Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mitt husdjur: John Wayne – en lekfull farbror

/

John Wayne i Enånger är tio år, och därmed en ganska till åren kommen herre, men det märks inte riktigt när han studsar omkring med sina kompisar i skogen. Att golden retrievern fortsätter att vara en av de mest populära hundraserna i Sverige är inte svårt att förstå när man träffar honom.

Annons

John Wayne, eller John som han kallas, kommer direkt fram och hälsar när jag dyker upp i skogsbrynet där han är ute och leker. Han låter mycket, pratar med små gläfsningar och kräver att bli klappad. Hans päls är mer vit än gyllene och svansen är den karakteristiska plymen som vajar fram och tillbaka när han är glad.

– Han börjar tackla av lite grann, men han har varit valpig ända fram till nu, berättar matte Annica Strömgren.

Fler husdjur: Katten Sigvard sköter städningen – slår på dammsugaren i tid och otid

Ibland följer John med henne till äldreboendet Edsbacka i Enånger, där hon jobbar.

– Han är väldigt social och vill bli klappad och gosa. Han går gärna fram till de äldre och lägger huvudet i knät på dem, nästan som en terapihund. Det tycker de om!

Att John är social är tydligt, precis som rasen är känd för. Han är en familjehund som älskar barn mest av allt – en favoritlek är när han leker ta med barnbarnet Elsa och hennes kompisar.

– Han travar runt och fintar bort dem och tycker att det är jättekul.

Alla retriever-sorter är matglada typer, så även John.

– Han älskar mat, och kan tjuva mat om det ligger framme. En gång åt han ett helt smörpaket. Då mådde han inte så bra efteråt...

När John var yngre var det Annicas pappa som var husse, men när han gick bort tog Annica över John.

– När han bodde hos pappa blev det en vana att han alltid fick åka en sväng med glassbilen när den kom, chauffören och han blev så förtjusta i varandra, och John fick alltid en glass, varje gång.

Fortfarande i dag, flera år senare, lystrar John lite extra när glassbilens signal ljuder i trakten.

Hemma hos Strömgrens finns också den lilla hunden Alma, en blandning mellan chihuahua och yorkshireterrier, hon är två år gammal.

– De är väldigt olika men kommer jättebra överens.

Annica Strömgren har haft hundar sen hon var barn, och den förra hunden hon hade innan John, var också en golden retriever.

– Det är verkligen en familjehund, den är alltid glad. Jag skulle inte vilja vara utan hund, det är så välkommande att komma hem, när John kommer och pratar med mig i hallen.

John är en stabil typ – inte rädd för något alls.

– Man skulle kunna släppa en bomb, utan att han skulle bry sig, berättar matte och ger sin kompis en kärleksfull blick.

Mer läsning

Annons