jan-Olov Nyström har läst en hembygdsbok som innehåller insamlade skrönor och berättelser från Skålla med omnejd i Forsa socken.

Annons

Hur går det för hembygdsföreningen? Den där institutionen som i Hälsingland är så stark, så stark och så omfattande – här finns mer än fyrtio. Kan den finna en roll i en tid när Europa drar på sig allt mörkare kläder inför flyktingströmmarna och inför historiens totala osäkerhet?

LÄS MER: Hembygd handlar också om nutiden

"Skålla med omnejd" heter boken, skriven av Hans Åke Persson för Forsa sockens hembygdsförening. Den skriver gräv-där-du-står-historia från ett antal byar vid Storsjön och Långsjön i Forsa. Ett ambitiöst arbete som pågått åren 2001–2003 och bygger alltså mest på muntliga källor.

Och det är just i dessa bokens styrka finns, i de oändliga berättelsernas antal, de långa eller korta raderna om Slaktar-Erik, om bröderna Lars och Jonas Olsson, byasnillena i Utnäs som byggde sig en egen traktor, driven med fotogen. Sammanlagt byggde de tre egna traktorer. Eller sidorna om naturdoktorn Lund-Jonke, Fuskås-Kajsa som körde kolforor, soldaten Rääf som var med när Karl XII och stormakten föll 1718, ja den sistnämndes liv är nog hämtad från tryckta källor.

Boken om Skålla med omnejd är som många andra byaböcker, ett magasin eller arkiv av bearbetade och obearbetade minnen. Många gånger skulle man önska mer ordning och reda, tydliga översikter och grundligare bearbetningar. Men då har man missuppfattat syftet.

Byahistoriker är dokument över en tid och dess minne av sig själv. Det som ofta fattas är sådan analys som den professionella historikern skulle lagt in, man får trösta sig med sådant som historikern aldrig någonsin får reda på. De personliga minnenas sinne för detaljer, säregenheter, krumelurer. Här finns det mesta, bara man letar. Notiser om stort och smått, sägner, folktro, väggmålningar, nödår, mejerier och fäbodliv. Framtiden kommer att använda dem som historiekällor.

LÄS MER: Ungdomar berättar om sin hembygd

Den historiska översyn som inleder boken hade dock mått bra av en kritisk granskning innan. Att på fullt allvar citera rasbiologen Bertil Lundmans rasistiska strunt från 1947 om hälsingarnas utseende och egenskaper skämmer ut en i övrigt klok och mångsidig historieskildring. Jag har svårt att läsa den delen ironiskt.

I varje tid definierar sig hembygden på olika sätt. I dagens Sverige finns väldigt många människor vars hembygd är sönderbränd och utplånad och detta faktum måste påverka vår syn på frågan. Victor Hugo konstaterade att vi ser historien genom en kikare, och nuet i ett mikroskop.

För framtidens hembygdsföreningar gäller det att hålla ett öga i vardera instrumentet. Först då blir bilderna fortsatt begripliga.

LÄS MER: Tredje året i rad för Forsadan

Mer läsning

Annons